måndag, december 22, 2008

Road trip

Nu är vi äntligen framme i Stuvsta hos Jonas syrra. Det har varit halvjobbigt att sitta i bilen hela dagen. I morse steg jag upp i god tid för att gå en halvtimmes promenad med Lyle innan vi skulle åka. Sedan fikade jag och gjorde mackor att ta med oss. Vi hade planerat att vara hos Jonas pappa klockan tio, fast vi blev kanske en liten aning försenade. Det var verkligen fullproppat i bilen, men det verkar som om det ryms hur mycket som helst i Albin (vår bil heter alltså Albin).

Jag och Lyle har suttit i baksätet. Han är en väldigt aktiv bilåkare, som tittar ut genom fönstret och följer bilarna, och i synnerhet lastbilarna, med blicken. I alla fall gjorde han det ungefär fram till Ö-vik. Därefter växlade han mellan att sova och titta ut genom fönstret. Mot slutet av resan var det dock mera sömn än tittande.
Jag har försökt att sova lite grann, men jag har väldigt svårt för att sova i bilen (eller bussen eller tåget eller flyget). Jag har lyssnat lite på musik i min iPod och tittat lite på film, i alla fall tills batteriet i min bärbara dator tog slut. Jag försökte också läsa lite grann, men nu när jag inte är så van som jag var när jag busspendlade till Umeå så kände jag av åksjukan så jag vågade inte läsa mer än någon sida.

Vi stannade för att tanka och gå på toa i Sundsvall och då passade jag på att rasta Lyle också. Han fick gå lös på en nästan tom parkering bakom macken och jag tränade lite lägganden och kastade lite boll med honom så att han skulle få lite att göra både för hjärnan och kroppen.

Vid Gävle Bro stannade vi för att äta och då blev det en lite kortare rastning och så fick han äta. Han var inte så pigg på att äta sin middag ute i blåsten (det blåste riktigt ordentligt kallt där) och blev lite störd över att det var folk i rörelse runt omkring, men till slut fick han i alla fall i sig sin mat.

Vi kom fram till Stuvsta efter ca 10 timmars resande och Lyle hade en hel del spring i benen och hade nog hunnit springa ett varv runt huset redan innan jag kommit innanför dörren. Men nu är han ganska trött och ligger utsträckt på sidan och sover. Jag längtar också efter att få gå och lägga mig...

1 kommentar:

Anonym sa...

Haha :D

Lyle har ju faktiskt åkt den där vägen tidigare, men uppåt landet. Ni hade ju betydligt mer tur i Sundsvall än vad vi hade... Han var tydligen less på att åka bil då (eller något) och sprang iväg från oss!! När jag var som mest upprörd och funderade på vad jag skulle säga till hon vi hämtade honom av beslöt han sig iaf för att komma tillbaka :)
Efter den resan fick vi jobba ganska mycket med att få honom att själv hoppa in i bilen.

Ha det gott och hoppas ni får en riktigt GOD JUL!