Det är många olika sätt som hundarna har fått mig att må bättre. Dels så är det ju det uppenbara att man får mer motion och frisk luft, vilket ju innebär en bättre hälsa. Men bara att klappa en hund frigör ju oxytocin, som är ett "må bra"-hormon, som också frigörs när mammor ammar sina barn. Blodtrycket sjunker också när man klappar en hund.
Men det är självklart inte bara det rent vetenskapliga som gör att hundarna får mig att må bättre. De får mig att skratta. De tröstar mig när jag är ledsen. De är alltid glada och deras glädje smittar av sig.
Hur kan man inte må bättre av en hund med sådan här livsglädje?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar