Vi promenerade längs strandpromenaden. Det var faktiskt mindre folk ute än vad jag hade väntat mig när det var så fint väder. Vi träffade en bullterrier och det är ju inte varje dag man ser en sån. Myrrha ville dock inte hälsa. Jag tror att hon tyckte att den verkade lite för burdus och det kan hon ju ha rätt i. Hennes enda tidigar möte med en bullterrier var när en liten bullevalp kom farandes som en liten bulldozer på henne uppe på klubben och den tyckte hon inte heller var särskilt kul.
Myrrha hittade dock på något annat kul lite senare, nämligen att rulla sig i något äckligt. Därför blev det bad när vi kom hem. Det var inte populärt. Fast det kan ha varit behövligt för hon har nog inte badat sedan i våras, när Bita kom hit. Efter badet fick hon som vanligt ett tokryck och rusade runt i lägenheten. Men det kan inte hjälpas; jag tycker att hon är jättesöt när hon är blöt i pälsen.
Visst är det fruktansvärt synd om mig?
Åh, en liten glipa mot friheten.
Jag måste bara skaka av mig det blöta i pälsen.
Nähä, fortfarande inte torr. Men om jag krafsar våldsamt på mattan och morrar då?
Funkade inte heller. Men om jag stryker av mig mot bordsbenet då?
Nä, det var inget som funkade jag är fortfarande blöt. Och sur.
Om jag blänger ordentligt på matte så ångrar hon nog att utsatte mig för detta.
Vadå galen? Vem? Jag?
Jag är ju hur snäll och söt som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar