Inomhusträning

Igår kväll var det inomhusträning i Studiefrämjandets lokaler med Frida, Maria och Lena. Jag skulle också ta lite bilder till en liten artikel om bytet av anmälningssystemet till kurser, men de bilder jag tog blev inte alls bra. Jag behöver en bättre kamera! Eller möjligtvis får jag ta bilderna i bättre ljus, men det vore roligare med en ny kamera.

Lyle uppförde sig ganska bra. Han skällde på Yana som var i lokalen när vi kom och på de andra när de kom in, men annars låg han ganska lugnt och snällt (utan att jag höll i kopplet) och väntade på att få träna. Träningen gick också ganska bra. Jag tycker att det är jättebra att kunna träna tillsammans med andra för att få utomstående ögon som kan se saker som jag inte gör. Nu vet jag i alla fall att han har ganska bra position i fria följet, men att vi behöver träna mer på högersvängar och helomvändningar. Lena fick också kolla på våra läggande under gång, så nu vet jag att jag måste träna mer på snabba lägganden (även om han faktiskt la sig lite långsammare på cementgolvet än vad han brukar göra utomhus). Men jag nöjer mig inte med mindre än perfekt.

Lyle tycker att det är jättekul att träna och det verkar inte som att han någonsin blir trött. Men det blir han. Efter ett träningspass bara MÅSTE han springa. Och fort måste det gå, han springer så fort han bara kan runt, runt i stora cirklar. Jag kan inte tolka det som annat än att han måste släppa lös lite energi som han håller inne medan han koncentrerar sig på att gå fot, ligga/sitta stilla och annat som jag "tvingar" honom att göra. Han ser så rolig ut när han får sina tokryck att man inte kan låta bli att skratta åt honom.

Igår fick jag också konkreta bevis för att kopplet är orsak till Lyles utfall mot andra hundar. Han var ju lös under träningen och förutom att han skällde när de andra kom så hade han inga problem med att vara lös nära andra hundar, utan fokuserade bra på vår träning (och på de andras leksaker när vi satt och tittade på). När vi efter träningen skulle gå till köket och fika följde han mig genom lokalen fram till soffan där jag hade hans koppel. Frida och Nemi var också där och Lyle är väldigt osäker på Nemi eftersom hon är stor, svart och hårig (han är nog inte så van vid "udda" typer av hundar). Men det var inga problem att passera henne på väg till kopplet, men i samma ögonblick som jag knäppt fast kopplet i halsbandet kastade han sig fram och gjorde ett utfall.

Detta la jag märke till även idag. Vi har gått en promenad längs strandpromenaden och var rätt ensamma eftersom det verkligen är jättehalt där; på de ställen där de plogar var det bara blankis. Men vi mötte i alla fall två hundar. Den ena, en cavalierhane, var lös och Lyle "skvallrade" på den och fick sin boll, vilket gjorde att han var helt fokuserad på den när vi passerade, trots att den andra hunden kom fram och nosade på honom och följde efter oss en bit.

Nästa hund kom hastigt uppdykande över ett backkrön och Lyle hann inte skvallra på den innan de möttes. Jag kände igen hunden eftersom vi har mött den flera gånger. Den är väldigt kaxig och de gånger som vi har mött den har Lyle varit kopplad. De har båda två gjort utfall mot varandra när vi mötts på nära håll och Lyle började till och med gapa på den en gång när vi såg den på ca 30 meters håll.

Båda hundarna var lösa och stod och mätte sig med varandra en stund och cirklade runt varann. Sedan gick dvärgschnauzern och kissade och Lyle gick vidare. Jag och dvärgschnauzerns ägare stod och pratade en liten stund medan hundarna nosade på och ignorerade varandra. Hade båda eller någon av hundarna varit kopplad tror jag inte att det hade gått riktigt lika bra. Jag fick anstränga mig för att lita på Lyle och inte ropa på honom eller gå fram och ta tag i honom, trots att jag innerst inne vet att hundar oftast klarar möten bättre utan mänsklig inblandning.