Årets sista EFIT

Idag var det dags för årets sista Ett Foto I Timmen. Jag jobbade, vilket innebär att jag var tvungen att variera lite när jag kunde ta en bild och arrangera bilderna lite mer än vanligt, för min brukares skull. Men här är i alla fall min dag.

07.05 Mäter upp mat till Lyle

08.05 Har precis loggat in på jobbet.

09.05 Dricker en kopp te och läser tidningen.

10.05 Gör i ordning för sondmatning

11.15 Har precis satt igång ännu en maskin tvätt.

12.20 Ska precis börja diska bort efter lunchen.

13.05 Kokar tevatten

14.05 På väg hem från jobbet.

15.05 Ute på promenad med Lyle. Han är alldeles för livlig och svart för att fota i så här dåligt ljus, så därför blev det en solnedgångsbild istället.

16.05 Kikar in på Allt Om Hundar

17.05 Har just satt in maten i ugnen och kikar in på Klickerforum för att få lite idéer om hur jag bäst ska träna platsliggning.

18.05 Rastning och lite lydnadsträning med Lyle

19.05 Skriver ner träningsresultatet i träningsloggen i Hundtränaren.

20.05 Spelar Fate.

21.05 Avlsutar Fate för att se på film.

22.05 Ser på film medan Lyle sover i fåtöljen (när jag inte stör honom med fotografering)

23.05 Har sett färdigt på TV och ska precis blåsa ut ljuset.

00.05 Ska precis släcka adventsljusstaken i sovrummet för att gå och lägga mig.

Hemma igen

I lördags var det dags för den långa bilresan hem igen. Den tog dock lite kortare tid än resan ner, tack vare att det var lite mindre trafik och bättre väder. Vi stannade på samma ställe i Sundsvall och jag passade på att rasta Lyle. Ännu en rastning blev det i Umeå. Lyle var nog lite trött för han sov i stort sett hela vägen och det var bara korta stunder han satt och tittade ut genom fönstret.

Det är nog inte så konstigt att han är trött. Han har nog tyckt att det varit lite jobbigt att försöka ha koll på alla och samtidigt försöka tigga till sig så mycket mat som möjligt. Barnen tyckte han också var rätt jobbiga, samtidigt som han inte är dummare än att han förstår att man ska hålla sig nära dem när det är mat.

Han har nog också delvis vant sig vid att bli kallad för Lyle and Scott. Tomas associerade hans namn till klädmärket Lyle & Scott (som jag aldrig ens hört talas om) och ungarna råkade höra honom säga det, så därefter kallade Gustav och Wilhelm (och alla andra) honom för Lyle and Scott.

Igår hade vi en vilodag så Lyle fick bara korta rastningar, men han verkade ganska nöjd med det. Men tills idag hade han samlat på sig en del energi, så idag har vi gått en promenad längs strandpromenaden. Han hade mycket spring i benen så jag kastade lite boll trots att han fortfarande har lite ont i trampdynan. Eftersom det är trampdynan som sitter högre upp på benet så gör det inte ont hela tiden, men han har ju ingen självbevarelsedrift så när han gör häftiga inbromsningar händer det att det gör ont.

På vägen hem träffade vi en reporter från Norran som ville ta en bild på oss för ett reportage i morgondagens tidning. Han tog några bilder och när vi var färdiga belönade jag Lyle för att han stått snällt bredvid mig genom att kasta bollen åt honom. Han fångade förstås bollen i luften och reportern blev eld och lågor och ville ha en bild på honom när han fångade bollen. Av egen erfarenhet vet jag att det inte är så lätt, så det blev en lång stunds bollkastande för att han skulle få en sådan bild. Men jag tror inte att han lyckades särskilt bra.

Jag har dock ganska nöjd med den här bilden som jag tog idag när jag fotade solnedgången från balkongen.

Nu är julen slut

Jaha, så var julen över för det här året. Julaftonen blev ganska lugn. På dagen gick jag, Sara och barnen (och Lyle förstås) en liten promenad. Eftersom Lyle gjort sig illa i en trampdyna när Jonas kastade frisbee till honom dagen innan blev det ingen bollkastning, men Wilhelm fick gömma bollen åt honom istället några gånger. Jag passade också på att träna lite lydnad. Det var svårt för honom att koncentrera sig när barnen spelade fotboll alldeles bredvid, men han blir bättre och bättre på att fokusera på träningen.

Julaftonskvällens besök av tomten gick bra. När tomten kom in gick Lyle fram och hälsade och viftade på svansen och sedan sov han sig igenom hela utdelningen och paketöppningen. Ett tag var han nästan helt täckt av julklappspapper. Jag fick en massa fina saker, bl a en ny mus, lite grejer från LUSH, en snygg tekopp+te, kläder, ett spel och presentkort på böcker (som jag ska spara till bokrean i februari). Lyle fick också ett paket av tomten, en påse godis och tuggpinnar.

Lyle har också fått smaka en hel del julmat de senaste dagarna. Han har till och med blivit lite rundare om magen sedan vi kom hit. Men mest beror det nog på att han inte får springa så mycket på grund av att han gjort sig illa, för han har knappt ätit sin vanliga mat sedan vi kom hit, utan mest bara skinka, köttbullar och annat. I morse låg han och tiggde när barnen åt en macka framför TV:n när Wilhelm råkade trampa på honom. När han böjde sig fram för att klappa Lyle och säga förlåt kom mackan farlig nära Lyles mun, så Sara föreslog att han skulle ge Lyle en liten bit smörgås istället som förlåt. Så Wilhelm räckte snällt fram sin smörgås till Lyle för att han skulle få ta en tugga... Behöver jag säga att det inte blev en liten tugga?

Igår var vi på Lida friluftsgård och grillade korv. Det var en väldigt fint område med både öppna ytor och lite skog. Det var rätt mycket folk som promenerade med sina hundar där (dvärg- och mellanschnauzer verkar vara otroligt populära här), men det gick bra med Lyle trots, eller snarare tack vare, att han var lös hela tiden. Naturligtvis åt han också en massa korv, korvbröd och revbensspjäll också.

Lyle spanar på de två dvärgschnauzrarna som lekte på grillplatsen nedanför.

Lyles vackra öga

Lyle tigger revbensspjäll av husse...

...och får förstås smaka lite

Vacker utsikt

Wilhelm och Gustav

Vass vid strandkanten

Lyle med Lida friluftsgård och lekparken i bakgrunden

Idag på förmiddagen gick jag och Lyle en timmes promenad. Först gick vi och tittade lite på hus och sedan gick vi till en park dit jag och Myrrha brukade gå så att Lyle fick springa lös lite grann.

Hoppar upp på ett bord i parken

Spanar i skogen

När vi kom tillbaka åkte vi till Heron City och åt lunch medan Lyle fick vara ensam. Jag är säker på att han tyckte att det var ganska skönt med lite lugn och ro (med två barn i huset är det sällan lugnt och tyst).Vi åt lunch på Heron City och sedan spelade vi bowling. Jag har inte spelat bowling sedan jag gick på gymnasiet och resultatet blev ju därefter (89 på 1:a omgången och 109 på den andra), men kul var det i alla fall.

Efter att ha varit på Heron åkte vi hem och rastade Lyle innan vi åkte in till stan och åt middag på Hard Rock Café, så just nu är jag alldeles proppmätt. I kväll blir det lugnt. Vi ska se en film och sedan gå och lägga oss, för i morgon förmiddag åker vi hem igen.

Shopping

Att gå på IKEA dagen före julafton verkar kanske inte som en bra idé, men det var i alla fall vad vi hade planerat för idag. Vi åkte så att vi var där precis när de öppnade och det visade sig vara bra tänkt, för det var inte speciellt mycket folk. Vi tittade på bl a vardagsrumssoffor, men handlade mest bara småsaker, som ett decilitermått och stekspadar. Lyle fick också lite grejer, bl a en tygboll och en fleecepläd. Men finast av allt var nog hans kungliga kudde- en röd kudde med guldtofsar i hörnen, som han ska ha att ligga på framför TV:n.

Efter IKEA åkte jag och Jonas till en djuraffär i Kungens Kurva för att köpa bajspåsar, vilket jag glömt att ta med mig. Jag köpte snygga lila bajspåsar istället för de vanliga tråkiga svarta eller grå. Utanför affären såg jag en trefärgad aussietik och då saknade jag plötsligt Myrrha väldigt mycket. Lyle såg också aussien och blev alldeles tokig och sprang runt i bilen och gnällde. Jag vet inte om han bara blev allmänt upphetsad för att han såg en hund (fast den upphetsningen brukar ju uttrycka sig på andra sätt) eller om han också uppfattade likheten med Myrrha.

I morse gick jag och Lyle en promenad och tittade på hus. Stuvsta är väldigt kuperat och det finns inte två tomter som är likadana och varje hus är unikt. Jag tycker därför om att gå omkring och titta på alla hus och extra fint är det på vintern när de har julbelysning. Här nere är det barmark, så jag tränade också lite uppletande med Lyle. Det tyckte han var riktigt kul.

När vi hade varit på IKEA gick Jonas utpå fotbollsplanen och kastade frisbee med honom och efter det var Lyle alldeles slut. Han har sovit i stort sett hela eftermiddagen och sover fortfarande hårt i soffan bredvid Jonas. Och nu är det snart dags för oss människor också att gå och lägga oss, så Lyle och jag passar på att önska alla en riktigt

GOD JUL

Road trip

Nu är vi äntligen framme i Stuvsta hos Jonas syrra. Det har varit halvjobbigt att sitta i bilen hela dagen. I morse steg jag upp i god tid för att gå en halvtimmes promenad med Lyle innan vi skulle åka. Sedan fikade jag och gjorde mackor att ta med oss. Vi hade planerat att vara hos Jonas pappa klockan tio, fast vi blev kanske en liten aning försenade. Det var verkligen fullproppat i bilen, men det verkar som om det ryms hur mycket som helst i Albin (vår bil heter alltså Albin).

Jag och Lyle har suttit i baksätet. Han är en väldigt aktiv bilåkare, som tittar ut genom fönstret och följer bilarna, och i synnerhet lastbilarna, med blicken. I alla fall gjorde han det ungefär fram till Ö-vik. Därefter växlade han mellan att sova och titta ut genom fönstret. Mot slutet av resan var det dock mera sömn än tittande.
Jag har försökt att sova lite grann, men jag har väldigt svårt för att sova i bilen (eller bussen eller tåget eller flyget). Jag har lyssnat lite på musik i min iPod och tittat lite på film, i alla fall tills batteriet i min bärbara dator tog slut. Jag försökte också läsa lite grann, men nu när jag inte är så van som jag var när jag busspendlade till Umeå så kände jag av åksjukan så jag vågade inte läsa mer än någon sida.

Vi stannade för att tanka och gå på toa i Sundsvall och då passade jag på att rasta Lyle också. Han fick gå lös på en nästan tom parkering bakom macken och jag tränade lite lägganden och kastade lite boll med honom så att han skulle få lite att göra både för hjärnan och kroppen.

Vid Gävle Bro stannade vi för att äta och då blev det en lite kortare rastning och så fick han äta. Han var inte så pigg på att äta sin middag ute i blåsten (det blåste riktigt ordentligt kallt där) och blev lite störd över att det var folk i rörelse runt omkring, men till slut fick han i alla fall i sig sin mat.

Vi kom fram till Stuvsta efter ca 10 timmars resande och Lyle hade en hel del spring i benen och hade nog hunnit springa ett varv runt huset redan innan jag kommit innanför dörren. Men nu är han ganska trött och ligger utsträckt på sidan och sover. Jag längtar också efter att få gå och lägga mig...

Shopping och resförberedelser

I fredags var jag och syrran på stan hela eftermiddagen. Jag köpte de sista julklapparna och handlade också lite kläder till mig själv. På kvällen hade jag och Lyle en riktigt myskväll eftersom Jonas var borta. Jag drack tände en massa ljus, drack lite glögg och slog in några julklappar. Lyle har tidigare inte varit särskilt intresserad när jag slagit in julklappar, men eftersom jag varit på Björkis och köpt en julklapp till honom så var han plötsligt väldigt intresserad av att hjälpa till (d v s allmänt vara i vägen och ligga på pappret). Sedan låg vi i soffan och såg på film och Lyle tyckte att det var väldigt mysigt.

Lyle myser i soffan

Igår gick jag en långpromenad längs strandpromenaden. Det var halt och mulet/dimmigt så vi mötte inte en enda människa eller hund på hela promenaden, förutom när vi passerade genom stan. Där var det fullt med folk som julhandlade. Vi mötte flera hundar och Lyle uppförde sig helt perfekt och skällde inte på en enda av dem.

Igår var det också dags för årets andra julbord, tillsammans med pappa. Vi åt på Nordanågården och det var väldigt gott. Men som vanligt åt jag mig mätt redan på sillen och det andra, så jag kom aldrig så långt som till det småvarma.

Idag har det varit fullt upp. Det var fint väder på dagen så jag och Lyle gick en promenad medan det fortfarande var ljust. Jag passade på att ta kameran med mig, men det blev snabbt lite för mörkt för att fota.

Vinterbild

Kyrkan

Lyle leker

Buskillen

När vi kom tillbaka från promenaden gjorde jag massor med köttbullar. I alla fall tyckte jag att det kändes som massor när jag rullade dem, men i själva verket blev det nog "bara" ca 80 stycken. Eftersom vi åker till Stockholm i morgon förmiddag har jag vi också packat och burit ner packningen och julklapparna till bilen. Det kommer att bli knepigt att rymma allt när vi hämtar Jonas pappa i morgon, men på något vis ska det nog gå ändå (det gjorde det i alla fall de två tidigare gångerna vi åkt ner till jul).

Så nu är det dags att gå och lägga sig. Jag tänkte försöka stiga upp i tid för att hinna gå en liten promenad med Lyle innan vi åker. Han behöver nog röra på sig lite innan han ska sitta i bilen en hel dag.

Träningsframsteg

Häromdagen insåg jag att Lyle inte längre drar i kopplet. Och när jag tänker efter så har han nog inte dragit i kopplet på ganska länge. Det är kanske lite för tidigt att säga att träningen har lyckats, för det kommer säkert återfall, men det är helt klart ett stort framsteg. Det är väldigt mycket trevligare att gå med en hund som inte drar i kopplet, speciellt nu när det är så halt.

Igår var det dags för inomhusträning igen och även där märktes det att han har gjort framsteg. Inte så mycket i själva lydnadsträningen, men när det gäller att vara i närheten av de andra hundarna. Han var mycket lugnare igår än vad han har varit tidigare. Han har lite tendens att vara "polishund" och vill lägga sig i när andra bråkar eller leker, men annars så brydde han sig knappt om de andra hundarna. Han skällde inte ens när Maria kom in med Nikita, som inte varit med förut. Det gick också väldigt bra när vi fikade. Det pågår en hundkurs i rummet mitt emot fikarummet och tidigare har han skällt på de hundarna som kommer och går, men igår var han helt tyst, förutom en morrning när en jämthundshane stod och stirrade på honom.

Hundmöten ute går också bättre. Vi har i och för sig inte träffat någon hund när han varit kopplad på länge nu, men när han är lös fungerar det jättebra. Skvallerträningen har gett ett fantastiskt bra resultat. Det allra bästa är att han skvallrar på olika sätt om det är en människa med hund eller utan hund vi är på väg att möta. Om det är en utan hund stannar han och vänder sig om, men om det är en med hund sänker han huvudet innan han vänder sig om och tittar på mig. Jag har aldrig skvallertränat någon hund tidigare och hade faktiskt inte förväntat mig att få så här bra resultat.

EFIT

Idag var det dags för EFIT- Ett Foto I Timmen- igen. Det har väl inte precis varit någon spännande och händelserik dag, men det här är i alla fall min dag.

7.45 När jag stiger upp är det fortfarande mörkt ute.

8.45 Läser Labyrinten av Kate Mosse

9.45 Plockar in lite ren disk i skåpet.

10.45 Husse skottar och Lyle roar sig

11.45 På promenad med Lyle, här en trött hund eftersom husse bestämt sig för att kasta frisbee tills Lyle blir less och inte vill mer (det lyckades till viss del)

12.45 Tillbaka från promenaden. Spolar Lyle i varmvatten för att få bort isklumparna. Inte så populärt...

13.45 Håller på att packa ihop för att åka hem från stugan.

14.45 Hemma igen, börjar spola upp vatten till ett varmt bad.

15.45 Kikar in på AoH

16.45 Skär en apelsin i skivor till middagen

17.45 Middagen, en stek med apelsin och kryddnejlikor, är precis färdig.

18.45 Spelar Fate

19.45 Lyle, som är trött efter dagens frisbeekastning i djupsnön, sover gott.

20.45 Har precis slagit in några julklappar.

21. 45 Ser på TV och tar en chokladbit ur Aladdin-asken.

22.45 Tittar på film (om någon undrar vad bilden föreställer så är det en MacMini, genom vilken vi ser film)

23.45 Lyle har precis kommit in efter kvällsrastning med husse och har lagt sig med huvudet under min säng, vilket betyder att han tycker att det är läggdags.

Ljus i luciamörkret

Inatt hade det snöat riktigt ordentligt, så när jag steg upp i morse såg det ut så här ute. Jonas åkte tillbaka till stan på förmiddagen för att jobba, medan jag och Lyle gick en promenad. Eftersom det kommit så mycket snö fanns det inget annat alternativ än att promenera på vägen. Det är lite tråkigt, men jag roade Lyle med att kasta snöklumpar ut i djupsnön. Jag hade med kameran, trots att det inte riktigt var de bästa förhållandena för att fotografera.

Lada inbäddad i snö.

Leksugen hund

Väntar på att jag ska kasta snöklumpen.

Lyle hade kul i snön

Nackdelen är att det fastnar så mycket snöklumpar på honom.

Vi promenerade i drygt en timme och när vi kom tillbaka på gården så kastade jag frisbee ut på legdan åt honom. Det var ganska jobbigt för honom, för det har ju inte bara kommit en massa snö utan var också nollgradigt, vilket innebär att snön blir ganska tung att röra sig i. Därför kastade jag bara några gånger. Men vi tränade också lite lydnad, bland annat tränade vi ställande där jag använder mig av hans studsande. På det viset hoppas jag få till ett ställande med ordentligt tryck, framför allt i inkallning med ställande.

När vi kom in var lilla killen ganska trött och somnade sött framför brasan. Jag satte mig och läste, men hann knappt börja förrän det blev alldeles mörkt, förutom ljuset från kaminen. En rimlig gissning är väl att snön orsakat något problem med ledningarna. Det blev till att tända ljus, massor av ljus, så att jag ligga och läsa medan jag väntade på att strömmen skulle komma tillbaka.

Strömmen var borta i drygt tre timmar och jag var rätt glad när den kom tillbaka för jag hann bli ganska hungrig, trots att jag åt godis och drack glögg. Men samtidigt var det också ganska mysigt med alla tända ljus, så här i luciamörkret. En gång i tiden, närmare bestämt medeltiden, var ju lucianatten årets längsta natt. Det är det ju i och för sig inte numera, beroende på ändringen från den julianska till den gregorianska kalendern i mitten på 1700-talet, men mörkt är det ju i vilket fall som helst.

Snö, snö och mera snö

I onsdags kväll var det inomhusträning och det var riktigt jobbigt för Lyle. Vi tränade en och en, medan de andra satt vid sidan om och tittade på. Det var jobbigt för honom att vara bredvid de andra hundarna när vi tittade på, det var jobbigt för honom att den hund som tränade fick leka med leksaker och det var jobbigt för honom att träna med mig när de andra hundarna tittade på. Det var också jobbigt att låta bli att springa iväg och äta upp Marias köttbullar (och han gjorde också flera försök att förse sig med lite köttbullar). Själva träningen gick därför inte särskilt bra, men det viktiga är egentligen att han lär sig att vara omkring andra hundar.

Och han gör faktiskt lite framsteg. Han skällde inte på varken Aija eller Imsa när vi kom dit och han låg lugnt bredvid mig största delen av tiden. Han låg till och med på sidan och sov stundvis. Fast när Nemi bestämde sig för att ta en tugga av Aija kunde "polishunden" Lyle förstås inte låta bli att lägga sig i. Han gillade heller inte att Mixa var där. Kanske för att hon inte var med förra gången eller kanske bara för att hon är schäfer (han tycker inte om schäfrar).

Igår kväll skjutsade Jonas upp mig och Lyle till stugan. Vi har inte varit där sedan Myrrha försvann och det var lite sorgligt att hon inte var med. Hon har alltid älskat att vara i stugan. Jag la fram hennes filt i fåtöljen för Lyle att ligga på, men han hoppade först bara upp och nosade runt lite på den innan han hoppade ner igen. Men sedan förstod han att det var okej för honom att ligga där.

Det har snöat hela natten, hela dagen och snöar fortfarande. Jag och Lyle har mest varit ute på gården idag. Jag har skottat bron, eller i alla fall så mycket som jag klarade av. Lyle har "hjälpt till" genom att apportera alla stora snöklumpar tillbaka till mig...

Jag har också aktiverat honom med lite frisbeekastning ut i djupsnön på legdan och lite lydnadsträning på gården och inne i köket. Jag har fotat lite grann, men det snöade och var alldeles för mulet för att det skulle bli några riktigt bra bilder.

Snömomstret Lyle

Ladan

Det är på väg att rasa från taket på ladan.

Stugan

Goda nyheter

Idag har jag varit till veterinären och röntgat höfter och armbågar på Lyle. Eftersom han är blandras så tyckte jag att det var onödigt att betala för att skicka in plåtarna till SKK, utan jag nöjde mig med att veterinären läste av dem på plats. Jag vill ju bara veta för min egen skull så att jag kan anpassa träningen. Höfterna såg jättefina ut och armbågarna var också bra, så nu vet jag att det är fritt fram att köra drag och agility och för husse att kasta hur mycket frisbee som helst.

Inte förrän jag fick veta röntgenresultatet insåg jag hur orolig jag varit att det skulle vara något fel. Inte för att han har visat några tecken på att det skulle vara det, men det syns ju inte alltid att hundar har HD eller AD. Det är en verklig lättnad att nu ha en hund som inte har några fel på lederna.

När jag satt i röntgenrummet med Lyle tänkte jag på alla gånger jag suttit där med Myrrha. Det är nog sammanlagt ganska många timmar jag suttit där. Dels för att hon gjort många undersökningar, t ex så har hon röntgat höfterna minst fyra gånger (vid 6 månader, officiellt vid 1 år, vid 2 år för att ta reda på vad som var fel på henne och i somras när hon började röra sig sämre igen) och dels för att lugnande inte funkade så bra på henne, så ibland behövde hon flera sprutor och lugn och ro för att bli hanterbar. Men med Lyle slipper jag förhoppningsvis röntgenrummet och veterinärbesök (förutom vaccinationer, förstås).

Lyle uppförde sig relativt bra hos veterinären. Det var en stor schäferblandning som Lyle inte tyckte om och skällde på, men han hälsade fint på en liten bichon frisé. Schäferblandisen var också en hane och trots att Lyle gapade och skällde så kom matten och ställde sig alldeles framför oss och började prata. "Den här hunden har aldrig skällt." och "Han är så snäll och har aldrig bråkat med någon annan hund." Så bra för henne, men hon kunde ju underlätta för oss som har hundar som skäller på andra hundar genom att hålla sin hund på åtminstone lite längre avstånd.

Just nu är Lyle ganska trött och ligger och sover, så ikväll blir det ingen träning. Men i morgon ska jag gå en långpromenad och träna med min friska hund!

Arbetsmiddag

Igår var det arbetsmiddag med klubben. Först var det budgetmöte och sedan åt vi julbord på Arken. Budgetmötet var förstås lite långtråkigt som det brukar vara, men det var kul att vi flyttade om lite siffror och lyckades få PR/Infos budget på plus. Inte så mycket i och för sig, men det är nog första gången vi fått en plusbudget.

Julbordet var förstås gott; det brukar det ju vara. Jag lyckades, som vanligt, äta mig mätt på sillen och laxen, men självklart tryckte jag i mig lite (mycket) till. Jag hade bara hunnit med att gå en timmes promenad med Lyle innan budgetmötet och julbordet, så jag hade tänkt gå en promenad med honom när jag kom hem, men det orkade jag inte.

Idag har vi gått ett par kortare promenader, men det var så halt överallt så det var mest bara jobbigt att gå. Jag fick ont i ryggen för att jag gick och spände mig och så fick jag gå så sakta för att inte halka att det knappast var något nöje för Lyle. Så nu ikväll gick jag ner i parkeringsgaraget och tränade lite lydnad. Mest tränade vi på platsliggning. Lyle låg för första gången 2 minuter och han var dessutom helt avslappnad. Men det var efter träningspasset; när jag la honom innan hade han väldigt svårt att ligga kvar. Det kan i och för sig bero på att jag då gick tillbaka och belönade flera gånger. Det kanske stör honom mer än det hjälper.

Vi tränade också på högersvängar, för han har lite problem med det. Förmodligen beror det på att han inte tittar på mig medan han går fot och därför måste han hinna ikapp mig när han väl upptäckt att jag svängt. Han är förstås snabb på att upptäcka det, men det gör att han kommer en liten aning efter och svängen blir inte snygg. Det måste vi träna mer på.

Vi började också köra lite mer med ställande under gång. Det funkade bra med externbelöning så jag tror att vi kommer att få till riktigt snygga ställanden till slut. Men det är en bit kvar innan det är färdigt.

Idag fick jag också papperna på att Lyle är min. Det är visserligen ganska länge sedan vi skrev papperna om ägarbyte, men idag fick jag papprena från Jordbruksverket. Så nu har jag också ägarregistrerat honom i SKK och skaffat tävlingslicens. Han fick sitt tävlingslicensnummer på en gång (jag ansökte via webben), men senare kommer det också ett kort med hans namn och tävlingslicensnummer. Jag var också tvungen att hitta på en födelsedag åt honom. I ansökan skulle man skriva födelsedatum, men i hans pass står det bara February 2005 och inte heller i några andra papper hittade jag något datum. Så jag skrev 14 februari, Alla Hjärtans Dag. Då blir det i alla fall lätt att komma ihåg.

Idag fick jag också min årsbok för hundtränare, Hundtränaren, som jag köpt som en liten julklapp till mig själv. Den verkar riktigt bra. Ganska mycket plats att göra anteckningar, men jag skulle gärna ha velat ha fler sidor med träningsloggar. Men jag kommer nog att ha stor nytta av den. När jag tränade som mest med Myrrha skrev jag träningsdagbok, med både planering och utvärdering, och det var till stor hjälp i träningen.

Något som jag också kommer att ha stor nytta av var den lilla lathunden med momenten i lydnadsklasserna med koefficienter. Det följde med två stycken och en har jag lagt i tävlingsboken- bra att ha på tävlingar när man vill räkna sina egna och andras poäng. Den andra kommer jag att använda som fusklapp när jag är tävlingsledare, så att jag ser vilka moment och i vilken ordning de kommer. Då kanske jag kan undvika misstag som i höstas då jag glömde bort sättande under gång för en tävlande i lydnadsklass III.

Inomhusträning

Igår kväll var det inomhusträning i Studiefrämjandets lokaler med Frida, Maria och Lena. Jag skulle också ta lite bilder till en liten artikel om bytet av anmälningssystemet till kurser, men de bilder jag tog blev inte alls bra. Jag behöver en bättre kamera! Eller möjligtvis får jag ta bilderna i bättre ljus, men det vore roligare med en ny kamera.

Lyle uppförde sig ganska bra. Han skällde på Yana som var i lokalen när vi kom och på de andra när de kom in, men annars låg han ganska lugnt och snällt (utan att jag höll i kopplet) och väntade på att få träna. Träningen gick också ganska bra. Jag tycker att det är jättebra att kunna träna tillsammans med andra för att få utomstående ögon som kan se saker som jag inte gör. Nu vet jag i alla fall att han har ganska bra position i fria följet, men att vi behöver träna mer på högersvängar och helomvändningar. Lena fick också kolla på våra läggande under gång, så nu vet jag att jag måste träna mer på snabba lägganden (även om han faktiskt la sig lite långsammare på cementgolvet än vad han brukar göra utomhus). Men jag nöjer mig inte med mindre än perfekt.

Lyle tycker att det är jättekul att träna och det verkar inte som att han någonsin blir trött. Men det blir han. Efter ett träningspass bara MÅSTE han springa. Och fort måste det gå, han springer så fort han bara kan runt, runt i stora cirklar. Jag kan inte tolka det som annat än att han måste släppa lös lite energi som han håller inne medan han koncentrerar sig på att gå fot, ligga/sitta stilla och annat som jag "tvingar" honom att göra. Han ser så rolig ut när han får sina tokryck att man inte kan låta bli att skratta åt honom.

Igår fick jag också konkreta bevis för att kopplet är orsak till Lyles utfall mot andra hundar. Han var ju lös under träningen och förutom att han skällde när de andra kom så hade han inga problem med att vara lös nära andra hundar, utan fokuserade bra på vår träning (och på de andras leksaker när vi satt och tittade på). När vi efter träningen skulle gå till köket och fika följde han mig genom lokalen fram till soffan där jag hade hans koppel. Frida och Nemi var också där och Lyle är väldigt osäker på Nemi eftersom hon är stor, svart och hårig (han är nog inte så van vid "udda" typer av hundar). Men det var inga problem att passera henne på väg till kopplet, men i samma ögonblick som jag knäppt fast kopplet i halsbandet kastade han sig fram och gjorde ett utfall.

Detta la jag märke till även idag. Vi har gått en promenad längs strandpromenaden och var rätt ensamma eftersom det verkligen är jättehalt där; på de ställen där de plogar var det bara blankis. Men vi mötte i alla fall två hundar. Den ena, en cavalierhane, var lös och Lyle "skvallrade" på den och fick sin boll, vilket gjorde att han var helt fokuserad på den när vi passerade, trots att den andra hunden kom fram och nosade på honom och följde efter oss en bit.

Nästa hund kom hastigt uppdykande över ett backkrön och Lyle hann inte skvallra på den innan de möttes. Jag kände igen hunden eftersom vi har mött den flera gånger. Den är väldigt kaxig och de gånger som vi har mött den har Lyle varit kopplad. De har båda två gjort utfall mot varandra när vi mötts på nära håll och Lyle började till och med gapa på den en gång när vi såg den på ca 30 meters håll.

Båda hundarna var lösa och stod och mätte sig med varandra en stund och cirklade runt varann. Sedan gick dvärgschnauzern och kissade och Lyle gick vidare. Jag och dvärgschnauzerns ägare stod och pratade en liten stund medan hundarna nosade på och ignorerade varandra. Hade båda eller någon av hundarna varit kopplad tror jag inte att det hade gått riktigt lika bra. Jag fick anstränga mig för att lita på Lyle och inte ropa på honom eller gå fram och ta tag i honom, trots att jag innerst inne vet att hundar oftast klarar möten bättre utan mänsklig inblandning.

Ny rolig aktiveringsleksak

Ikväll jag jag och Lyle varit på klubbkväll på Björkis. Ett tag övervägde jag att inte ta honom med eftersom han nog inte skulle gilla att träffa på en massa hundar i ett så litet utrymme. Men han fick följa med i alla fall. I dörröppningen mötte vi en jack russel som gick kurs för mig nu i höst och den gillar inte Lyle och Lyle gillar inte den, så det blev genast en vansinnigt gapande. Men därefter skötte han sig riktigt bra.

Jag köpte en ny aktiveringsleksak till honom, en hundben med ett hål som man stoppar godis i. Han tyckte att den var jättekul och höll på att morra och skaka den för att få ut godis en lång stund, men nu har han tuppat av och sover gott.



I helgen har vi inte gjort så mycket. I lördags följde Lyle med Jonas upp till stugan och självklart kastade Jonas frisbee till honom, men utan att värma upp honom först. Det var 20 minusgrader i stugan så utan tillräcklig uppvärmning så gjorde han sig förstås illa och började halta på höger fram. I och för sig inte särskilt mycket och det märktes knappt alls när han kom hem.

Men det blev ändå lite av en vilodag på söndagen, förutom att vi på kvällen promenerade upp på klubben på instruktörsmöte om det nya anmälningssystemet. Från och med 1 januari nästa år kommer ju de gamla köerna att raderas och alla anmälningar kommer att ske via hemsidan. Det kommer också att bli först till kvarn som gäller. Om en kurs tar 10 deltagare så stängs anmälningen efter 10+ ev reserver. Jag tror att det kommer att bli mycket bättre än förut.

Vi fick skjuts hem av Annika och när jag skulle rasta Lyle innan vi gick in släppte jag honom lös. Han fick då ett tokryck och sprang runt, runt i stora cirklar och efter det så blev han förstås halt igen. Visserligen märktes det knappt alls när han slutat springa, men det blev i alla fall vilodag igen igår. Idag har vi gått en timmes promenad längs strandpromenaden och han har både sprungit och hoppat utan att visa minsta lilla hälta, så nu är han nog bra igen.

Men bara för att vi har haft vilodagar betyder det inte att han har fått vila helt. Vi har tränat en hel del inomhus. Kontakt och vändningar på stället går ju alldeles utmärkt att träna inne i köket, liksom apportering. Dessutom har jag börjat lära honom att trampa på en target, en musmatta. Först fattade han precis ingenting av det och gjorde till och med sitt bästa för att undvika att trampa på den och han undvek till med att titta på den. Men ett par gånger fick jag tillfälle att klicka när han tittade på den och därefter var det inga problem att få honom att förstå.

Han har också lärt sig ett nytt trick- på frågan "Har du ont i tassen?" håller han upp ena tassen så att den hänger alldeles slappt. Jonas håller på att lära honom att sitta vackert, d v s att sitta och hålla upp båda tassarna, och jag har precis börjat lära honom att skaka på huvudet.