Det var lite svalare i morse när jag vaknade så jag gick en promenad i skogen med hundarna redan på morgonen. Det visade sig vara ett bra val, eftersom det blev ganska mycket varmare senare under dagen. Hundarna tyckte i alla fall att det var kul med en skogspromenad. Vi var ute i nästan två timmar.
På eftermiddagen hade jag tvättid, så jag passade på att ensamhetsträna Bita medan hon fortfarande var trött efter skogspromenaden. Det fungerade ganska bra. Jag blev bara en spårpinne och två pennor (varav en inte fungerade) fattigare. Fast den ena pennan var nog faktiskt inte Bita som förstörde. Antagligen har hon plockat ner den från bänken, men när jag kom hem var det Myrrha som hade den i munnen. Jonas skrattade av någon anledning bara åt min förklaring att Myrrha bara tagit den från Bita för att rädda den...
Senare på dagen gick jag ut för att träna lite med hundarna. Först tog jag Bita och gick till Willys. Jag släppte henne så att hon fick rasta sig, utan att se att det fanns en hund som stod bunden på samma gräsplätt. Bita såg den inte heller, så vi satte igång att träna. Hon börjar bli riktigt duktig nu. I fritt följ klarar hon ganska långa raksträckor och vänstersvängar. Att sitta och ligga kvar är hon otroligt duktig på. Inkallningen gör hon rätt, fast jag är absolut inte nöjd med tempot. Apportering, som jag alltid kör med metallen för att undvika tugg, funkar också bra. Hon har lite problem att hålla fast den när hon är nära mig, men vi tränar på det. Vi tränar också hårt på att hon ska lära sig "ligg", men just det går väldigt långsamt framåt. Jag funderar på att använda klickern för att belöna läggandena hon gör när hon leker med Myrrha, för de är helt perfekta. Men jag är inte säker på att hon kommer att förstå vad det är hon blir belönad för.
Jag var imponerad av att hon klarade av att jobba så bra fast det fanns en hund på samma gräsplätt, för jag kunde inte tänka mig att hon inte hade upptäckt hunden vid det här laget. Fast hon är ju trots allt en schäfer och schäfrar brukar inte vara särskilt uppmärksamma på omgivningen (även om hon faktiskt är lite vaknare än genomsnittschäfern) så hon hade faktiskt inte sett hunden. Mitt i alltihop upptäckte hon den och rusade dit, vilt skällande. Hunden, en stor schäferliknande hane, blev mest bara glad. Bita var rädd och vågade sig först inte fram, men kom över det väldigt fort. Antagligen för att hon löper, för hon började nästan genast bjuda ut sig. Han var dock inte särskilt intresserad.
Jag skyndade mig dit och hämtade Bita och sedan fortsatte vi att träna. Det gick faktiskt riktigt bra. En gång till sprang hon fram till hunden, men hon klarade ändå att koncentrera sig på träningen. Jag kunde till och med kasta boll till henne utan att hon stack iväg. Fast jag gjorde ändå träningspasset lite kortare och gick hem och hämtade Myrrha istället. Henne var dock hanhunden mycket intresserad av; han både gnällde och skällde för att få hennes uppmärksamhet. Men det lyckades han inte särskilt bra med. Myrrha ignorerade honom totalt. Det blev inte så mycket träning med henne, eftersom jag ganska snabbt märkte att det var för varmt för henne. Det blev därför bara lite platsliggning och lite fritt följ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar