Kallt!

Det har varit en mild vinter hittills, men nu har kylan slagit till. Just nu är det -30 grader ute, men värst är nog ändå att det bara är 18 grader inne. Jag och Chansa har inte varit ute speciellt mycket de senaste dagarna. Det beror dock mest på mig, inte på Chansa. Hon går mer än gärna ut trots att det är kallt och får inte speciellt mycket köldkramp heller. Igår morse hoppade hon några steg på tre ben och liksaå när vi var ute nu ikväll, men annars går det bra. Men det är klart, hon håller sig ju i rörelse hela tiden.

Det är väldigt vackert ute när det är kallt och solen lyser, så nu saknar jag kameran ännu mer. Fast idag fick jag meddelande om att den är klar, så jag hoppas på att kunna få tid att hämta den i början av nästa vecka.

Jag och Chansa tränar dock en del även när vi håller oss inomhus. Jag nöter envist på med ingångarna framifrån och genom att tänka på min kroppshållning så har hon gjort stora framsteg. Jag upptäckte att om jag står för stelt och tittar rakt på henne så stannar hon betydligt längre ifrån mig än om jag slappnar av lite och tittar antingen neråt eller rakt upp i luften.

Hon vill gärna söka ögonkontakt och det är nog en av anledningarna till att hon satt sig för långt ifrån. Jag har också varit noga med belöningsplaceringen, d v s belöningen kommer bakom mig så att hon måste springa mellan mina ben för att komma åt den. När vi tränade idag siktade hon rakt mellan mina ben, men när hon insåg att hon inte kunde komma igenom satte hon sig i precis perfekt position, så träningen går i alla fall framåt.

Tidigare ville jag ha ingång direkt in till sidan på alla moment utom apporteringsmomenten, men jag har nu bestämt mig för att köra på ingång framifrån på allt. Hennes ingångar på raka inkallningar och på hoppet är ändå inte speciellt bra, så vi kan lika gärna ägna vintern åt att få till fina ingångar framifrån.

Vi tränar också lite på framförgåendet, så gott det går inomhus, och på stadga i ligg och sitt (på ståendet har hon redan otroligt bra stadga). Lite detaljer i fritt följ filar vi också på. Det är dock inte det lättaste momentet att träna med Chansa när hon är lite understimulerad. Hon blir lätt frustrerad och då kommer också stötar, nyp och skall.

Men annars tycker jag inte att det är några problem med några vilodagar. Chansa är så mysig och gosig och har inte alls något emot att ligga i mitt knä i soffan i flera timmar. Fast i helgen är jag ledig- både lördag och söndag!- så imorgon kommer det att bli en långpromenad oavsett vilken temperatur termometern visar.

Min malle i ett nötskal

Bilden kanske inte syns så tydligt, men 1) människan säger "Gabi, down" till mallen, som sedan 2) studsar på någons rygg, 3) hoppar upp på bordet och tvärnitar för att sedan 4) lägga sig på andra sidan bordet.

På ett malleforum hittade jag idag den här bilden som jag tycker beskriver Chansa alldeles precis. Varför nöja sig med att bara åtlyda kommandon, när man kan göra så mycket annat och ändå göra som man är tillsagd? Det var speciellt passande att hitta den här bilden eftersom jag precis tränat apportering med henne. Där kör hon verkligen med det här stuket. Hon sitter lugnt, jag håller fram apportbocken och säger "apport". Då exploderar lilla mallen och hugger apportbocken som en kobra med hela munnen, hoppar upp och pussar mig/ger mig en fläskläpp och landar sedan sittande fint framför mig. Allt detta utan att tugga, vilket hon ju vet att hon inte får göra...

Men hon har i alla fall blivit bättre; förut kastade hon sig handlöst över apportbocken så fort hon såg den och ruskade, tuggade och morrade samtidigt som hon studsade omkring. Numera kan hon faktiskt utföra en lydnadsklass I- apporering näst intill prefekt 9 gånger av 10, men då och då får hon sådana ryck.

Vi jobbade också lite med ingångar med apporten, men det går sådär. Jag börjar ångra mitt beslut om att ha ingång framifrån, men det är också för jobbigt att börja om så vi kämpar på. Problemet är att hon sätter sig för långt ifrån, i alla fall i mitt tycke, men det verkar helt omöjligt att få henne närmare. Jag måste fundera lite på det och sedan låta någon se det; det är ju möjligt att det ser annorlunda ut från sidan.

Det är trist och tråkigt vinterväder ute, men lite sommarkänslor fick jag igår när listan på instruktörer till Tåmelägret släpptes. Jag ska dit, men jag vet inte än vad jag vill gå. Sök är ju alltid kul, men jag är faktiskt lite sugen på att gå en spårkurs också. Så vi får väl se vad det blir. Men innan sommaren och Tåmelägret blir det ett annat läger, kennelläger. Jag har jobbat tidigare somrar och inte kunnat åka på kennellägret, men i år kommer det med all sannolikhet att bli av.

Vädret är som sagt ganska tråkigt och jag och Chansa går våra promenader som vanligt. Det är dock färre skoterspår att promenera i och det tycker jag är lite tråkigt. Speciellt mycket träning har det inte blivit, men i söndags la jag i alla fall ett spår på parkeringen utanför skolan. Den brukar vara ganska tom, men då var det flera bilar där, men jag la i alla fall ett spår på ca 100 m med två 90-graders vinklar. När jag kom och skulle gå spåret med Chansa hade ett par bilar försvunnit och ett par hade tillkommit, så det är mycket troligt att det gått folk i spåret. När jag höll på att sätta på Chansa selen kom en man och en kvinna gående över parkeringen och gick ett tag ganska precis längs spåret.

Men Chansa spårade ändå väldigt bra. Där de hade gått sänkte hon tempot och jobbade väldigt bra. Den ena vinkeln tog hon perfekt, vid den andra snurrade hon ett varv. Hon spårade faktiskt väldigt bra hela spåret, men jag skulle nog ha låtit det ligga lite längre för hon slog ganska mycket. Dock missade hon inte en enda av de godisbitar jag lagt i spåret, så ganska noga är hon ju ändå.

Idag har jag cyklat ca 7 km med henne. Jag kollade dock inte på termometern när jag fick idén och det visade sig att det var i kallaste laget. Mina händer var alldeles stelfrusna innan vi var tillbaka. Men jag tror att Chansa tyckte att det var kul att få springa av sig lite.

Händer inte mycket

Jag har fortfarande inte speciellt mycket att blogga om, men jag bloggar ändå bara för att det ska hända något. I torsdags blev det en väldigt lång arbetsdag. Jag jobbade hela dagen hos min ena brukare och under dagen ringde min chef och hade kris hos min andra brukare, så när jag slutade hann jag bara cykla hem och hämta Chansa för att cykla till nästa jobb. Allt som allt blev det en arbetsdag på 14 timmar.

I helgen var jag dock ledig, men jag jobbade fredag natt så halva lördagen sov jag förstås bort. Eftersom jag kände mig lite seg efter nattjobbet blev det inte någon långpromenad med Chansa, men i söndags blev det en ordentlig långpromenad längs skoterspåren och i skogen.

I måndags hade vi vilodag, men igår cyklade vi upp på klubben på en genomgång av de nya reglerna. Jag tycker faktiskt att de nya reglerna är riktigt bra. Speciellt gillar jag skärpningen av reglerna kring platsliggningen. Att det blir icke-förarspår på appellen är också riktigt bra, främst ur ett arrangörsperspektiv. Jag blev riktigt sugen på att tävla, men först måste vi nog träna lite mer.

På mötet hade vi också en diskussion om klubbens framtida tävlingsarrangemang. Vi behöver verkligen få mer folk att hjälpa till och vi var ganska överens om att vi framöver ska hårdsatsa på att få fler tävlingsekipage (eftersom de som tävlar också är mer benägna att hjälpa till på tävlingar) genom t ex fler tävlingskurser, träningsgrupper och träningshelger. Jag känner mig lite trött på ideellt arbete just nu, men kände ändå att jag blev lite inspirerad till att hålla mer tävlingsinriktade kurser nu i vår.

Idag gick jag en långpromenad med Chansa innan jag skulle jobba på Medlefors. Det var riktigt skönt att börja dagen med en promenad och jag är jättenöjd med Chansas uppförande. Det var en del skidåkare ute, men hon visade inga tendenser till att dra efter dem. Jag har kört hårt med skvallerträning ett tag och hon har länge varit duktig på att skvallra när vi möter folk. Hundar har hon dock aldrig skvallrat på; får hon chansen så sticker hon och hälsar.

Men idag skvallrade hon för första gången på en hund! Jag fick också beröm av en äldre man som tyckte att hon gick så fint när vi mötte honom och hans två små terriers. Jag håller dock inte helt med- hon släppte kontakten med mig och gick fram mot hans hundar (jag stoppade henne förstås innan hon nådde fram). Han tyckte dock att eftersom hans hundar morrade åt henne så hade hon anledning, men det tycker inte jag. Och på vägen hem drog hon efter en skata, men stannade omedelbart på mitt "stanna".

Måndagsträning och Medlefors

I måndags fick Chansa ordentligt med både motion och aktivering. På förmiddagen cyklade vi till Medlefors för att jag skulle fixa lite material till mina lektioner senare i veckan. Sedan cyklade vi från Medlefors in till stan för att bl a köpa en ny klicker (jag har lyckats tappa bort alla jag hade). Jag föredrar dock "vanliga" klickers, d v s såna som ser ut som en liten låda, och på Björkis hade de inga av den modellen så det blev också en sväng på Akvariecenter. Där hittade jag till min stora glädje en boxklicker som var lila!

På kvällen var det måndagsträning i totohallen och jag och Chansa promenerade dit med Susanne och Jackpot. Jag är riktigt nöjd med träningen. Jag la ingen platsliggning med andra hundar, men jag tränade själv och la henne och gick ca 10 m bort och hon låg fint fast andra hundar tränade och folk satt och fikade. Jag påbörjade också inlärning av kryp och kom så långt att hon nu kan lägga kroppsvikten framåt och flytta ena frambenet en bit framåt. Jag är dock inte helt säker på hur jag ska lägga upp träningen på kryp, så det måste jag fundera lite på innan vi går vidare.

Vi tränade också lite framförgående, vilket vi inte gjort på länge. Hon hade inte glömt, men eftersom hon blivit väldigt kontaktsökande på promenader på sista tiden så gick hon som en krok och tittade på mig hela tiden, dock hela tiden framför mig, så det momentet måste vi nog slipa lite på. Ingångarna på apporteringen börjar också bli bättre. Hon sätter sig fortfarande lite långt bort, men i alla fall närmare än tidigare. Och i bruks och lydnad behöver ju hunden inte vara lika nära som i en del andra grenar, så jag är nog rätt nöjd med avståndet.

På vägen hem fick Chansa gå lös i stort sett hela vägen. Hon blir lite jobbig att ha i koppel när vi går med någon annan så jag gjorde det lätt för mig genom att ha henne lös. Jag brukar dock inte ha henne lös inne i bostadsområdet, delvis för att det vimlar av katter, men eftersom hon var så följsam och kontaktsökande så fick hon gå lös även där. Plötsligt fick hon syn på en katt och drog iväg, men när jag ropade "här" så vände hon och kom tillbaka! Jag var förstås mer än nöjd med henne :-)

Men när vi skulle gå förbi så anföll katten och rev henne på nosen. Sedan anföll den en gång till bakifrån och klöste sig fast i hennes bakben. Jag har aldrig hört Chansa skrika på det viset förut. Jag släppte henne så att hon kunde fly, men när hon kommit undan vände hon om och jagade upp katten på en loftgång. Jag tror inte att jag hade kunnat ropa tillbaka henne, men jag försökte inte ens för jag tyckte att kattskrället förtjänade det!

Igår blev det vilodag, men idag har jag och Chansa promenerat 1, 5 timme längs skoterspåren. Sedan hade jag lektioner på Medlefors på eftermiddagen. Den här terminen ska jag undervisa i engelska, vilket känns fantastiskt roligt. Det är inte så ofta jag får tillfälle till att prata engelska så i början kändes det lite ovant, men sedan jag kom hem har jag tänkt på engelska och även pratat engelska med Chansa så jag tror att jag har kommit in i det :-)

Saknar kameran

Det händer inte mycket här på bloggen just nu och till stor del beror det på att jag saknar min kamera. Det är roligare att skriva ett inlägg om man också kan lägga in bilder, i alla fall om man inte har något vettigt att skriva om. Kameran är i alla fall inlämnad på lagning. Problemet med den är att blixten inte poppar upp, men kameran bränner ändå av blixten fast den är nerfälld, vilket leder till att det börjar lukta väldigt mycket bränt. Dessutom hade jag en repa på linsen, som dock bara syntes på bilderna när jag fotade i motljus, och den ska också fixas till. Jag är glad att jag tog en försäkring på den, för lagningen kommer inte att kosta mig mer än högst 100 kr.

Men med eller utan kamera så går livet vidare. Jag jobbar som vanligt och promenerar, cyklar och tränar med Chansa. Vädret har varit lite blandat, snöstorm vissa dagar och solsken andra dagar. Det är speciellt solskensdagarna som jag saknar kameran. Och igår när jag och Chansa gick en promenad med Susanne och Jackpot hade jag också gärna velat ha kameran med.

Vi var ute och promenerade närmare två timmar och det var riktigt skönt, fast det var ganska kallt. Chansa och Jackpot har inte lekt med varandra på länge så det var kul att de fick göra det. De leker i och för sig inte lika mycket nu som när de var yngre. Jackpot tycker nog att Chansa är lite väl hårdhänt ibland.

I brist på färska bilder så får det bli en bild på Chansa och Jackpot från förra våren. 

På sistone har Chansa blivit två kompisar fattigare. Den ena är Nikkie, som har flyttat hemifrån till en familj i Sundsvall där hon verkar trivas bra. Och den andra är träningskompisen Birka, som tyvärr har fått somna in alldeles för tidigt :-( 

 

Birka på sökträning med sin älskade mjukisfotboll.

Idag bestämde jag mig för att lära Chansa ett nytt trick. Hon kan ju inte speciellt många sedan innan- vacker tass och slalom mellan benen- så jag tyckte att det var dags att lära henne något. Jag köpte nämligen en ny aktiveringsbok, Kul aktivering för din hund av Kirsten Wolf och fick lite inspiration. Valet föll på att lära henne att balansera en godbit på nosen. 

Jag hade en föreställning om att det skulle bli svårt, men lilla mallen förvånade mig. Efter 10 repetitioner höll hon nosen stilla och balanserade en godis fast jag backade ifrån henne några steg. Fast det hade nog inte gått på samma sätt som jag lärde Lita, Lollo och Myrrha, d v s genom att ta ett grepp om nosen och lägga dit godisen. Jag provade förstås med Chansa också, men hon vägrade att hålla huvudet stilla. Istället tog jag fram klickern och klickade två gånger för att jag fick dutta på nosen med godbiten och sedan gick det fort framåt. 

Nu ska man väl inte räkna med att hon kan det efter bara 15 repetitioner (jag körde 5 repetitoner till lite senare), men det verkar ju som att det kommer att gå att lära henne det. Och hade jag bara haft en fungerande kamera så hade jag lagt upp en bild på Chansa som balanserar godis på nosen...

En lat malle?

Chansa är en lat liten malle. Om jag sover, då sover hon också. Och det även om det blir väldigt mycket sovande för henne, som t ex när jag jobbar natt. Hon sover ju på natten när jag jobbar och när jag kommer hem rastar jag henne och så lägger vi oss och sover 5-6 timmar till, men hon protesterar aldrig. 

Hon är dessutom ganska morgontrött. Idag har jag varit ledig, vilket innebar att vi sov i 10 timmar. När jag steg upp fick jag putta sparka lite på henne för att få henne att flytta sig från mina fötter. Då kröp hon istället upp och la sig bredvid mig och ville gosa lite. Till slut fick jag putta på henne för att få henne att stiga upp, men det var en väldigt motsträvig hund som klev ur sängen. Och så är det i stort sett varenda morgon.

När jag ska till jobbet på morgonen går hon och lägger sig på sin bädd i hallen medan jag dricker mitt te och för det mesta ids hon inte ens komma till dörren när jag ska gå (det gör hon alltid när jag börjar jobba på eftermiddagen). På kvällarna ligger hon i soffan och sover, helst i mitt knä. Även om jag har jobbat hela dagen och hon bara får korta rastningar så är hon nöjd med att mysa i soffan.

Hon vill också ha det bekvämt när hon sover och när hon ligger i soffan vill hon helst ha huvudet på en kudde. Alldeles nyligen la jag märke till att hon till och med tar kudden med sig när hon ändrar ställning. Om hon ligger åt ett håll i soffan med huvudet på en kudde och sedan vänder sig åt andra hållet och det inte finns någon kudde där så tar hon kudden hon legat på i munnen och lägger den på andra sidan soffan så att hon kan ligga bekvämt :-)

Men som tur är så är hon inte lat när vi går ut. Utomhus är det full fart och hon tackar inte nej till någon form av aktivitet.  Idag har vi promenerat 1,5 timme och då var hon minsann inte lat. Hon springer mer än gärna i djupsnön efter snöklumpar som hon mycket sällan får tag på. Två gånger drog hon efter fåglar, men stannade med en tvärnit på kommando. Till och med när det stod en hund i en trädgård vid gångvägen på vägen hem lyckades jag stoppa henne innan hon sprang fram till den. Under promenaden fick hon leka med en blandras mellan husky, vorsteh och pointer. Det är inte alla hundar som vill leka med henne, men den här var tillräckligt snabb för att de skulle ha kul tillsammans.

Så nej, Chansa är nog ingen lat malle, fast nog ser hon ut som en liten latmask på den här bilden:

 

 Eftersom min kamera är trasig så får det bli en gammal bild på Chansa när hon myser i soffan med huvudet på en kudde.

Favoritbilder 2011

Som vanligt tänkte jag göra ett inlägg med mina favoritbilder från året som gått. Men jag har nog inte fotat lika mycket i år som tidigare eller så har jag inte varit lika duktig, för jag när jag gick igenom alla bilder tyckte jag inte att det var så många bra bilder. Det var förstås också mest hundbilder och det tycker jag att det är tillräckligt av här i bloggen, så jag försöker att välja favoritbilder som inte föreställer hundar (fast ett par hundbilder finns ändå med bland favoriterna).

Så här är några av mina favoritbilder från 2011:

Vintersol

Karatehund

Kväll på Romelsön.

Sommarkväll

Carnaby Street

Finaste Lyle.

Skogens konung och hans drottning.

Maskrosboll

Spegelbild.

Solnedgång

London underground

London

Mind the gap

Liv i ogästvänlig miljö

Gott Nytt År

Gott Nytt År önskar Chansa med matte

Så var det dags att avsluta ett år och börja ett nytt. Jag kommer att börja det nya året med att vara vaken hela natten- på jobbet. Det är dock självvalt eftersom jag bytt med en kollega då jag ändå inte hade några andra planer. Nu har jag precis ätit en god middag bestående av marinerad kalkonbröstfilé, ris, stekt zucchini och purjolök samt en kall sås på turkisk yoghurt, finhackad chili, vitlök och honung innan jag ska göra mig klar för jobbet.

Här har det smällt ganska ordentligt hela veckan och Chansa bryr sig så lite att jag ibland undrar om hon är döv :-) Men hon fick ändå åka till mamma i Lappvattnet, där det är lite lugnare med smällandet, igår kväll. När jag inte själv kan vara med henne och övervaka saker och ting är det det klart bästa alternativet.

I veckan har jag jobbat en del och i början av veckan var det så halt att det inte blev så långa promenader. I måndags gick vi en timmes promenad och trots att jag hade Chansa lös nästan hela promenaden (hon är inte så bra på att gå i koppel, så jag ville inte riskera att hon skulle dra omkull mig) var jag helt slut och hade träningsvärk i ett par dagar efteråt. Men sedan kom det lite snö och då har det varit betydligt lättare att promenera.

Såhär vid nyår brukar man ju se tillbaka på året som gått och göra planer för det nya. De mål jag satt upp för året har jag inte riktigt uppnått. Jag hade som mål att tävla elit med Lyle, men eftersom han inte var frisk så blev det inget tävlande och sedan fick jag ju ta bort honom i somras. Jag hade också som mål att tävla appellen med Chansa. Det har jag ju i och för sig gjort, men mitt mål var att bli uppflyttad ur appellen.

Så mina tävlingsmål har jag inte uppnått, men jag hade också som mål att gå en sökkurs på Tåmelägret med Chansa och det har vi gjort. Ett annat mål var att bakdöma de tävlingar som behövdes och klara det praktiska domarprovet och det har jag ju gjort. Så jag är trots allt ganska nöjd med året (även om det var väldigt tråkigt att förlora Lyle).

Andra roliga saker jag gjort under året har varit att åka till Ammarnäs, jag har varit på flera roliga fester under sommaren, t ex stadsfesten och Lanternan, att jag började jobba på Medlefors några timmar i veckan och så förstås Londonresan med syrran, Johanna och Jenny.

Målen för 2012 är att börja tävla med Chansa. Främst vill jag bli uppflyttad ur appellen, men det skulle inte heller vara så dumt att bli uppflyttad till högre, gärna i både spår och sök, under året. Egentligen hade jag inte tänkt tävla lydnad med Chansa, men eftersom jag nu är lydnadsdomare så är det nog bra att även tävla i lydnad så jag ska försöka att få förstapris i åtminstone lydnadsklass I och II under året.

Sedan så planerar jag att åka på kennellägret i år, eftersom jag missade det p g a jobb både i somras och sommaren före. Och självklart så blir det Tåmelägret för mig och Chansa i år också. Dock vet jag inte än om det blir spår eller sök för vår del- det beror lite på vilka instruktörer som kommer. Jag ska lämna in ledighetsansökan för både Tåme och kennelläger så snart som möjligt för att inte missa det. Med all sannolikhet kommer jag också att döma på någon lydnadstävling och jag ska nog också hålla en tävlingslydnadskurs under året. Tanken är också att jag ska göra MT med Chansa till hösten.

Julen

Så var ännu en jul över. Jag är nu hemma igen eftersom jag ska jobba i morgon, men det har varit en trevlig jul. Kvällen före julafton, när jag och syrran var färdiga med förberedelserna med maten och slagit in de sista julklapparna, kom Åman och Camilla förbi och drack lite glögg (bland annat) och spelade spel, medan Hugo, Frans, Malvina och Edvin klädde julgranen.

I går morse vaknade Chansa redan vid nio och lyckades smita ut ur Hugos rum där vi sov och väcka upp Hugo och Frans. Jag förstår inte varför hon plötsligt blev så morgonpigg; hon brukar lätt sova lika länge som jag och kan till och med vara motvillig att stiga upp fast klockan är halv elva- elva.

Men det var inte så dumt att komma upp i tid ändå, eftersom jag då hann med att gå en promenad
med Chansa efter frukost och lite städning. Strax före Kalle Anka kom mamma, Ove och Adam och de hade tagit med sig Chansas Biabädd (som jag förstås inte kunde ta med på bussen. Jag tror att hon tyckte det var rätt skönt att få den att ligga i, för hon låg i alla fall där hela tiden medan vi såg på Kalle.

I år hade jag bestämt mig för att Chansa var mogen nog att vara med och träffa tomten. Första julen jag hade henne var hon ju bara 8 veckor och då fick hon sitta i mitt knä under julklappsutdelningen, men förra året fick hon inte vara med. Jag misstänker att hon då hade skällt en massa och varit allmänt stökig (och det är stökigt nog med ungarna), men i år tyckte jag att hon lugnat ner sig och mognat så mycket att hon borde klara av det. Dessutom visste jag att tomten har en rottweiler, en gråhund och en luzernstövare hemma, så det var inte troligt att han skulle bli rädd om hon skulle skälla.

Skällde gjorde hon förstås, för det brukar hon göra när någon kommer, men hon skällde nog lite extra för att det var en underlig figur som kom in. Men när hon fått gå fram och nosa så konstaterade hon snabbt att det bara var en människa och brydde sig inte om att han såg lite skum ut. Efter julklappsutdelningen blev det mat och sedan spelade vi spel resten av kvällen.

Ecco och Chansa ligger snällt i varsin Biabädd.

Chansa hälsar på tomten.

Frans tackar tomten för sina julklappar.

Chansa öppnar ett av sina paket, som visade sig innehålla ett märgben.

Hennes andra paket innehöll en kamprulle, som hon blev väldigt glad för.

I morse var Chansa betydligt mindre morgonpigg. Hon vaknade när mamma steg upp, men la sig nästan direkt igen i sin Biabädd. Ett par gånger hörde jag att Ecco stod utanför dörren och nosade och gnällde, men inte ens det fick henne att kliva ur bädden.

Mitt på dagen gick jag en liten promenad med Chansa och Ecco och sedan kom Erik och Lina. Då blev det ännu mera mat och när också pappa och Maj kommit blev det ännu en julklappsutdelning. 

 Ecco på förmiddagspromenaden.

 Ibland undrar man vad hon sysslar med... (svar: hon tyckte att just detta ställe verkade lämpligt att rulla sig på).

 Ecco jagar upp sig lite när jag kastade kongen till dem. 

Jag fotade en del när barnen hade sin julklappsutdelning, men när jag skulle fota Liam när han klappade och kramade Chansa strax efter kunde jag inte fälla upp blixten, men kameran använde sig ändå av blixten, så det började lukta bränt av kameran. Jag hoppas verkligen att det är något som går att fixa, för utan kamera kan jag inte vara. 

Jag och Chansa åkte med mamma och Ove hem och nu ska vi ha en lugn och skön kväll. Chansa sover redan djupt. Chansa har uppfört sig riktigt bra hela helgen, men idag skrämde hon först Edvin och sedan Liam. Hon klarar att ligga lugnt på sin plats när barnen går förbi och till och med när de springer förbi, men när de springer mot henne blir hon lite för intensiv och rusar upp, speciellt om de har någon rolig leksak i handen. Liam kom dock snabbt över att han blivit skrämd och ville gärna klappa och kramas med Chansa.

Liam var så söt när han skulle kramas med Chansa, men eftersom kameran gått sönder blev det bara den här dåliga bilden.

24 december- Mina ambitioner

Just nu är jag trött efter julfirande och spel till sent på kvällen, så jag orkar inte fundera så mycket på mina ambitioner. Därför nöjer jag mig med att skriva om en av mina ambitioner- att skriva en bok. Jag tror inte att jag var mer än 9-10 år när jag sa att jag skulle bli författare, så det är en ambition som jag har haft ganska länge. Jag har skrivit en hel del under åren, även om det har varit lite till och från. När jag pluggade på KomVux gick jag en kurs i Litterär gestaltning bara för att det var kul och när terminen var slut sa min lärare i Litterär gestaltning "Jag ser fram emot din debutroman."

Hittills har jag dock inte lyckats ta mig i kragen och skriva någon bok, men det är i alla fall min ambition och vem vet, en vacker dag så kanske jag faktiskt skriver en roman och lyckas få den utgiven.

Dan före dan

Idag tog jag och Chansa bussen till Byske för att börja förbereda julmaten. Chansa kan verkligen konsten att koppla av när hon åker buss. Jag halvsov själv lite grann och när jag vaknade till satt hon och sov med huvudet i mitt knä (det var för trångt för att hon skulle kunna lägga sig).

När vi kom till Furuögrund gick jag direkt på en promenad med Chansa. Vi var ute ungefär en timme och trots att vi gick längs vägar och bland bebyggelse fick Chansa var lös hela tiden. När det är så halt som det var idag (det var några plusgrader och regnade) vill jag gärna ha henne lös eftersom hon inte är speciellt bra på att gå i koppel. Men lös fungerar hon mycket bra. Hon reagerar och kommer snabbt på inkallning, men imponerade och överraskade mig genom att stanna och vända tillbaka dirket jag ropade efter att ha dragit in i skogen efter något vilt (jag tyckte att jag såg en skugga av något stort och mörkt = älg).

Hela eftermiddagen har jag och syrran lagat mat, bl a har jag gjort min goda sillröra, gjort ett fat med ägg, majonnäs och räkor, rödbetssallad och mimosasallad. På kvällen kom Per och Camilla förbi och spelade spel och drack lite glögg m m. Barnen fick i uppdrag att klä granen, som Hugo själv hade skaffat.

 Chansa poserar framför granen, som kanske inte är världens snyggaste. 

 Fast med lite bollar och glitter blev den betydligt bättre.

Chansa har blivit märkbart bättre på att koppla av fast det är lite stökigt. Hon hade lite svårt att ligga still när Hugo, Frans, Malvina och Edvin klädde granen, men bitvis kopplar hon av riktigt ordentligt och ligger på sidan och sover så att barnen måste gå runt henne eller kliva över henne. 

Innan vi tog bussen till Byske gick jag in på Björkis och köpte två julklappar till Chansa, ett märgben och en liten kamprulle i jute. När jag kom till syrran lämnade jag Chansa obevakad tillsammans med påsen från Björkis och efter en stund kom hon med kamprullen i munnen. Hon valde alltså en kamprulle före ett märgben! Det säger en hel del om hur hon är tycker jag.

23 december- Det här saknar jag

Jag saknar Lyle. Det har nog inte gått en dag som jag inte har saknat honom sedan i somras. Jag vet att det var helt rätt beslut att låta honom somna in eftersom han inte mådde bra, men jag saknar honom ändå.

Ibland saknar jag också en man i mitt liv. Det är mycket som är lättare med en sambo. Men det finns också fördelar med att vara singel och därför är det bara ibland som jag saknar en karl.

Jag saknar också en hel del materiella saker, men dessa är inte tillräckligt viktiga för att nämnas här (och några av dessa materiella saker hoppas jag att tomten kommer med i morgon). 

22 december- Min favoritplats

Min favoritplats i hela världen är hemma. Det låter säkert fruktansvärt tråkigt, men så är det. Jag har alltid trivs bra hemma, var hemma än har varit. Det betyder i och för sig inte att jag inte tycker om att resa bort, för det gör jag. Men det är alltid skönt att komma hem igen.

Just nu när det snart är jul är jag nästan extra förtjust i mitt hem, eftersom jag gillar att ha det lite julmysigt. Så här ser mitt hem ut just i kväll:

 Köket

 Hallen

 Sovrummet

TV-rummet

Men det finns faktiskt också en annan plats som jag tycker (tyckte) väldigt mycket om och det är stugan i Klösan. Det är förstås inte min stuga, utan Jonas pappas och jag har inte varit där sedan vi separerade, men det händer då och då att jag saknar att åka till stugan, ta långpromenader i skogen och sedan värma sig framför en brasa i kaminen.

 Stugan inbäddad i höstfärger.

21 december- Mina rädslor

Jag är rädd för:

* spindlar
* att vara instängd i trånga utrymmen, t ex hissar
* knivar och andra vassa föremål (inte så mycket att använda själv som att se andra använda dem)

Säkert har jag en massa andra rädslor som jag inte kommer på just nu.

Julfest, julhandel, julgran och julklapp

Igår var det julavslutning och julfest på Medlefors. Efter förmiddagens julavslutning med bl a ringdans genom hela skolan, serverades det julbord, som självklart var fantastiskt gott. När jag kom hem var jag så mätt att jag var tvungen att vila en liten stund innan jag gav mig ut på långpromenad med Chansa och därför hann det börja skymma just när vi kom ut och innan vi var hemma var det helt mörkt.

Vi tog en promenad till skogen, promenerade lite på en legda där det fanns en upptrampad stig och sedan promenerade vi hem igen en annan väg. Chansa var lös nästan hela tiden och hon uppförde sig verkligen otroligt bra. Vi har skvallertränat en del på sistone och folk och cyklister skvallrar hon klockrent på, men igår kom det en moped och det hände en gång i somras att hon drog efter en moped (tror att det beror på att hon fått springa efter skoter på vintern) och jag hann inte koppla henne. Men hon ägnade inte mopeden en blick utan var helt fokuserad på mig. Vi mötte också två hundar som hon också ignorerade, till förmån för de snöklumpar som jag kastade till henne.

Vi var ute 1,5 timme och sedan var det dags att göra sig klar för julfesten. Vi lärare träffades först en liten stund och sedan blev det tacopaj till middag innan det var dags för elevernas julspex. Sedan blev det en liten tävling i norsk karaoke och därefter dans. Jag tyckte inte att discjockeyn spelade speciellt bra musik (samma DJ som på Tåmelägret, fast där spelade han mycket bättre musik), men jag dansade en hel del ändå.

Idag har jag varit ledig och efter en lång sovmorgon cyklade jag in till stan för att julhandla med syrran (och på eftermiddagen även mamma och Adam). Så nu är jag i alla fall nästan färdig med alla julklappar; det fattas bara ett par stycken. Jag passade också på att köpa en julklapp till Chansa, en Biabädd, som hon fick redan idag.

 Chansa blev glad för sin julklapp.

 Såhär kan man ju också ligga.

Mamma levererade också min julgran, som jag har ägnat kvällen åt att klä. Den var lite gles i toppen och på ena sidan och nästan lite för tät på ett ställe, men det är långt ifrån den fulaste gran jag haft. Med lite ljus, bollar och glitter blev den riktigt fin. Jag har inte haft någon gran sedan jag flyttade hit och det innebär att jag inte haft någon gran sedan jag skaffade Chansa (p g a att jag inte haft tillgång till gran- det ska vara en äkta eller ingen alls!). Hon har förstås sett julgranar förr, men hon var mycket nyfiken och och påminde en hel del om Pluto i Kalle Anka på julafton.

 Julgranen.

 Julgransboll

Chansa funderar över varför man ska hänga upp bollar i en gran.

Men det var till min förvåning inte bollarna, utan glittret hon var mest intresserad av. Glittret försökte hon äta upp, vilket jag dock satte stopp för.

20 december- Saker jag inte kan vara utan

Jag kan inte vara utan hund. Eller, det har jag ju varit och jag dog ju inte av det. Men jag behöver ha minst en hund för att må bra.

Jag kan inte vara utan böcker. Jag måste ha något att läsa och jag bär nästan alltid med mig en bok i väskan. Ifall jag måste vänta någonstans, t ex på banken eller hos tandläkaren, så är det väldigt bra att ha en bok med sig.

Jag kan inte vara utan min dator. Jag älskar min MacBook och det går nog inte en dag utan att jag använder den.

Jag kan inte vara utan mobiltelefonen. Det är praktiskt att kunna ringa och skicka sms och att alltid kunna bli nådd. Dessutom använder jag min mobilelefon som både väckarklocka och klocka.

19 december- Det här får mig att gråta

Det är mycket som får mig att gråta, men det är ändå svårt att säga vad som får mig att gråta. Det är ju så beroende av situation. Men jag kan gråta av filmer, TV-program och böcker, om någon är elak mot mig eller om någon är väldigt snäll mot mig, när jag blir arg, när jag tycker synd om mig själv, av smärta, när jag måste avliva en hund o s v.

Egentligen är det intressantare när jag inte gråter. Till exempel så grät jag inte när Jonas mamma låg på sjukhuset och var döende. Jag mådde jättedåligt, även rent fysiskt, men jag kunde inte gråta förrän vi fick beskedet att hon dött. När Torbjörn dog kunde jag inte gråta förrän på begravningen och när jag tänker efter var det nog samma sak när farfar, farmor, morfar och mormor dog. När jag och Jonas gjorde slut grät jag inte förrän jag flyttat ut och bott själv ett tag, trots att jag mådde dåligt, även rent fysiskt, medan jag bodde kvar sedan vi bestämt oss för att separera. Jag tror att detta kan hänga ihop med att jag drabbas av depressioner efter sådana händelser.

18 december- Det här får mig att må bättre

Eftersom detta är en hundblogg är väl svaret på vad som får mig att må bättre nästan givet- hunden förstås. Jag skriver hunden, för även om det just nu är bara Chansa så har det ju funnits andra hundar som fått mig att må bra innan henne och det kommer med all sannolikhet att komma andra hundar som får mig att må bra efter henne.

Det är många olika sätt som hundarna har fått mig att må bättre. Dels så är det ju det uppenbara att man får mer motion och frisk luft, vilket ju innebär en bättre hälsa. Men bara att klappa en hund frigör ju oxytocin, som är ett "må bra"-hormon, som också frigörs när mammor ammar sina barn. Blodtrycket sjunker också när man klappar en hund.

Men det är självklart inte bara det rent vetenskapliga som gör att hundarna får mig att må bättre. De får mig att skratta. De tröstar mig när jag är ledsen. De är alltid glada och deras glädje smittar av sig.

Hur kan man inte må bättre av en hund med sådan här livsglädje?

17 december- Det här upprör mig

Det är mycket som upprör mig, men det som upprör mig mest kan sammanfattas som allt som är elakhet mot dem som är svaga och/eller inte kan försvara sig. Exempel på sådant som upprör mig är barn- och djurmisshandel, sexuellt utnyttjande av barn och djur (det faktum att det senare inte ens varit ett brott fram tills nyligen upprör mig också!) och kvinnomisshandel. 

När jag läste en kurs i juridik läste jag en bok där man samlat alla domar för djurplågeri de senaste åren (boken var dock inte helt ny) och det var fruktansvärd läsning. Jag grät hela tiden medan jag läste och jag var så upprörd över mänskligheten. Jag minns ett fall där en man misshandlade en liten valp till döds för att den kissade inne och man fann blodfläckar till och med i taket!

Idag såg jag en bild på Facebook på en hund som fått nosen bortsprängd på grund av att några barn stoppat in en smällare i munnen på den. För ett tag sedan såg jag en annan bild på Facebook (eller om det bara var en text?) och texten berättade att en liten flicka sagt till sin mamma att hon ritat på lakanen. Mamman blev så arg att hon slog ihjäl flickan. Det flickan skrivit på lakanet var "I love you Mommy".

Detta är några exempel på sånt som gör mig upprörd och jag hoppas att jag även lyckats göra någon annan upprörd. Fast tyvärr tror jag inte att sådana här historier har någon verkan på de människor som kan göra på det här viset, eftersom de saknar empati. Och det är nog just det att man inte kan påverka sådana människor som gör mig mer upprörd än t ex fördomar mot invandrare och homosexuella (vilket är en annan sak som upprör mig), men där känner jag att jag som lärare kan göra i alla fall lite grann för att påverka människors attityder och värderingar.

16 december- Det här ångrar jag

Det sägs ju att man ångrar mer det man inte gjort än det man gjort och det stämmer kanske. Just nu kan jag i alla fall bara komma på en enda sak som jag ångrar och det är något jag inte gjort, nämligen ta körkort. Jag skulle verkligen ha behövt körkort (och bil) och jag ångrar att jag inte tog det när jag var 18. Dels var det lättare att ta körkort på den tiden och dels är det lättare att lära sig när man är ung. Men det är förstås inte försent, så kanske en vacker dag...

Det hade verkligen underlättat att ha bil, speciellt som hundägare. Det är inte alltid så enkelt att åka med andra när man har hund. Hade jag bara haft körkort och bil hade Chansa inte behövt åka...

 ...i Fridas bil,

 i baksätet i Annas bil,

 med Mille i Jennys bil (ja, det finns en malle i den vänstra buren)

 eller trängas med Jackpot i hans bur.