Föreläsning med Eva Bodfält

Någon gång per år bjuder klubben de instruktörer som hållit kurs på föreläsning och igår var det en föreläsning med Eva Bodfält. Ämnet för föreläsningen var On/off, d v s att hitta hundens av- och påknapp, och det kändes som att ämnet kunde passa mig. För egen del har jag kanske inte så mycket nytta av hennes tips på hur man ska få igång hundar för det behövs inte mycket för att Chansa ska vara på, men tipsen på hur man ska få hundar att lugna ner sig kan komma till nytta.

I själva verket har jag redan haft nytta av det. Chansa är inte överdrivet förtjust i tandvisning. Hon är inte rädd och försöker inte komma undan, men hon slickas (och kan hon inte så försöker hon vrida huvudet så att hon kommer åt att slicka). Så med hjälp av Eva Bodfälts råd att belöna genom att släppa så fort hunden blir lugn, men hålla kvar så länge den konstrar fick jag på bara fem repetitioner Chansa att sitta helt stilla medan jag lyfter på läpparna. Nu återstår förstås att lära henne att göra det även när någon annan tittar på tänderna, men det tror jag inte blir några problem om man gör på samma sätt.

Jag har också gjort en del andra övningar som hon pratade om och det fungerar faktiskt bra. Fast egentligen har jag gjort en hel del för att lära henne självkontroll redan, dock med andra övningar eller variationer på övningarna. Det märks också att Eva Bodfält mest har haft retrievers, för vissa saker hon sa passar inte riktigt på min hund, t ex att helt enkelt hålla tillbaka hunden i halsbandet om den vill fram och hälsa på en människa eller hund. Men det mesta går förstås ändå att använda; man måste bara modifiera lite.

I veckan har det mest blivit promenader och cykelturer och inte så mycket träning. Men på onsdag kväll fick jag ett ryck och gick ut och la ett spår som gick längs en grusväg, över en asfalterad parkering, över en gräsmatta, längs en gångväg och sedan på gräsmatta. Det var två 90-graders vinklar och jag hade lagt korvbitar i spåret. Sedan tränade vi ett lydnadspass på grusplanen här utanför. Jag har ju en ganska fin, upplyst plan precis utanför lägenheten, men jag har sällan tränat där (med Chansa; med Lyle tränade jag ibland där).

Anledningen till det är att Chansa inte riktigt har klarat av det. Det är många störningar med folk som går och cyklar, men den största svårigheten har varit kattskiten. Planen ligger nämligen mellan två lekplatser, som i själva verket är två jättestora kattlådor. Hon har inte kunnat låta bli att sticka och leta kattskit mellan momenten och jag tycker att det är så äckligt så jag blir bara förbannad och träningen blir inte bra.


Men nu är hon mogen för att träna även med den störningen och det är ju jättebra. Visserligen blir planen övertäckt med snöhögar om och när det börjar snöa, men än så länge funkar det ju. När vi skulle gå spåret kom en bil och körde längs grusvägen precis när jag skulle släppa på henne. Hon fick också syn på en liten hund just då och stretade och ville dit och hälsa, men när jag släppte på henne glömde hon bort allt annat och började spåra. Hon spårade bra, men kanske lite yvigt (fast det blåste nästan storm och spåret hade bara legat ca 40-45 minuter). Vinkeln på asfaltsparkeringen tog hon klockrent.

Hon hade lite svårt att spåra över gräsmattan, men det kan bero på att i vanliga fall går vi bara där när hon ska rastas (och det gör många andra hundar i området också). Jag trodde att hon skulle få svårt på gångvägen. Vi har aldrig spårat på ett sådant ställe och dels måste det finnas massor med andra lukter än min och dels så hade jack russelln som hon såg när vi började spåra precis promenerat där. Ett tag var jag helt säker på att hon spårade jack russell, men så hittade hon en korvbit och man kan ju anta att om jack russelln hade gått precis där så hade korvbiten inte varit kvar, så det var nog mig hon spårade ändå. Duktig liten spårhund är hon!