Hundkiss- ett problem?

Igår jobbade jag och under mina lediga timmar på dagen var jag tvungen att sitta med en urtråkig skoluppgift. Det blev med andra ord inte mycket aktivering för Myrrha. Fast vi gick faktiskt en kortare promenad och vi hann också med att träna lite lydnad. Bland annat tränade jag långsam marsch, sittande, ställandet i inkallningen och platsliggning. Det gick rätt bra, men hon var lite seg på grund av värmen. Inte för att det var så varmt, men hon är alltid mer värmekänslig i början av våren.

Sittande

Platsliggning

Efter träningen busade vi lite grann

Idag har jag varit på skolan hela dagen. När jag kom hem rastade jag Myrrha på det vanliga stället, d v s det ställe där jag rastat henne nästan varje dag i åtta år. Så här ser det ut på vårt rastställe på sommaren. Idag fick jag dock en utskällning för det. En sur käring kom och förklarade att jag inte kunde rasta hunden där. Jag visade upp den svarta påsen och försäkrade att jag alltid plockade upp (vilket i och för sig inte är helt sant). "Ja, men hon kissar väl också. Det är inte så trevligt att kliva i hundkiss heller" blev svaret på det. Att kisset sjunker direkt ner i marken trodde hon inte på. Jag valde därför helt enkelt att sluta diskutera eftersom det aldrig ger nåt att diskutera med såna som bara är ute efter att gnälla. Fast jag tänker inte sluta rasta Myrrha där.

Nu ikväll har Myrrha följt med mig och Jonas ner i garaget, där vi har bytt däck på bilen. Myrrha har lite tendenser till att vandra iväg på egen hand och i parkeringsgaraget är det inte alltid så lämpligt. Jag la ut hennes filt och platsade henne på den och till min förvåning låg hon lugnt och tittade på oss. När vi hade bytt däck åkte vi till macken och medan Jonas pumpade däck o s v tränade vi lite fritt följ, eftersom det är bra för oss att träna i en lite stökigare miljö. Nu ligger hon och sover djupt, eftersom hon alltid blir väldigt trött av att vara i garaget.