Träningsframsteg

Häromdagen insåg jag att Lyle inte längre drar i kopplet. Och när jag tänker efter så har han nog inte dragit i kopplet på ganska länge. Det är kanske lite för tidigt att säga att träningen har lyckats, för det kommer säkert återfall, men det är helt klart ett stort framsteg. Det är väldigt mycket trevligare att gå med en hund som inte drar i kopplet, speciellt nu när det är så halt.

Igår var det dags för inomhusträning igen och även där märktes det att han har gjort framsteg. Inte så mycket i själva lydnadsträningen, men när det gäller att vara i närheten av de andra hundarna. Han var mycket lugnare igår än vad han har varit tidigare. Han har lite tendens att vara "polishund" och vill lägga sig i när andra bråkar eller leker, men annars så brydde han sig knappt om de andra hundarna. Han skällde inte ens när Maria kom in med Nikita, som inte varit med förut. Det gick också väldigt bra när vi fikade. Det pågår en hundkurs i rummet mitt emot fikarummet och tidigare har han skällt på de hundarna som kommer och går, men igår var han helt tyst, förutom en morrning när en jämthundshane stod och stirrade på honom.

Hundmöten ute går också bättre. Vi har i och för sig inte träffat någon hund när han varit kopplad på länge nu, men när han är lös fungerar det jättebra. Skvallerträningen har gett ett fantastiskt bra resultat. Det allra bästa är att han skvallrar på olika sätt om det är en människa med hund eller utan hund vi är på väg att möta. Om det är en utan hund stannar han och vänder sig om, men om det är en med hund sänker han huvudet innan han vänder sig om och tittar på mig. Jag har aldrig skvallertränat någon hund tidigare och hade faktiskt inte förväntat mig att få så här bra resultat.