I helgen har jag varit hundvakt åt Hekla. Hon kom hit i lördags mitt på dagen och då gick jag direkt en promenad i skogen med henne och Myrrha. Hekla var så våldsam med stackars Myrrha att jag nästan trodde att jag skulle bli tvungen att ringa Stinas mamma och be henne komma och hämta Hekla. Hon sprang omkull Myrrha så att hon skrek flera gånger och till slut fick Myrrha nog. Hon la sig helt enkelt ner och sa Om du tänker ta den där jävla schäfern med hem så stannar jag här (eller skulle i alla fall ha sagt så om hon hade kunnat prata).
Och hon menade verkligen allvar. Jag och Hekla fortsatte att gå ett par hundra meter men Myrrha kom inte. Jag gick tillbaka och då låg hon kvar på samma ställe. Hon blev glad när jag kom, men vägrade följa med. Så jag fick helt enkelt binda upp Hekla och låtsas att jag tänkte lämna henne där och sedan koppla Myrrha så att jag fick henne med mig hem. Men så fort vi kom hem blev de vänner igen.
Adam sov här på natten eftersom mamma skulle sova på sjukhuset hos mormor (som för övrigt dog under natten). Han tyckte att Myrrha är mycket sötare, men Hekla är roligare att leka med. De lekte hela eftermiddagen med ett mjukisdjur som Jonas haft kvar sedan lumpen och som Myrrha sen fick när hon var valp. Fast nu finns Rambolina inte mer... Här kan man se lite fluff som avslöjar mördaren.
På söndag förmiddag åkte vi upp till stugan. Vi var ute på gården i stort sett hela dan. Hekla hittade ett vedträ som hon sprang omkring med och försökte få någon att leka med henne. Nu är jag ännu mer övertygad om att jag aldrig någonsin ska uppmuntra en hund till att leka med pinnar (förutom spårpinnar då förstås). Fast hon lyckades få både Jonas, Harry och Bosse till att både kasta och kampa med pinnen.
Jag la också ett spår till Hekla. Eftersom jag var lite lat valde jag att lägga spåret på legdan bredvid stugan. Spåret blev ca 300 meter långt, med tre pinnar och en leksak på slutet och tre vinklar. Det blev dock svårare än jag hade räknat med. Det blåste rätt mycket eftersom det var så öppet, men det räknade jag med att hon skulle klara. Vad jag inte räknade med var att Myrrha skulle komma springande och korsa spåret och dessutom följa efter mig när jag gick de sista 100 metrarna. Men Hekla klarade det utan problem och hon plockade också alla pinnar + leksaken på slutet (fast den ville hon inte ha). Det är ju faktiskt riktigt kul att spåra med en hund som kan och vill.
Jonas tränade också lite frisbee med henne. Till slut blev hon riktigt duktig på att fånga dem i luften. Han bestämde sig för att kasta tills Hekla gav upp, vilket ledde till att hon blev halt. Men det innebar inte att hon gav upp, även om det inte längre var någon som nappade på lekinviterna.
I morse blev jag väckt av en stor och klumpig schäfer som sprang över mig och en liten nätt aussie som kurade ihop sig bredvid mig i sängen. Vi har varit ute nästan hela dagen idag också. Jag, Jonas och Bosse gick en promenad längs med älvskanten med hundarna. När vi kom tillbaka var de så smutsiga att de inte fick komma in i huset, så de fick vara ute på gården. Myrrha kurade ihop sig till en liten boll på nedersta trappsteget, medan Hekla sysselsatte sig med att gömma sina pinnar i ett lerdike. Fast sen la hon sig faktiskt också på bron och sov tills det var dags att åka hem. Myrrha har sovit nästan hela tiden sedan vi kom hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar