Sjuka människor!

I morse gick jag en promenad med hundarna till fotbollsplanen för att träna lite grann. Hundarna var lösa och busade och när jag kom fram till fotbollsplanen sprang de dit före mig. Då kom en kvinna cyklande och ropade till mig att koppla hundarna för det fanns glas där.

Hon brukade själv träna sin hund där och igår kväll hade hennes kompis hund skurit sig på en flaskbotten. De hade hittat fyra flaskbottnar gömda i gräset och övertäckta med löv, men vid sidan om fotbollsplanen stod en drickesback och vid den en stor hög med krossat glas från flaskorna som de tagit bottnarna ifrån. Uppenbarligen är det en utstuderad plan för att skada hundar. Igår flyttades fotbollsmålen för att tas in, så tydligen är det slut på fotbollsträningen för i år men jag undrar om den/de som lagt ut flaskbottnarna tror att de magiskt försvinner under vintern. Annars finns det ju stor risk att även människor blir skadade.

Nu kommer jag inte att våga träna någonstans i området, för man vet ju inte om det bara är på fotbollsplanen det ligger glas. Det blev därför ingen träning för någon av hundarna idag. I eftermiddag åkte Lyle till mamma för att vara där i helgen då jag ska på lydnadsdomarutbildning. Chansa har fått följa med på onsdagsträningen, men eftersom det var lydnadscup var jag upptagen med annat hela kvällen.

Det var inte tänkt att jag skulle vara ute på planen, men på grund av olika omständigheter blev det så att jag var tävlingsledare i ettan och domare för tvåan. Jag var därför inte ordentligt klädd, så det blev kallt att stå ute i ett par timmar. Nu är i alla fall lydnadscupen över för i år och den totala lydnadscupvinnaren blev Sanne och Tile, tätt följd av Viktor och Idefix samt Ulla-Britt och Vilja. Grattis till dem!

Chansa har dock inte blivit utan träning tidigare i veckan. I söndags var det sökträning på schemat. Jag körde mest markeringsövningar med Chansa. De första övningarna gick bra och hon siktar in sig på att ta rullen när hon kommer. Hon kommer också tillbaka till mig med den, i alla fall så länge figuranten är nära. Men så fort man ökar avståndet så tar hon rullen, springer mot mig, vänder när hon är en bit ifrån, släpper rullen och springer tillbaka till figuranten. Jag måste fundera lite på hur jag ska lösa det problemet.

Vi har också tränat lite lydnad och hon gör stora framsteg, framför allt i fria följet. Det som vi dock har lite problem med är moment där hon ska vara stilla, som platsliggning och sitta kvar. Dels beror det på att jag inte varit särskilt bra på att träna på de momenten och dels beror det på att hon är en aktiv hund som inte gärna är stilla några längre stunder utomhus. De senaste dagarna har jag därför haft fokus på de momenten i träningen.

Jag tränar på att hon ska sitta och ligga aktivt och hon blir bättre och bättre på det, men att hon ska ligga stilla i 3 minuter på tävling känns ganska avlägset (fast nästa apelltävling känns också ganska avlägsen; det är nog inga apelltävlingar förrän i maj). Träningen med Lyle går också bra och med honom har jag en tävling inplanerad i en nära framtid, så jag hoppas att vi då kan få ett förstapris i trean så att vi kan satsa hårt på elitmomenten i vinter.

Det känns lite tomt att bara ha en hund hemma. Att inte ha någon alls skulle vara ännu tommare, men Chansa var billig, för att inte säga gratis, en stund när vi var på klubben ikväll. Jag gick en sväng i skogen och rastade henne innan lydnadscupen började och då passade hon på att rulla sig i bajs. Och inte nog med att hundskrället stank; hon hade fullt med bajs på halsbandet, speciellt i ringen så jag kunde inte koppla henne utan att själv få bajs på fingrarna.

Men det gick i alla fall att ta i henne på ett annat ställe på halsbandet så att jag kunde leda in henne i stugan och tvätta av henne det värsta. Fast hon luktade illa, så när vi kom hem blev det bad. Tack och lov att hon är så medgörlig och går in i badrummet självmant och står stilla när man badar henne (Lyle är inte alls lika medgörlig). Nu ligger hon och sover, söt som en liten ängel. Tänk vad skenet kan bedra!