Men "gjort är gjort- gå vidare!" (ett visdomsord från lördagkvällens festligheter), så brydde jag mig inte speciellt mycket om att det inte gick så bra och satsade istället på att ha kul resten av helgen. På fredagkvällen blev det grillat till middag och lite gott att dricka. På lördag morgon hade jag tänkt ta sovmorgon, men då det inte var speciellt tyst i lubbstugan gick jag istället en lång promenad i skogen med hundarna.
Sedan fick de ligga på rummet, medan jag tittade på skyddet. Jag kan ingenting om skydd och jag är ärligt talat inte speciellt intresserad heller, men jag såg en chans till att ta en del bra bilder. En av fördelarna med planskyddet är ju att publiken får vara på planen, så man ser bra.
På eftermiddagen var jag skrivare åt Lena, som bakdömde. I alla fall tills ett av de värsta åskoväder jag varit med om drog igång. Det mullrade, blixtrade och regnade och åskan slog också ner så att det flög gnistor om en stolpe bredvid planen. Då kändes det inte speciellt kul att stå där på en öppen gräsmatta med ett paraply i handen. Jag har faktiskt aldrig tidigare varit med om att en tävling fått avbrytas tillfälligt på grund av vädret, men efter åsknedslaget (åskan slog ner på berget och fortplantade sig sedan längs elledningen) tog vi skydd från både åska, regn och hagel inne i stugan.
På lördag kväll var det gemensam grillfest och återigen blev det en trevlig kväll. Det blev också lite onödigt sent och på söndag morgon ställde jag mig också frågande till om det verkligen var nödvändigt att dricka en öl 01.30, strax innan jag gick och la mig. Jag var rätt trött på morgonen, men gick i alla fall en promenad med hundarna innan jag satte mig för att titta på spårhundarnas lydnad, eftersom ett par klubbkompisar tävlade.
Kameran har jag förstås haft med mig och det har blivit en hel del bilder. Här är några av dem:
Bodens brukshundklubb väldigt vackert till, men lite avsides (vissa hade lite problem med att hitta dit).
Mallen Blizz har hittat ett föremål på uppletandet.
Igår var både jag och hundarna väldigt trötta när vi kom hem, men jag och Chansa for i alla fall på sökträningen. Chansa var väldigt förväntansfull när jag tog ut henne ur bilen och nu har hon fattat vad det hela går ut på, så nästa gång är det dags att öka svårighetsgraden på vindövningarna lite grann.
I kväll när jag kom hem från jobbet klockan sju tänkte jag gå till skogen och lägga spår till hundarna. På vägen dit stannade jag på fotbollsplanen och tränade lite. Jag platsade Lyle medan jag tränade lite ingångar med Chansa. Chansa var jätteduktig, men det var svårt för Lyle att ligga stilla bredvid när jag kommenderade "fot". Jag tränade också lite lägganden med Chansa och det gick inte låta bli att skratta åt Lyle, som varje gång jag sa "ligg" verkligen ansträngde sig för att trycka sig närmare marken :-)
Sedan var det Chansas tur att bli platsad medan jag tränade med Lyle. Det blev ingen avancerad träning, eftersom jag mest hade fokus på att Chansa skulle ligga kvar. Fast egentligen är hon mycket duktigare på det än vad Lyle är, förmodligen beroende på att jag tränat en hel del med omvänt lockande med henne. Hon låg utan problem kvar när jag gick fot med Lyle runt henne och jag tycker verkligen att hon var fantastiskt duktig som låg kvar när jag gjorde inkallningar så att han sprang precis framför henne.
När jag hade tränat klart fick hundarna leka och då började Chansa halta. Jag vet inte hur det gick till, men hon började liksom släpa ena bakbenet efter sig istället för att gå på det. Hon visade ingen smärta när jag klämde och kände, vände och vred, men för säkerhets skull kopplade jag henne och gick hem, så något spårande blev det inte idag. Hon slutade dock halta redan efter någon minut och nu märks inget alls på henne så det var nog inte så farligt.
I kväll när jag kom hem från jobbet klockan sju tänkte jag gå till skogen och lägga spår till hundarna. På vägen dit stannade jag på fotbollsplanen och tränade lite. Jag platsade Lyle medan jag tränade lite ingångar med Chansa. Chansa var jätteduktig, men det var svårt för Lyle att ligga stilla bredvid när jag kommenderade "fot". Jag tränade också lite lägganden med Chansa och det gick inte låta bli att skratta åt Lyle, som varje gång jag sa "ligg" verkligen ansträngde sig för att trycka sig närmare marken :-)
Sedan var det Chansas tur att bli platsad medan jag tränade med Lyle. Det blev ingen avancerad träning, eftersom jag mest hade fokus på att Chansa skulle ligga kvar. Fast egentligen är hon mycket duktigare på det än vad Lyle är, förmodligen beroende på att jag tränat en hel del med omvänt lockande med henne. Hon låg utan problem kvar när jag gick fot med Lyle runt henne och jag tycker verkligen att hon var fantastiskt duktig som låg kvar när jag gjorde inkallningar så att han sprang precis framför henne.
När jag hade tränat klart fick hundarna leka och då började Chansa halta. Jag vet inte hur det gick till, men hon började liksom släpa ena bakbenet efter sig istället för att gå på det. Hon visade ingen smärta när jag klämde och kände, vände och vred, men för säkerhets skull kopplade jag henne och gick hem, så något spårande blev det inte idag. Hon slutade dock halta redan efter någon minut och nu märks inget alls på henne så det var nog inte så farligt.