Myrrhas sista spår?

I torsdags eftermiddag åkte jag till mamma i Lappvattnet. Syrran var där med barnen och de hade jätteroligt med att kampa med Lyle inne i vardagsrummet. Han släpade både Hugo och Frasse runt på golvet. Men Hugp var mest sugen på att kasta boll med Lyle, så igår förmiddag var vi ute på gården så att han fick kasta med både kongen i snöre och bollkastaren.

Lyle sprang som en galning...

...medan Myrrha tog det ganska lugnt.

På eftermiddagen gick jag ut i skogen och la varsitt spår åt Myrrha och Lyle. Under tiden spåren låg promenerade vi längs skogsvägarna. Hundarna busade lite grann för sig själva och de fick också leta efter kongen som jag gömde i skogen.

Lyle leker med en pinne.

Myrrha roade sig med att gräva i sanden.

Myrrha busar med kongen.

Tyvärr upptäckte jag när jag var på väg tillbaka till spåren efter ca 1,5 timme att Myrrha haltade ganska ordentligt. Hon gjorde "hoppsansteg" med vänster bak och var stel och vinglig i hela bakdelen och snubblade på minsta lilla ojämnhet i marken. Men hon var ändå väldigt pigg och alert. Jag var därför tveksam om jag skulle spåra med henne, så jag började med Lyle.

Han hittade spåret på en gång och följde det jättefint i ca 10 meter. Sedan blev han distraherad av att Myrrha skällde till och verkade också irriterad av att han hade sele på sig. Men för en gångs skull hade jag ganska bra koll på vart jag hade gått så jag fortsatte att gå med honom längs spåret och han doppade då och då ner nosen och spårade.

Jag hade lagt en pinne i spåret och en boll i slutet. Eftersom han i princip inte har spårat förr (bara provat på) så har han ingen erfarenhet av pinnar i spåret men jag var ganska säker på att han ändå skulle plocka upp den. Han är nämligen stensäker på att hitta t ex en kotte som jag har hållit i bland mängder av andra kottar. Och som tur var spårade han sig fram till en pinne och plockade upp den som den mest rutinerade spårhund. Han verkade då förstå lite mer vad det hela gick ut på, men blev sedan återigen distraherad av Myrrhas skällande. Men lyckligtvis fick han ner nosen i spåret bara några meter från bollen, så han spårade sig faktiskt fram till slutet.

Lyle har hittat bollen i slutet av sitt spår.

När jag var färdig med Lyle var Myrrha så sugen på att också få jobba, så jag bestämde mig för att hon skulle få gå sitt spår. Hennes spår var lite svårare. Eftersom jag ville att Lyles spår skulle gå i medvind blev det så att jag la hennes spår i motvind. Hennes spår blev också lite längre (dock inte långt, ca 300 m), men hon hade också en pinne och en boll i slutet. Hon fick alltså spåra längre innan hon hittade något.

Myrrha har aldrig varit någon stjärna på att spåra; tvärtom har hon varit ganska dålig på det. Men nu gick hon ut, hittade spåret och följde det som om hon aldrig gjort annat än spårat. Hon spårade klockrent fram till pinnen och plockade upp den (vilket är något som hon alltid varit väldigt duktig på).

Myrrha har hittat en spårpinne.

När vi busat lite och bytt pinnen mot godis fortsatte hon att spåra helt perfekt. Hon tappade visserligen spåret en gång, men istället för att göra som hon brukar, d v s fortsätta att se ut som hon spårar fast hon leder mig helt åt skogen, vände hon tillbaka och hittade spåret och fortsatte spåra fram till slutet och bollen.

Hon har hittat bollen i slutet av sitt spår.

Bus med bollen.

Vi busade med bollen en liten stund, men hon blev nog lite förvirrad över att hennes matte satte sig ner i mossan och grät. Eftersom hon var så stel och hade svårt att röra sig efter att ha promenerat ett tag så insåg jag att jag nog inte kan ha kvar henne särskilt länge till (visserligen har jag vetat det ett tag, men det slog mig ändå ganska hårt). Det är därför mycket möjligt att det här var sista gången jag spårade med min älskade gamla hund. Snart kommer vintern och till våren orkar hon nog inte med så mycket aktiviteter, om hon ens finns kvar. Visst skulle jag hinna spåra någon fler gång innan vintern, men jag är inte säker på att jag vill. Jag vill nog gärna ha kvar minnet av att hon var så duktig och spårade så bra.