När vi kom till Furuögrund gick jag direkt på en promenad med Chansa. Vi var ute ungefär en timme och trots att vi gick längs vägar och bland bebyggelse fick Chansa var lös hela tiden. När det är så halt som det var idag (det var några plusgrader och regnade) vill jag gärna ha henne lös eftersom hon inte är speciellt bra på att gå i koppel. Men lös fungerar hon mycket bra. Hon reagerar och kommer snabbt på inkallning, men imponerade och överraskade mig genom att stanna och vända tillbaka dirket jag ropade efter att ha dragit in i skogen efter något vilt (jag tyckte att jag såg en skugga av något stort och mörkt = älg).
Hela eftermiddagen har jag och syrran lagat mat, bl a har jag gjort min goda sillröra, gjort ett fat med ägg, majonnäs och räkor, rödbetssallad och mimosasallad. På kvällen kom Per och Camilla förbi och spelade spel och drack lite glögg m m. Barnen fick i uppdrag att klä granen, som Hugo själv hade skaffat.
Chansa poserar framför granen, som kanske inte är världens snyggaste.
Fast med lite bollar och glitter blev den betydligt bättre.
Chansa har blivit märkbart bättre på att koppla av fast det är lite stökigt. Hon hade lite svårt att ligga still när Hugo, Frans, Malvina och Edvin klädde granen, men bitvis kopplar hon av riktigt ordentligt och ligger på sidan och sover så att barnen måste gå runt henne eller kliva över henne.
Innan vi tog bussen till Byske gick jag in på Björkis och köpte två julklappar till Chansa, ett märgben och en liten kamprulle i jute. När jag kom till syrran lämnade jag Chansa obevakad tillsammans med påsen från Björkis och efter en stund kom hon med kamprullen i munnen. Hon valde alltså en kamprulle före ett märgben! Det säger en hel del om hur hon är tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar