Jonas åkte tillbaka till stan på förmiddagen för att jobba, medan jag och Lyle gick en promenad. Eftersom det kommit så mycket snö fanns det inget annat alternativ än att promenera på vägen. Det är lite tråkigt, men jag roade Lyle med att kasta snöklumpar ut i djupsnön. Jag hade med kameran, trots att det inte riktigt var de bästa förhållandena för att fotografera.
Lada inbäddad i snö.
Leksugen hund
Väntar på att jag ska kasta snöklumpen.
Lyle hade kul i snön
Nackdelen är att det fastnar så mycket snöklumpar på honom.Vi promenerade i drygt en timme och när vi kom tillbaka på gården så kastade jag frisbee ut på legdan åt honom. Det var ganska jobbigt för honom, för det har ju inte bara kommit en massa snö utan var också nollgradigt, vilket innebär att snön blir ganska tung att röra sig i. Därför kastade jag bara några gånger. Men vi tränade också lite lydnad, bland annat tränade vi ställande där jag använder mig av hans studsande. På det viset hoppas jag få till ett ställande med ordentligt tryck, framför allt i inkallning med ställande.
När vi kom in var lilla killen ganska trött och somnade sött framför brasan. Jag satte mig och läste, men hann knappt börja förrän det blev alldeles mörkt, förutom ljuset från kaminen. En rimlig gissning är väl att snön orsakat något problem med ledningarna. Det blev till att tända ljus, massor av ljus, så att jag ligga och läsa medan jag väntade på att strömmen skulle komma tillbaka.
Strömmen var borta i drygt tre timmar och jag var rätt glad när den kom tillbaka för jag hann bli ganska hungrig, trots att jag åt godis och drack glögg. Men samtidigt var det också ganska mysigt med alla tända ljus, så här i luciamörkret. En gång i tiden, närmare bestämt medeltiden, var ju lucianatten årets längsta natt. Det är det ju i och för sig inte numera, beroende på ändringen från den julianska till den gregorianska kalendern i mitten på 1700-talet, men mörkt är det ju i vilket fall som helst.
När vi kom in var lilla killen ganska trött och somnade sött framför brasan. Jag satte mig och läste, men hann knappt börja förrän det blev alldeles mörkt, förutom ljuset från kaminen. En rimlig gissning är väl att snön orsakat något problem med ledningarna. Det blev till att tända ljus, massor av ljus, så att jag ligga och läsa medan jag väntade på att strömmen skulle komma tillbaka.
Strömmen var borta i drygt tre timmar och jag var rätt glad när den kom tillbaka för jag hann bli ganska hungrig, trots att jag åt godis och drack glögg. Men samtidigt var det också ganska mysigt med alla tända ljus, så här i luciamörkret. En gång i tiden, närmare bestämt medeltiden, var ju lucianatten årets längsta natt. Det är det ju i och för sig inte numera, beroende på ändringen från den julianska till den gregorianska kalendern i mitten på 1700-talet, men mörkt är det ju i vilket fall som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar