Ledig!

Idag har jag varit ledig. Tyvärr var Jonas tvungen att stiga upp redan klockan sju, vilket gjorde att hundarna vaknade redan då. Men jag fick dem att gå och lägga sig igen och sova ända till klockan nio.

Mitt på dagen gick jag en promenad med Bita för att träna på att möta andra hundar. Problemet var bara att vi inte såg några andra hundar. Eller i alla fall inga hundar som räknades enligt Bita. Vi satt nere på strandpromenaden ett tag och då satt ett par med en chihuahua en bit bort. Bita såg den, men tyckte inte att den var värd mer än en blick. Jag belönade förstås att hon var tyst med en liten bit köttbulle, men jag tror snarare att hon uppfattade det som en belöning för att hon låg stilla. De med chihuahuan sneglade på Bita hela tiden och lyfte sen upp hunden och gick därifrån. De trodde väl att den livsfarliga schäfern skulle käka upp den.

Jag har också ensamhetstränat Bita lite idag. Jag plockade undan allt som hon skulle kunna tänkas bita sönder och stängde sovrumsdörren och satte en träplanka i dörren till TV-rummet så att hon bara fick köket och hallen att vara i. Jag plockade fram massor med leksaker som hon skulle kunna bita på. Sedan gick jag iväg på Clas Ohlssons och köpte bajspåsar. Och otroligt nog hade Bita inte demolerat någonting medan jag var borta. I och för sig var hon ju inte helt ensam, för Myrrha var också hemma, men det har inte hindrat henne från att förstöra saker innan. Hon förstör ju saker till och med om Jonas är hemma.

Jonas föreslog därför igår att jag skulle ställa fram en gammal sko när jag gick till jobbet. Hon tar nämligen gärna mina skor eller något annat klädesplagg som tillhör mig och ligger på när jag är borta. Jonas tror att hon söker trygghet i mina saker. Så jag letade fram en gammal avlagd vinterkänga som fick stå framme (de övriga ställer vi undan för säkerhets skull). När jag kom hem låg hon på en av mina T-shirts bredvid skon. Hon hade dock inte tuggat på någon av dem.

Idag gav jag hundarna ett köttben. Tyvärr har jag bara ett kvar (jag hoppas att jag kan få fler när älgjakten börjar) så de fick turas om att tugga på det. Benet har legat i frysen ett tag och jag la fram det fast det var fruset. Det verkade inte bekymra dem särskilt. Bita fick tugga först:



Hon vaktade benet rejält mot Myrrha och morrade också lite grann mot mig. Jag satte mig därför bredvid henne och klappade på henne medan hon tuggade och ganska snart förstod hon att jag inte var ute efter att stjäla benet. Hon lämnade också snällt ifrån sig det när jag ville ta ifrån henne det för att ge det till Myrrha (fast om hon hade vetat det hade hon nog inte varit lika medgörlig).

Midsommarhelg

Nu har jag varit slarvig med att uppdatera igen. Mest beror det nog på att vi inte har gjort så mycket den här veckan. Måndag och tisdag jobbade jag och hundarna vilade upp sig efter sommarlägret. Onsdag och torsdag var jag ledig, men då var Adam här. På onsdagkvällen gick jag och Mia upp på klubben med hundarna, men det var nästan ingen där. Någon träning att tala om blev det inte heller.

På midsommarafton jobbade jag från 8.30 på morgonen till 22.00 på kvällen. Eftersom Jonas skulle åka till stugan och det inte fanns någon ström i bilen blev han tvungen att ta motorcykeln dit. Det innebar naturligtvis ett problem med hundarna för de kan ju inte vara ensamma så länge. Därför fick mamma komma och hämta dem mitt på dagen på midsommarafton. De skulle visserligen bort på kvällen, men de blev i alla fall rastade och slapp vara ensamma precis hela dagen.

Jag jobbade på midsommardagen också, men då hade jag i alla fall min lediga timmar som vanligt. Då åkte vi och storhandlade och sedan till Lappvattnet för att hämta hundarna. De blev väldigt glada när vi kom. Eftersom vi inte har kombi blev det lite knepigt när vi skulle lasta in bilen. När vi öppnade bagaget hoppade Bita in där och vägrade hoppa ur. Hon kröp ur halsbandet när jag skulle försöka dra ut henne, så jag fick helt enkelt lyfta ut henne. Då hoppade hon in i baksätet istället. Hon hade bestämt sig för att absolut inte bli lämnad kvar!

Bita har förresten blivit vuxen nu. Hon började löpa på midsaommarafton. I alla fall löpte hon när hon kom till Lappvattnet, fast jag hade inte märkt nåt innan. Hon är i alla fall väldigt duktig på att städa upp efter sig, vilket är tur eftersom hon blöder ganska mycket. Myrrha är som tur är inte lika tänd på Bita som hon var på Bixa när hon löpte. Bita är dock lite hispig på grund av löpen. Jag har misstänkt hela veckan att hon varit på gång att börja löpa eftersom hon blivit rädd för t ex svängdörrar som vi passerat flera gånger utan att hon har reagerat. Idag blev hon också helt galen på Jonas MC-hjälm, som tydligen helt plötsligt blivit livsfarlig.

Mamma tyckte att Myrrha verkade vara lite stel i kroppen, så nu ska hon få vila i några dagar. Ont verkar hon dock inte ha, men lite stel är hon. Men det är nog inte värre än att det går över med lite vila. Därför har jag gått en promenad längs strandpromenaden med Bita. Jag hade hoppats på att träffa många hundar så att vi kunde träna på att inte skälla på andra hundar. Men det var inte särskilt många andra hundar ute. Hon har i alla fall blivit mycket bättre med skällandet; hon skäller inte lika mycket och det är lättare att bryta henne. Tänk vad man kan göra med en klicker och lite köttbullar! Fast det är fortfarande mycket jobb kvar innan hon blir helt tyst vid hundmöten.

Sommarlägret

I torsdags morse åkte jag och hundarna med Maria R till Lycksele för att vara ledare på Hundungdoms sommarläger. Precis som förra året var vi på Lapplandsorten. Eftersom det var mindre barn i år blev det inte fullt lika trångt i barackerna som förra året. Årets deltagare bestod av 28 härliga tjejer och deras hundar i varierande ålder och storlek.

På torsdagskvällen kom två stycken och pratade om bevakning och visade lite hur det kan gå till. Alla barn fick också prova på en bevakningsövning med sina egna hundar. De flesta tyckte att det var jättekul och det var flera som sa att "när jag blir 18 ska jag ha en bevakningshund".

Även vi ledare fick prova på en övning med våra hundar. Jag valde att testa det med Bita eftersom jag är helt säker på hur Myrrha skulle reagera på ljudfiguranten (hon skulle höra den med en gång och följa ljudet uppmärksamt). Bita uppmärksammade också ljudfiggen med en gång, men hon hade inte koncentration att följa ljudet hela tiden. Tikka, som satt en bit bort, var alldeles för spännande och intressant.

På fredagen tränade vi sök på förmiddagen. Jag och Maria R gjorde sökövningen gemensamt med våra grupper och Myrrha och Fauni fick demonstrera hur en rulle- repektive skallhund jobbar. Det gick bra för de flesta av barnens hundar. Någon enstaka hund var lite för ängslig för att våga lämna matte och gå så långt ut i skogen alldeles ensam.

När alla barn hade fått testa passade jag och Maria på att göra ett par sökövningar med först Tikka och sedan Bita. Det var första gången för båda två. Tikka skötte sig alldeles utmärkt och hittade mig direkt båda gångerna. Med Bita gjorde vi ingen "målbildsövning" (jag köper inte riktigt Inki & Rolands filosofi) utan hon fick bara se Maria försvinna ut i skogen. När hon sedan fick vind och ville ut släppte jag henne. Hon hittade Maria utan problem, fast hade inte riktigt tålamod att stanna kvar hos henne. Det blev därför några ärevarv i skogen. Andra övningen fick hon bara se Maria gå ut en liten bit och sedan vände jag bort henne. Inte heller den här gången var det några problem att hitta Maria och även denna gång fick figuranten jobba hårt för att behålla Bita hos sig.

På lördagen körde vi först agility. Jag lånade ut Myrrha till en tjej som egentligen delade hund med sin syster. Myrrha var kanske inte världens mest medgörliga hund, men med bitar av hamburgare som muta gick det bra. Jag körde också lite agility med Bita. Hon klarade alla hinder, även gungbrädan, utan problem. Det enda hinder hon hade problem med var den vanliga tunneln (och delvis också den platta tunneln). Hon ville absolut inte gå in i den utan hoppade istället upp på den och sprang över den. Det var jag inte beredd på, så hon skallade mig ordentligt och gav mig ett blåöga när hon hoppade upp.

På eftermiddagen spårade vi. Det lyckades alla hundarna i min grupp alldeles utmärkt med. Aussien och tollaren var så pass rutinerade att de kunde gå lite längre spår. Även de hundar som gick kortare spår klarade det bra, fast med lite varierande tempo, från långsamt promenadtempo till språngmarsch för både hund och förare.

Jag la ett kort spår till Bita med godis i slutet. Hon vimsade lite grann, men det är uppenbart att hon har fattat vad det går ut på nu. Speciellt tydligt blev det eftersom tjejen som lånade Myrrha råkade tappa kopplet så att Myrrha kom springande efter oss. När Bita fick syn på Myrrha satte hon direkt ner nosen och spårade sista biten fram till godisskålen så att hon skulle hinna före Myrrha. Inte kunde jag heller låta bli att skratta när jag fick förklaringen till varför hon tappat Myrrha: ”Förlåt att jag tappade kopplet, men jag fick en skalbagge i håret.”

Myrrha fick också gå ett lite längre spår med tjejen som lånade henne. Det var hennes syster som gått ut spåret och hon hade lagt två pinnar och en boll i slutet. Först fattade Myrrha ingenting, men när jag kom på att det kanske skulle gå lättare om hon sa kommandot ”spår” gick hon ut jättefint i spåret. Hon hittade första pinnen och lämnade den snällt till den smått förvirrade tjejen som höll i linan. Men sedan gjorde Myrrha som vanligt och började vimsa på och var mer ute på promenad, för att sedan ta upp spåret på slutet och hitta bollen. Men tjejen var helt salig och tyckte att spår var fantastiskt roligt och att Myrrha var sååå duktigt på att spåra. Ja, allt är ju en definitionsfråga...

På kvällen var det lägrets bästa kvällsaktivitet, nämligen att bada badtunna. De flesta av ungarna gillade det och det var svårt att få upp dem ur älven efteråt. Det var också svårt att få upp oss ledare ur badtunnan när det var dags för teori, så den ställde vi helt enkelt in.

På söndagen var det dags för tävling. På fyra olika stationer skulle de utföra moment som att både förare och hund skulle krypa genom en tunnel, inkallning, sitta/ligga kvar på agilitybordet medan föraren gick runt hunden så många varv som möjligt och valfritt moment, d v s tricks eller liknande. Det gick bra för de flesta, kanske på grund av mutorna och belöningarna i form av kebab.

Efter tävlingen var det dags för gårdagens inställda teori, nämligen aktivering. Det var min uppgift att hålla i den, kanske för att det är något som jag gillar. Myrrha fick som vanligt hjälpa till att demonstrera lite olika tricks. Tyvärr var de lite väl varmt, så hon var inte riktigt med på noterna utan smet ideligen iväg till skuggan för att vila. Men ungarna tyckte att hon var duktig i alla fall och när föräldrarna kom var det flera stycken som kom och bad mig visa olika trick för föräldrar och syskon. ”Hur gör flickorna i Stockholm?” och att putta på rätt finger var tydligen de mest imponerande tricken, för det var de jag oftast blev ombedd att visa upp.

Sedan var det dags för fika, prisutdelning och avslutande av lägret. Myrrha kom på delad sista plats i tävlingen, men tjejen som fått låna henne var glad ändå och Myrrha fick ett grisöra. När alla ungar åkt städade vi det sista innan vi trötta och utarbetade kunde lämna stället med massor av överbliven mat.

Värme, knott och blodbad

Både igår och idag har det varit väldigt varmt. Ungefär 30 grader skulle jag nog tro. Jag och hundarna har därför inte gjort särskilt mycket. Igår blev det bara kortare rastningar. De busade en del medan vi var ute, men det var inte med samma energi som vanligt. Jag är faktiskt förvånad att Myrrha överhuvudtaget gick med på någon lek.


Men då och då blev de tvungna att lägga sig i skuggan och vila.

Till och med Bita blev trött och orkade inte leka så långa stunder i taget. Däremot orkade hon mycket väl springa efter både cyklister och folk...

Idag skulle vi ut och spåra på allmänlydnadskursen. Stina jobbade, så jag fick ta hand om det själv. Men det var inga problem eftersom jag under dagen fick flera samtal från kursdeltagare som av olika skäl inte kunde komma. Så i slutändan blev det bara fyra stycken som kom.

Vi åkte upp till skogen ovanför soptippen och la ut spåren. Jag la ett kort (ca 75 m) och rakt spår till Bita. Sedan fikade vi och pratade medan spåren fick ligga ca en timme. Två av hundarna spårade fantastiskt bra trots att det var deras första spår. Även övriga hundar hittade slutet på sina spår, fast inte riktigt lika problemfritt.

Bita spårade också väldigt bra. Detta var hennes fjärde spår och nu verkar det som att hon verkligen har fattat vad det går ut på. Hon var väldigt motiverad redan från början och tempot har ökat ordentligt. Idag använde jag lina istället för koppel men ingen sele. När jag passerade över spåret tog hon upp det direkt, fast sedan klev hon åt sidan och kissade för att sedan ta upp spåret igen och fortsätta.

När vi hade spårat tränade vi uppletande. Jag visade med Myrrha hur det ska gå till, fast bara med ett föremål. Eftersom det var så varmt trodde jag inte att hon skulle orka mer. Och det var nog rätt tänkt av mig, för det tog henne lite tid att hitta den enda föremålet (den som lagt ut det hade råkat lägga det utanför rutan). Återigen var det två hundar som var mycket duktiga (samma hundar) medan de övriga två behövde lite hjälp med att fatta vad de skulle göra.

När jag kom innanför porten här hemma kastade sig Myrrha ner på stengolvet. Först trodde jag att hon var otroligt trött, fast det verkade ju onekligen lite konstigt när hon mest suttit uppbunden och bara letat ett enda föremål. Jag lockade på henne när vi skulle in i hissen och då reste hon sig upp, men halvvägs till hissen kastade hon sig på golvet igen. Då blev jag nästan övertygad om att hon hade gjort illa knät, antingen det opererade eller det andra. När vi kom in i lägenheten sprang hon in i köket och kastade sig på golvet. Fast det såg inte ut som att hon haltade eller nåt.

Jag böjde och sträckte i hennes ben, men hon reagerade inte alls på det. Men när jag la omkull henne på sidan upptäckte jag den verkliga orsaken- knottbett! Massor av dem; hon var ilsket knallröd på hela magen och även en del på lårens baksidor. Man kunde nästan inte så någon hudfärgad del av magen. Det kliade förstås massor och hon hade t o m feber. Jag försökte lindra med kallvatten, men det hjälpte inte mycket. Då kom jag på att veterinären rekommenderade mig att ge en halv magnecyl till min blandras när hon reagerade med att svälla upp i hela ansiktet på myggbett, så jag gav Myrrha en halv magnecyl. Det verkade hjälpa, för hon slutade i alla fall klia och febern gick ner.

Bita var dock helt opåverkad. Visst hade hon också en del bett, men hennes päls på magen är mycket, mycket tjockare. Myrrha har ju nästan valpmagen kvar; det växer bara lite långt och fjunigt hår där. Men när vi åker till Lycksele tänker jag ta med myggmedlet och använda på dem båda för säkerhets skull.

Myrrha blev alldeles slö, nästan drogad, av magnecylen, så jag tänkte vara smart och utnyttja hennes slöhet till att klippa klorna. Jag klippte ju klorna på båda hundarna häromdagen, när Myrrha hade lyckats fastna med ena sporren i kampknuten så att klon gick sönder. Men jag klippte bara på framtassarna då, så nu tänkte jag ta baktassarna. Hon är betydligt besvärligare när man klipper bak än fram, men när hon var halvdrogad gick det bra. Förutom den lilla detaljen att det inte behövdes. På sommaren nöter hon klorna på baktassarna väldigt mycket så jag tog bara några millimeter, men det var ändå för mycket. Det började blöda och ganska mycket också. Det brukar för det mesta bara vara lite grann, men nu blev det pölar av blod vid tassen. Jag kände mig just då som världens elakaste matte.

När jag sedan skulle gå ut och kvällsrasta tog jag en hund i taget för att de inte skulle busa. När jag var ute med Myrrha sprätte hon som en galning efter att hon hade bajsat och då började det förstås blöda ordentligt igen. Hela hennes vita tass var alldeles rödbrun. Vi träffade Julia, yorkshireterriern, och hennes matte, men Myrrha ville inte leka utan la sig istället. När hon klev upp var det en ganska stor blodpöl vid tassen. Hon blodade också ner i hela trappuppgången, i hissen och i köket, så när jag kvällsrastat båda hundarna fick jag ta fram skurmoppen och skura både i och utanför lägenheten.

Ännu en dag på tävling

Idag var det också tävlingar på klubben. Hundarna sov rätt länge idag också; de väckte mig inte förrän halv nio. Men då gick vi i alla fall direkt till klubben. Det var ju flera skellefteekipage som skulle tävla idag, bl a Jenny och Nixon, och deras lydnad ville jag inte missa. Tyvärr gick det dock inte så bra för något av klubbens ekipage. Stackars Jenny fick omspår på grund av att en annan hund tagit deras slutapport. Fast Nixon skötte sig bra som gick två lägrespår och gjorde ett (enligt vad jag hört sägas) ett superfint uppletande. Så nästa gång fixar de säkert uppflytt!

Det var också väldigt varmt, vilket säkert påverkade hundarna. Jag satt på planen som domarsekreterare och där kände man tydligt hur solen låg på, även om det blåste lite grann. Förhoppningsvis kanske jag också lyckats få lite färg. Myrrha och Bita fick ligga i bil en stor del av dagen, men de hade nog inte så mycket emot det. Myrrha var trött av värmen och Bita var trött sedan igår. Det var länge sedan Myrrha blev trött av att vara bland folk och hundar, men Bita är ju inte så van vid det. Men hon blir i alla fall lugnare och lugnare när det gäller att skälla på andra hundar.

På eftermiddagen städade jag så att det skulle se någorlunda snyggt ut här hemma när Jonas kom hem från disc golf- tävlingen. Bita är rätt jobbig när det gäller städning. När jag dammsuger attackerar hon munstycket och har några väldigt underliga läten för sig. Det låter ungefär som ett mellanting mellan ett yl och ett skall med lite inslag av morrningar. Likadant gör hon när jag torkar golvet, fast då biter hon tag i moppen och håller fast den (vilket hon säkert skulle göra med dammsugarmunstycket också om hon bara kunde bita fast i det). Myrrha försöker alltid hålla sig ur vägen när jag städar, men hur jag än bär mig åt så måste jag alltid dammsuga/torka där hon är. Så för att underlätta stängde jag in båda hundarna i buren medan jag städade.

En dag på tävling

Idag var det tävlingar på klubben- appellklass och elitspår. Jag hade lovat Jenny att ropa appellydnaden och dessutom skulle ju Stina och Hekla tävla appellen och det ville jag ju se. Så när hundarna väckte mig vid halv nio tog vi en promenad till klubben. När jag väl kom dit fick jag ytterligare en uppgift, nämligen att vara budföringsmottagare. Det var dock lite tråkigt att bara två av fem hundar ville springa till mig. För senare på lydnaden var alla hundar av någon anledning väldigt intresserade av mig. Speciellt Hekla, som försökte avlämna apporten till mig istället.

Det gick i alla fall bra för de flesta. Tre av fem ekipage blev uppflyttade och ett av dem var Stina och Hekla. Visserligen var det knappt att poängen räckte till, men ett uppflytt är ändå ett uppflytt. Grattis Stina och Hekla!

Hundarna har fått sitta i Maria R:s bil nästan hela dagen. Fast det tror jag inte att de har lidit av. Bita var lugnare och tystare i bilen än vad jag hade förväntat mig. Och Myrrha var förstås helt lugn, precis som förväntat.

Efter tävlingen promenerade vi hem och jag trodde dumt nog att hundarna skulle vara trötta efter dagen. Det var de inte, för de satte igång att leka när vi kom in. I och för sig en lugnare sorts lek, som går ut på att Bita sitter i fåtöljen och Myrrha står nedanför och så biter de på varann och morrar. Fast det är nog egentligen mest Myrrha som morrar och bits. Så här kan deras lek se ut.







Jag blev ganska sugen på att tävla när jag tittat på tävlingarna. Men Myrrha är alldeles för värmekänslig för att kunna tävla under sommaren, så jag måste vänta tills det blir höst och kallt. Men träna kan jag ju alltid göra. Jag har tränat med båda hundarna. Först gick jag ut med Bita och tränade kontakt och position. Det var ganska livat på stan så hon blev lite störd av det, men hon var duktig ändå.

Vi tränade också på sitt-stanna kvar och det är hon otroligt duktig på. Hon har ett enormt tålamod när hon väntar på att få en godisbit. Jag kan nu gå ca 10 meter ifrån henne och hon sitter fast jag vänder ryggen mot henne när jag går iväg. Ja, hon sitter till och med fast jag hoppar och springer ifrån henne. Jag kan också gå eller springa runt henne. Hon sitter också kvar om jag kastar boll, fast bara om jag står bredvid henne. Dock sitter hon inte kvar om det kommer en skata skuttande förbi henne...

Med Myrrha tränade jag lite fritt följ och ställande, sättande och läggande under gång. Fria följet gick så där; hon var lite för ivrig och hamnade snett och för långt fram ibland. "Dumrutan" gick jättebra; det är ett moment hon är verkligt duktig på. Jag tränade också lite fjärrdirigering. Nu har hon återigen fått för sig att första skiftet alltid är stå, så nu har jag nog slarvat med att variera träningen igen. Jag måste börja skriva träningsdagbok igen!

Onsdagsträning nästan hela dagen

I går morse ringde Jenny och ville träna lite lydnad och Stina ville också vara med och träna. De ska ju tävla i helgen, så träning kan ju behövas. I alla fall för Stina och Hekla. Jenny och jag promenerade upp till klubben. Bita blev livrädd för Nixon när vi möttes. Först skällde hon förstås, men när han gick fram och skulle hälsa skrek hon och kastade sig bakåt i kopplet. Men hon hämtade sig ganska snabbt när vi väl började gå och när vi kommit upp till skogen var det inga problem att släppa alla hundarna.

Jag tränade lite fot, både med och utan kommendering, och inkallning med ställande och läggande med Myrrha. Jag körde också apportering med dirigering och passade på att låta någon annan lägga ut apporterna. Första gången funkade det inte alls bra. Hon stannade inte vid konen och eftersom det blev tjafs med det glömde hon bort vilken apport hon skulle hämta (hon går nämligen inte bara på dirigeringar utan också på vilken hon sett läggas ut först). Det blev därför tjafs med att hon försökte ta fel apport och till slut blev jag tvungen att gå fram och visa henne rätt apport. Men när jag gjorde om momentet direkt efter funkade det i alla fall väldigt bra. Fast hon var väldigt slö hela träningspasset, för det var egentligen alldels för varmt för henne.

Söta Bita väntar på sin tur

Med Bita tränade jag bara lite position och kontakt. Hon har blivit väldigt duktig på att hitta positionen, fast ibland blir hon lite väl ivrig och biter mig i benen. Hon klarade dock bara av att träna när de andra hundarna var stilla, annars tappade hon koncentrationen och det hände ett par gånger att hon stack iväg och ville leka med Hekla. Jag testade också några agilityhinder med Bita och det tyckte hon var kul. Kanske hon skulle kunna bli en bra agilityhund?

Stina och Hekla tränar fritt följ

Och framförgående

Jenny och Nixon tränar fot

Jätten och dvärgen

En minischäfer och en jätteschäfer

Efter träningen träffade vi på en liten vorstehvalp som satt med sin husse på altanen. Bita gormade och skällde förstås på den, men när hon fick komma fram och hälsa blev det lek istället.


Efter träningen promenerade jag och Jenny hem igen. När vi var på väg ringde Maria R och ville åka ut på Krysset och käka. Jag har inte käkat där på minst 8 år (inte sedan Jonas sålde förra hojen i alla fall), så det var otroligt gott med ett Buremål. Och mätt blev jag också.

På kvällen var det onsdagsträning, så jag var inte hemma många timmar innan det var dags att gå upp till klubben igen. Fast jag hade inga planer på att träna, utan bara att träffa folk. Och att låta Bita höra skott, förstås. Det var inga problem; jag såg inte att hon reagerade särskilt. Myrrha reagerade lite grann, men Bita brydde sig inte om det. Bita var betydligt lugnare än vad hon brukar vara när det är mycket andra hundar. Hon skällde visserligen lite grann, men hon var inte särskilt svår att bryta. Även på promenader går hundmöten mycket bättre. Nu morrar hon mer än hon skäller och kastar sig i kopplet.

Hundarna var rätt trötta när jag kom hem igår kväll, så idag har vi tagit det lugnt. Nu ikväll har jag haft allmänlydnadskursen, så jag promenerade upp med båda hundarna. Fast Myrrha har mest fått sitta i Stinas bil, medan Bita fått vara med på kursen. Först fick hon ligga inne när vi hade teori och sedan sitta uppbunden medan jag höll kurs. Hon fick till och med demonstera för de andra hundarna och deras ägare hur man går fint i löst hängande koppel. Efter kursen fick vi skjuts hem av Stina och nu ligger båda hundarna och sover gott.

Nationaldagsfirande i spårskogen

Idag har vi haft avslutning på klickerkursen på pudelklubben. Men det blev inte mycket klickande idag, eftersom vi åkte ut till skogen och spårade istället. Visserligen kan man klicka spåret också, fast jag föredrar att jobba med hundens naturliga förutsättningar när det gäller bruksgrenarna. Klicka in spåret kan man göra om man har en hund som inte spårar och man har provat alla sätt och de inte har fungerat. Så egentligen är det kanske dags att testa klickern i spåret med Myrrha.

Alla hundar (utom Myrrha) var duktiga på att spåra. Här är det Karolin och Sammy som spårar.

Och här är det Ghandi som försöker hitta sitt spår.


Bita kan också spåra, fast hon är fortfarande lite osäker på vad hon egentligen ska göra. Jag spårar fortfarande med halsband och koppel med henne.


Jag la också ett spår till Myrrha, ca 300 meter med tre apporter och en leksak i slutet. Jag hade hunnit glömma bort var spåret började så hon fick hitta det själv. Det gick bra. I början spårade hon fantastiskt bra och den första pinnen plockade hon och apporterade till mig utan problem. Hon fortsatte att spåra bra också till och med i första vinkeln. Hon stördes inte heller av skotten som hördes.

Men helt plötsligt slutade hon spåra. Eller problemet är ju just det att hon inte slutar spåra- hon bara fortsätter att se ut som om hon spårar så man har ingen aning om hon gör det eller inte. Men till slut var det ingen tvekan om att hon var helt fel, så jag fick leda henne tillbaka till där jag trodde att spåret var. Hon tog i alla fall upp spåret igen men hon missade en pinne när hon var ute och vimsade. Men sista pinnen och slutleksaken hittade hon i alla fall.




Vi tränade också lite uppletande. Myrrha fick visa hur det går till, fast hon höll på betydligt längre än 5 minuter för att hitta alla föremål. Hon blev också väldigt trött och på slutet behövde hon lite hjälp för att hitta det sista föremålet. Sedan fick de andra hundarna göra några enkla nybörjarövningar. Det gick bra; alla fattade vad som förväntades av dem, även om inte alla alltid gjorde vad som förväntades. Bita var en av dem. Här är det Akira som kommer med sitt föremål.

När man är ute i skogen och tränar hör det ju också till att man äter och fikar. När vi åt lunch fick hundarna vara kopplade så att de inte skulle spåra på egen hand, men när vi spårat klart fick alla hundar vara lösa. Bita var till en början ganska rädd för de andra hundarna, speciellt för Akira. Men hon vande sig och började busa lite grann med de andra hundarna. Myrrha brydde sig inte så mycket om pudlarna, men Bita kunde hon tänka sig att busa lite med.
Monica delade med sig av sin mat till hundarna.

Britt-Inger, som håller Akira, Karolin, som håller i Bita, Lena med Nisse och Birgitta med Ghandi står och pratar medan de väntar.

Vi var ute i skogen ganska länge och när jag kom hem var hundarna ordentligt trötta. Men inte så trötta att de inte orkade busa lite när jag var ut och rastade dem efter middagen. I och för sig orkade de inte med något överdrivet springande, så de begränsade leken till att mest brottas och bita på varandra. Fast nu sover de i alla fall.

Chihuahuaattack

Idag gick jag och hundarna en promenad längs strandpromenaden. På vägen dit blev vi "attackerade" av en chihuahua i Stadsparken. Den stod bredvid sin matte, som höll ett flexikoppel i handen. Men hunden var inte kopplad, utan kom rusande mot oss samtidigt som den skällde och visade tänderna. Bita, som brukar bete sig ganska illa vid hundmöten skötte sig dock väldigt bra. Hon reste ragg och morrade, men gjorde inga utfall. Tack och lov. Inte för att hon skulle göra den illa med flit, men chihuahuan var inte större än en råtta (och såg ut som en sån också), så hon hade lätt kunna göra den illa av misstag.

När jag passerade människorna som hundens matte stått och pratat med innan hunden rusade iväg skrattade de lite och sa att "Ja, hon är tuff den där lilla". De tyckte mest att det var gulligt! Undrar om det hade tyckt det om det varit någon av mina som kommit fram och skällt på deras hund? Det tror jag knappast. Och inte tänker det på att andra, med större hundar, knappast vill bli ansvariga för eventuella skador/dödsfall för att de inte kan hålla koll på sin lilla hund. Men jag sa inget om det till dem, fast egentligen borde jag ha gjort det.

Under promenaden försökte jag också lära Bita att bada. Hon är ju en liten fisförnäm dam som inte ens går genom vattenpölar. Jag kastade en pinne i vattnet, bara någon meter ut, där det bara är ca 20 cm djupt. Hon var väldigt skeptisk och krafsade med tassen på vattenytan. När hon konstaterade att man inte kunde gå på det struntade hon i pinnen. I alla fall ända tills Myrrha plaskade ut och hämtade den. När hon sett Myrrha göra det några gånger vågade hon sig själv ut och hämta pinnar, fast bara just så pass långt ut att hon blev blöt på magen.

Ikväll har jag varit ute och tränat med båda hundarna på gräsmattan vid f d Willys. Först tog jag ut Bita. Med henne tränade jag först lite kontakt, t ex att hon ska ta ögonkontakt för att jag ska ta fram spenkoppen och leka med henne. Sedan tränade jag position, d v s att hon själv ska sätta sig på min vänstra sida. Hon har börjat fatta det nu, men hon lutar sig mot mig och så vill jag inte ha det. Så idag fick hon bara klick och belöning när hon satt upprätt, utan att luta sig mot mig. Det fattade hon väldigt snabbt, men jag får väl se om hon kommer ihåg det till imorgon.

Hon börjar vara väldigt duktig på att sitta vid sidan och hålla kontakten, så idag började jag också med lite vändningar på stället. Eftersom hon tydligen har fattat vad som är rätt position var det inga större problem, så jag började också gå några steg. Även de gick bra, så nu kan hon gå fot ungefär tre-fyra steg. Vi tränade också lite på att sitta och stanna kvar. Hon är rätt duktig på det också. Nu kan Bita sitta kvar fast jag går iväg med ryggen mot henne. Jag kan gå så långt som ca 3 meter och hon sitter kvar i ca 30 sek. Hon har mycket mer tålamod med att det inte händer något än vad Myrrha hade när hon var ung.

Sedan gick jag in med Bita och satte in henne i buren. Hon tycker inte om att bli lämnad helt ensam; då gnäller hon ganska mycket. Med Myrrha tränade jag fritt följ i alla tempon och gångarter. Språngmarschen börjar bli riktigt bra nu. Jag tränade också sittande och liggande utom synhåll. Det funkar också bra. Rutan funkade dock inte särskilt bra idag. Eller rättare sagt så var det konen som inte funkade. Vi har visserligen inte tränat just det momentet på ett tag, men hon kan väl ändå inte glömma bort hur man gör för att springa till en kon?

När jag gick någon meter närmare fattade hon i alla fall genast vad det gick ut på. Hon sprang också med högt tempo till rutan. Hon la sig visserligen inte på första kommandot, men jag är rätt nöjd ändå. Inkallningen med ställande och läggande funkade också jättebra. Det verkar som att det momentet blir bättre om jag inte tränar så mycket på det, så jag kanske helt enkelt ska sluta träna det och bara köra det på tävling? Fast jag känner mig själv; jag kommer aldrig att kunna låta bli.

Myrrhas nya vanor

Myrrha har fått flera nya vanor sedan Bita kom hit. T ex så har hon börjat dricka vatten. Ända sedan hon var liten har hon velat att man ska byta vatten i skålen varje gång hon ska dricka. Jag vet faktiskt inte varför hon inte dricker. Lite bortskämd har hon säkert också blivit eftersom vi faktiskt har bytt vatten åt henne varje gång hon velat det. Men detta gäller bara hemma. När vi är borta, t ex hon min mamma, Jonas pappa eller i stugan, går hon och dricker när hon blir törstig även om vattnet stått i flera dagar.

Men nu när Bita är här så dricker också Myrrha. När hon blir törstig dricker hon ur skålen, även om Bita redan har druckit ur det och slemmat i det. Detta upptäckte jag häromdagen, eftersom vattenskålen blev tom för första gången sedan jag skaffade Myrrha.

En annan ny vana som Myrrha har fått är att sträcka på bakbenen. När hon stiger upp så brukar hon sträcka på frambenen, men väldigt sällan på bakbenen. Bita är däremot väldigt noga med att sträcka på både fram- och bakbenen. Och hon gör det ordentligt. Detta har Myrrha tagit efter och sträcker på bakbenen på exakt samma sätt som Bita gör och inte alls på det sätt som hon gjorde det på förut, d v s med ett bakben i taget.

Myrrha har också börjat äta grönsaker, fast det tror jag mest handlar om konkurrens. Bita äter nämligen allt (förutom grönsaker också bl a bajs och en glaskula) så jag tror att Myrrha äter det mest bara för att Bita inte ska få det. Det gjorde hon också när Fria var här. Myrrha skäller inte heller längre på folk som rör sig i trappuppgången; det låter hon Bita sköta om.

Bita verkar dock inte ha lärt sig särskilt mycket av Myrrha, förutom hur man tigger på bästa sätt (vilket hon var rätt bra på redan innan). Annars hade jag ju hoppats att Myrrha skulle lära Bita att låta bli att stjäla mat, skälla hysteriskt på andra hundar och att jaga efter och skälla på folk. Men det verkar som om Myrrha tycker att det är mitt jobb...

Idag har jag haft allmänlydnadskurs. Stina är ju borta, så jag fick ta hand om allt själv. Det var dock bara sju deltagare idag (kanske de häftiga regnskurarna under förmiddagen avskräckte de andra?). När vi började sken solen, så vi började ute med att träna lite sitt och ligg + stanna kvar och inkallningar. Mer än så hann vi inte förrän det började ösa ner regn. Då gick vi in och fikade och såg på film.

Jag trodde att det skulle vara lite rörigt idag på kursen eftersom en av de två tikarna började löpa precis efter förra kurstillfället. Jag sa dock inget om det till de andra deltagarna utan vi körde på som vanligt. Det funkade bra; ingen hane verkade särskilt störd av löptiken. I alla fall inte förrän det blev slagsmål mellan två av hanarna, fast jag är inte säker på att löptiken hade något med det att göra. De två hanarna gillade inte varann innan heller. Men hur som helst så önskar jag att det blir ett mer jämnt antal mellan tikar och hanar på nästa kurs eller i alla fall att alla hanar inte är hanhundsaggressiva.

Efter kursen stannade jag kvar och tränade lite grann. Jag började med Bita och vi tränade på kontakt, position och att sitta kvar. Det fungerade väldigt bra. Vi hann dock inte träna särskilt länge förrän regnet började ösa ner igen. Det blev alltså ingen träning för Myrrha, för när regnet minskade tyckte jag att det var bäst att passa på att gå hem innan det började vräka ner igen. Och ikväll tänker jag bara slappa med en bra bok och/eller framför TV:n, så Myrrha får vänta med sin träning till en annan dag.

Lappvattnet

I veckan har jag bott i Lappvattnet eftersom mamma och Ove varit utomlands. För att Adam inte skulle missa så mycket av skolan har jag bott där med honom. Och det hade jag inget emot, för det är rätt skönt att ha skogen runt hörnet. Kul för hundarna också.

Första kvällen när jag skulle gå och lägga mig sprang Bita i förväg upp till övervåningen. Och plötsligt började hon vrålskälla. Det lät precis som om hon träffat på något stort monster där uppe. Fast jag förstod genast vad det var- björnen. En björnfäll med uppstoppat huvud, precis som den i Grevinnan och betjänten. Men när Bita hade skällt ett tag vågade hon sig fram för att undersöka den:
Och sedan vågade hon till och med smaka lite på den:

På måndagen gick jag en promenad i skogen med hundarna. Jag har inte gått särskilt mycket i skogen där så vi traskade omkring ganska länge för att upptäcka skogen. När jag bestämde mig för att gå hem tyckte jag att det var trist att gå tillbaka samma väg som jag kommit, så jag valde helt enkelt att börja gå i riktning hemåt. Det dröjde inte särskilt länge innan jag upptäckte att jag inte riktigt hittade, men det kändes fortfarande alldeles för tråkigt att vända och gå tillbaka samma väg. Efter ett ännu ett tag insåg jag att jag inte hade en aning om var jag var, men då kändes det alldeles för jobbigt att vända och gå tillbaka samma väg, för jag hade gått rätt långt. Det hade dessutom regnat hela morgonen, så mina byxor var helt genomblöta.

Som tur är har jag rätt bra lokalsinne, så jag visste hela tiden åt vilket håll jag skulle gå, även om jag inte visste exakt hur jag skulle gå för att komma tillbaka till gården. Till slut kom jag i alla fall ut på vägen, ca 100 meter nedanför huset. Det är en ganska livligt trafikerad väg, så jag kallade in hundarna för att koppla dem. Då upptäckte jag att hade glömt att sätta på dem halsband... Smart! Nåja, det gick i alla fall att göra öglor av kopplen så att jag slapp gå med dem lösa. Med Myrrha hade det nog gått bra, men knappast med Bita.

Jag lärde mig i alla fall hitta ganska bra i skogen, så de följande dagarna slapp vi gå vilse i alla fall. Jag har lagt ett par spår till Bita. Spåren var ca 75 meter långa och i stort sett raka, liggtid ca 1 timme. Första gången tog hon upp spåret själv, men hon spårade väldigt långsamt och då och då glömde hon bort vad hon höll på med och började äta blåbärsris istället. I slutet hade jag lagt kongen, som är hennes favoritleksak. Men hon fattade inte alls varför den låg där i skogen. Efter det började jag istället lägga en skål med lite mat i slutet av spåret och när hon upptäckte att det var mat som fanns i slutet fick hon upp både intresse och tempo.

Myrrha är ju inte särskilt duktig på att spåra, så jag orkade inte lägga något spår åt henne. Hon fick bara frispåra ett spår som Bita och jag redan hade gått. Det var tydligen intressantare än vanliga spår, för jag har aldrig sett henne så noga. Myrrha har istället fått träna en del uppletande. Bita är inte redo att börja träna uppletande än; hon är absolut inte tillräckligt intresserad av föremål som bara ligger på marken. Istället har jag jobbat på hennes föremålsintresse, bl a genom att kasta frisbee.

Myrrha har också hjälpt till att öva Bitas föremålsintresse genom att leka med kampknuten.


Överhuvudtaget har de små damerna busat en hel del under de tre dagar som vi var i Lappvattnet. Även inomhus och då mest på kvällarna när jag skulle sova.



Utomhus var det lite svårt att fånga dem båda två på samma bild när de lekte. Så här ser i alla fall Bita ut när hon ligger och lurpassar på Myrrha. Stilen är inte olik Nixons, men av någon anledning tycker Myrrha att det är kul när Bita gör det. Kanske för att Bita inte är lika burdus som Nixon?

En riktig schäfer gillar pinnar.

Wow, Bita stod stilla länge nog för att jag skulle hinna ta en bild!

Men det var inte bara bus. Ibland låg de faktiskt stilla också.


Igår var jag på skolan, sista dagen före sommarlovet. Så mycket sommarlov det nu blir; jag ska ju jobba nästan hela sommaren. Men det känns i alla fall jätteskönt att skolan är över för den här terminen. På kvällen gick jag en promenad med bara Bita. Vi gick upp på klubben för att träna lite grann. Vi tränade mest på kontakt och position. Det funkade riktigt bra, ända tills agilitykursen började. Då gav vi upp och gick istället in och tränade på att hon skulle ligga stilla medan jag fikade.

Bita fick också chansen att träffa ett par olika hundar under kvällen. När vi kom in i klubbstugan blev det ett jäkla liv på henne när hon upptäckte att det fanns en annan hund där. Men sedan fick hon hälsa på Ozzy, en borderterrier och när hon väl kommit över sin rädsla hade de jättekul med varann och de sprang runt bord och stolar inne i klubbstugan.

När vi gick hem genom skogen fick hon syn på en stövare och började vrålskälla på den. Jag hade som tur var sett den före henne och satt på kopplet. När vi kom ner på gångvägen stod karln med stövaren kvar och väntade på oss. Han frågade om hon var rädd och om jag ville att hon skulle få chansen att hälsa på en snäll hund. Stövarhanen var väldigt lugn och stillsam, men Bita var först jätterädd för honom. Hon hade svansen mellan benen, skällde, visade tänderna och reste ragg över hela ryggen. Men eftersom stövaren inte brydde sig om henne vågade hon sig till slut fram och nosa honom i baken och till och med slicka honom lite i mungipan.

Idag har vi haft vilodag. Mest för att jag känner mig lat och helst bara vill sitta och sola på balkongen med en bra bok, men också för att Bita behöver lära sig att det inte händer roliga saker varje dag.