Det är nog inte så konstigt att han är trött. Han har nog tyckt att det varit lite jobbigt att försöka ha koll på alla och samtidigt försöka tigga till sig så mycket mat som möjligt. Barnen tyckte han också var rätt jobbiga, samtidigt som han inte är dummare än att han förstår att man ska hålla sig nära dem när det är mat.
Han har nog också delvis vant sig vid att bli kallad för Lyle and Scott. Tomas associerade hans namn till klädmärket Lyle & Scott (som jag aldrig ens hört talas om) och ungarna råkade höra honom säga det, så därefter kallade Gustav och Wilhelm (och alla andra) honom för Lyle and Scott.
Igår hade vi en vilodag så Lyle fick bara korta rastningar, men han verkade ganska nöjd med det. Men tills idag hade han samlat på sig en del energi, så idag har vi gått en promenad längs strandpromenaden. Han hade mycket spring i benen så jag kastade lite boll trots att han fortfarande har lite ont i trampdynan. Eftersom det är trampdynan som sitter högre upp på benet så gör det inte ont hela tiden, men han har ju ingen självbevarelsedrift så när han gör häftiga inbromsningar händer det att det gör ont.
På vägen hem träffade vi en reporter från Norran som ville ta en bild på oss för ett reportage i morgondagens tidning. Han tog några bilder och när vi var färdiga belönade jag Lyle för att han stått snällt bredvid mig genom att kasta bollen åt honom. Han fångade förstås bollen i luften och reportern blev eld och lågor och ville ha en bild på honom när han fångade bollen. Av egen erfarenhet vet jag att det inte är så lätt, så det blev en lång stunds bollkastande för att han skulle få en sådan bild. Men jag tror inte att han lyckades särskilt bra.
Jag har dock ganska nöjd med den här bilden som jag tog idag när jag fotade solnedgången från balkongen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar