National Coal Mining Museum

Igar akte vi till National Coal Mining Museum, d v s ett museum om kolgruvor (vilket ar/var en stor industri i England. Detta besok inkluderade ocksa en guidad tur nere i en av Englands aldsta kolgruva. Jag insag att det skulle bli ett problem for mig, men jag tankte att det nog anda skulle ga bra. Jag var heller inte sarskilt orolig nar vi fick ta pa oss hjalmar och ett barbart batteri med en liten lampa.

Men nar det var dags att kliva in i gallerhissen som skulle ta oss 140 meter ner i gruvan fick jag nastan panik. Jag tankte forst inte aka med, men blev overtalad till att folja med. Det var nagot av det varsta jag har gjort i hela mitt liv. Jag grat och holl Rosa i handen hela tiden medan vi akte ner. Nar vi val var nere var det dock inte nagra storre problem. Gangarna var relativt rymliga och eftersom jag ar sa kort behovde jag inte ga bojd sarskilt ofta. Det var lite varre for Olov som ar 198 cm lang...

Pa vissa stallen var det dock lite mer trangt och da tyckte jag att det var lite obehagligt. Men sa lange jag inte tankte pa att tak och vaggar skulle kunna rasa in gick det ganska bra. Turen i gruvan var valdigt intressant, speciellt i borjan nar det handlade om gruvdriften pa 1700-och 1800-talet. Mot slutet var det mest bara maskiner vilket jag inte tyckte var sarskilt intressant. Dessutom forstod jag att turen narmade sig slutet och jag skulle bli tvungen att kliva in i hissen igen for att aka upp.

De hade ocksa en tomtegrotta darnere, som var pyntad med granar, glitter och annat julpynt. Dit kan barnen komma for att traffa tomten och tala om vad de onskar sig i julklapp. Guiden David var valdigt rolig och engagerad. Han pratade valdigt mycket dialekt, men jag forstod det mesta han sa. Nar vi skulle aka upp igen sa blev jag forstas radd igen, men att inte aka med var forstas inget alternativ. Jag vantade dock tills alla andra gatt in sa att jag fick vara narmast utgangen och forst ut. David, guiden, sa till mig att det faktiskt var forvanansvart manga gruvarbetare som inte heller gillar hissen (the cage), aven om de annars inte har problem med tranga utrymmen. Jag kan forsta varfor...

Malin och Mikael iforda gruvhjalmar.

Rosa.

Guiden David
Igar eftermiddag satt jag, Rosa och Anette och jobbade med en av uppgifterna som vi ska gora medan vi ar har. Vi hade egentligen planerat att vara klara med bada uppgifterna innan Anette skulle aka (vilket hon gjorde idag), men det blev inte riktigt sa. Men vi gjorde i alla fall fardigt lingvistikuppgiften, sa nu har vi bara projektarbetet kvar.

Pa kvallen gick jag, Anette, Sofia, Olov och Mikael (och Johannas man, som dok upp lite senare) till The Queens Arms eftersom de hade Quiz Night dar. Deras fragor var nog lite lattare an de pa Sandbar, men de hade ocksa en del med tio fragor dar man forlorade alla poang fran den delen ifall man svarade fel pa en fraga. Vi vagade darfor inte chansa sa mycket. Den har gangen lyckades vi skrapa ihop 26 poang av 60 (fast vi fick en del hjalp av barkillen, som tycker synd om oss for att vi inte har samma chans som alla andra eftersom vi kommer fran Sverige). Han hade dock med en fraga speciellt med tanke pa oss (tror vi), namligen vilket land som bytte till hogertrafik i oktober 1967.

I kvall ar det Quiz Night pa Sandbar och vi ar nagra stycken som planerar att ga dit. Men helst vill vi ha nagra fler med oss, for det ar lattare ju fler man ar. Sa vi far val se hur det blir. Nu ska jag i alla fall ga och lasa lite i dagstidningarna for att kanske klara lite fler fragor pa aktuella handelser och sport.