Det är mycket som får mig att gråta, men det är ändå svårt att säga vad som får mig att gråta. Det är ju så beroende av situation. Men jag kan gråta av filmer, TV-program och böcker, om någon är elak mot mig eller om någon är väldigt snäll mot mig, när jag blir arg, när jag tycker synd om mig själv, av smärta, när jag måste avliva en hund o s v.
Egentligen är det intressantare när jag inte gråter. Till exempel så grät jag inte när Jonas mamma låg på sjukhuset och var döende. Jag mådde jättedåligt, även rent fysiskt, men jag kunde inte gråta förrän vi fick beskedet att hon dött. När Torbjörn dog kunde jag inte gråta förrän på begravningen och när jag tänker efter var det nog samma sak när farfar, farmor, morfar och mormor dog. När jag och Jonas gjorde slut grät jag inte förrän jag flyttat ut och bott själv ett tag, trots att jag mådde dåligt, även rent fysiskt, medan jag bodde kvar sedan vi bestämt oss för att separera. Jag tror att detta kan hänga ihop med att jag drabbas av depressioner efter sådana händelser.
måndag, december 19, 2011
söndag, december 18, 2011
18 december- Det här får mig att må bättre
Eftersom detta är en hundblogg är väl svaret på vad som får mig att må bättre nästan givet- hunden förstås. Jag skriver hunden, för även om det just nu är bara Chansa så har det ju funnits andra hundar som fått mig att må bra innan henne och det kommer med all sannolikhet att komma andra hundar som får mig att må bra efter henne.
Det är många olika sätt som hundarna har fått mig att må bättre. Dels så är det ju det uppenbara att man får mer motion och frisk luft, vilket ju innebär en bättre hälsa. Men bara att klappa en hund frigör ju oxytocin, som är ett "må bra"-hormon, som också frigörs när mammor ammar sina barn. Blodtrycket sjunker också när man klappar en hund.
Men det är självklart inte bara det rent vetenskapliga som gör att hundarna får mig att må bättre. De får mig att skratta. De tröstar mig när jag är ledsen. De är alltid glada och deras glädje smittar av sig.
Det är många olika sätt som hundarna har fått mig att må bättre. Dels så är det ju det uppenbara att man får mer motion och frisk luft, vilket ju innebär en bättre hälsa. Men bara att klappa en hund frigör ju oxytocin, som är ett "må bra"-hormon, som också frigörs när mammor ammar sina barn. Blodtrycket sjunker också när man klappar en hund.
Men det är självklart inte bara det rent vetenskapliga som gör att hundarna får mig att må bättre. De får mig att skratta. De tröstar mig när jag är ledsen. De är alltid glada och deras glädje smittar av sig.
Hur kan man inte må bättre av en hund med sådan här livsglädje?
lördag, december 17, 2011
17 december- Det här upprör mig
Det är mycket som upprör mig, men det som upprör mig mest kan sammanfattas som allt som är elakhet mot dem som är svaga och/eller inte kan försvara sig. Exempel på sådant som upprör mig är barn- och djurmisshandel, sexuellt utnyttjande av barn och djur (det faktum att det senare inte ens varit ett brott fram tills nyligen upprör mig också!) och kvinnomisshandel.
När jag läste en kurs i juridik läste jag en bok där man samlat alla domar för djurplågeri de senaste åren (boken var dock inte helt ny) och det var fruktansvärd läsning. Jag grät hela tiden medan jag läste och jag var så upprörd över mänskligheten. Jag minns ett fall där en man misshandlade en liten valp till döds för att den kissade inne och man fann blodfläckar till och med i taket!
Idag såg jag en bild på Facebook på en hund som fått nosen bortsprängd på grund av att några barn stoppat in en smällare i munnen på den. För ett tag sedan såg jag en annan bild på Facebook (eller om det bara var en text?) och texten berättade att en liten flicka sagt till sin mamma att hon ritat på lakanen. Mamman blev så arg att hon slog ihjäl flickan. Det flickan skrivit på lakanet var "I love you Mommy".
Detta är några exempel på sånt som gör mig upprörd och jag hoppas att jag även lyckats göra någon annan upprörd. Fast tyvärr tror jag inte att sådana här historier har någon verkan på de människor som kan göra på det här viset, eftersom de saknar empati. Och det är nog just det att man inte kan påverka sådana människor som gör mig mer upprörd än t ex fördomar mot invandrare och homosexuella (vilket är en annan sak som upprör mig), men där känner jag att jag som lärare kan göra i alla fall lite grann för att påverka människors attityder och värderingar.
När jag läste en kurs i juridik läste jag en bok där man samlat alla domar för djurplågeri de senaste åren (boken var dock inte helt ny) och det var fruktansvärd läsning. Jag grät hela tiden medan jag läste och jag var så upprörd över mänskligheten. Jag minns ett fall där en man misshandlade en liten valp till döds för att den kissade inne och man fann blodfläckar till och med i taket!
Idag såg jag en bild på Facebook på en hund som fått nosen bortsprängd på grund av att några barn stoppat in en smällare i munnen på den. För ett tag sedan såg jag en annan bild på Facebook (eller om det bara var en text?) och texten berättade att en liten flicka sagt till sin mamma att hon ritat på lakanen. Mamman blev så arg att hon slog ihjäl flickan. Det flickan skrivit på lakanet var "I love you Mommy".
Detta är några exempel på sånt som gör mig upprörd och jag hoppas att jag även lyckats göra någon annan upprörd. Fast tyvärr tror jag inte att sådana här historier har någon verkan på de människor som kan göra på det här viset, eftersom de saknar empati. Och det är nog just det att man inte kan påverka sådana människor som gör mig mer upprörd än t ex fördomar mot invandrare och homosexuella (vilket är en annan sak som upprör mig), men där känner jag att jag som lärare kan göra i alla fall lite grann för att påverka människors attityder och värderingar.
fredag, december 16, 2011
16 december- Det här ångrar jag
Det sägs ju att man ångrar mer det man inte gjort än det man gjort och det stämmer kanske. Just nu kan jag i alla fall bara komma på en enda sak som jag ångrar och det är något jag inte gjort, nämligen ta körkort.
Jag skulle verkligen ha behövt körkort (och bil) och jag ångrar att jag inte tog det när jag var 18. Dels var det lättare att ta körkort på den tiden och dels är det lättare att lära sig när man är ung. Men det är förstås inte försent, så kanske en vacker dag...
Det hade verkligen underlättat att ha bil, speciellt som hundägare. Det är inte alltid så enkelt att åka med andra när man har hund. Hade jag bara haft körkort och bil hade Chansa inte behövt åka...
...i Fridas bil,
i baksätet i Annas bil,
med Mille i Jennys bil (ja, det finns en malle i den vänstra buren)
eller trängas med Jackpot i hans bur.
torsdag, december 15, 2011
15 december- Min favoritfödelsedag
Det finns ju alldeles för många födelsedagar att välja mellan...
Jag kan nog inte välja ut en favoritfödelsedag, för alla har varit bra, så jag väljer ut en minnesvärd istället. När jag fyllde 30 åt vi middag, rosépepparkyckling, hemma hos mamma och åt min favoritefterrätt, frusen vaniljvisp med Noblesse. Jag fick ett guldarmband av mina syskon, men annars minns jag inte riktigt vad jag fick.
Det var en trevlig födelsedag, men det är egentligen inte det som gör min 30:e födelsedag minnesvärd utan festen som mina f d arbetskamrater från Brinkenrestaurangen bjöd på. De bjöd in mig till en avskedsfest för en arbetskamrat som skulle sluta jobba och eftersom det alltid var kul att vara på fest med tjejerna från Binken så tackade jag förstås ja.
På festen delades det självklart ut en present till Lena som skulle sluta, men till min stora förvåning hade de även köpt en present till mig för att jag hade fyllt 30. Dessutom hade de köpt en kasse med öl till mig. Efter att ha ätit tacos och druckit några öl hemma hos Yvonne gick vi på Statt, dansade och hade jättekul.
Det mest minnesvärda med denna födelsedagsfest är dock kanske inte vad vi gjorde utan att den ägde rum i november. Jag fyller nämligen år i april och hade absolut inte väntat mig en födelsedagsfest ett halvår efter min födelsedag :-)
Jag kan nog inte välja ut en favoritfödelsedag, för alla har varit bra, så jag väljer ut en minnesvärd istället. När jag fyllde 30 åt vi middag, rosépepparkyckling, hemma hos mamma och åt min favoritefterrätt, frusen vaniljvisp med Noblesse. Jag fick ett guldarmband av mina syskon, men annars minns jag inte riktigt vad jag fick.
Det var en trevlig födelsedag, men det är egentligen inte det som gör min 30:e födelsedag minnesvärd utan festen som mina f d arbetskamrater från Brinkenrestaurangen bjöd på. De bjöd in mig till en avskedsfest för en arbetskamrat som skulle sluta jobba och eftersom det alltid var kul att vara på fest med tjejerna från Binken så tackade jag förstås ja.
På festen delades det självklart ut en present till Lena som skulle sluta, men till min stora förvåning hade de även köpt en present till mig för att jag hade fyllt 30. Dessutom hade de köpt en kasse med öl till mig. Efter att ha ätit tacos och druckit några öl hemma hos Yvonne gick vi på Statt, dansade och hade jättekul.
Det mest minnesvärda med denna födelsedagsfest är dock kanske inte vad vi gjorde utan att den ägde rum i november. Jag fyller nämligen år i april och hade absolut inte väntat mig en födelsedagsfest ett halvår efter min födelsedag :-)
tisdag, december 13, 2011
13 december- Det här är jag bra på
* Jag är bra på att skriva. Dels stavar jag mycket bra och skriver grammatiskt korrekt och dels är jag stilsäker, d v s jag kan skriva såväl en vetenskaplig rapport som en skönlitterär novell med rätt stil.
* Jag är bra på att lära mig namn. Bra både när man är lärare och när man håller kurs (då man ska lära sig namn både på hund och människa). Detta hänger förstås ihop med att jag i viss mån har fotografiskt minne.
* Jag har bra timing. Ja, inte rent allmänt då, utan när det gäller hundträning. Min styrka som hundtränare är att jag är bra på att belöna i rätt ögonblick. På den tiden jag även använde mig av positivt straff i träningen hade jag även då nytta av bra timing.
* Jag är bra på engelska. Egentligen har jag överlag lätt för att lära mig språk, men engelska är det enda språk, förutom svenska, som jag talar flytande.
* Jag är bra på att fota. Mina foton är knappast något som kommer att hänga i något galleri eller publiceras någonstans (annat än här i bloggen), men jag tycker själv att en del av mina bilder är riktigt bra.
* Jag är bra på att lära mig namn. Bra både när man är lärare och när man håller kurs (då man ska lära sig namn både på hund och människa). Detta hänger förstås ihop med att jag i viss mån har fotografiskt minne.
* Jag har bra timing. Ja, inte rent allmänt då, utan när det gäller hundträning. Min styrka som hundtränare är att jag är bra på att belöna i rätt ögonblick. På den tiden jag även använde mig av positivt straff i träningen hade jag även då nytta av bra timing.
* Jag är bra på engelska. Egentligen har jag överlag lätt för att lära mig språk, men engelska är det enda språk, förutom svenska, som jag talar flytande.
* Jag är bra på att fota. Mina foton är knappast något som kommer att hänga i något galleri eller publiceras någonstans (annat än här i bloggen), men jag tycker själv att en del av mina bilder är riktigt bra.
En av de bilder jag är riktigt nöjd med.
måndag, december 12, 2011
12 december- Mina ovanor
När jag var liten sa jag att jag skulle aldrig röka, aldrig snusa och aldrig dricka sprit. Än idag har jag aldrig testat att röka och aldrig testat att snusa. Jag har dock druckit sprit (och andra alkoholhaltiga drycker), men inte tillräckligt för att det skulle kunna ses som en ovana.
Men det betyder förstås inte att jag inte har några ovanor. En ovana jag haft sedan jag var liten är att jag biter på naglarna. Som vuxen har jag periodvis lyckats spara ut naglarna, men till slut är jag ändå där och biter. Jag äter också mer godis än jag borde, vilket väl också är en ovana.
En annan ovana är att jag går och lägger mig alldeles för sent på kvällarna och är därmed alltid trött på morgonen. Men även om jag helst vill ligga kvar och sova så brukar jag inte ha några större problem att stiga upp och det är jag glad för.
Men det betyder förstås inte att jag inte har några ovanor. En ovana jag haft sedan jag var liten är att jag biter på naglarna. Som vuxen har jag periodvis lyckats spara ut naglarna, men till slut är jag ändå där och biter. Jag äter också mer godis än jag borde, vilket väl också är en ovana.
En annan ovana är att jag går och lägger mig alldeles för sent på kvällarna och är därmed alltid trött på morgonen. Men även om jag helst vill ligga kvar och sova så brukar jag inte ha några större problem att stiga upp och det är jag glad för.
söndag, december 11, 2011
11 december- Mina drömmar
Efter att ha varit på ledarskapsutveckling hela helgen är jag lite för trött i hjärnan för att fundera ut något bra att skriva om mina drömmar, så det får bli ett ganska kort inlägg idag. Eftersom detta är en hundblogg så börjar jag med en hundrelaterad dröm- jag drömmer om att tävla SM i bruks och/eller lydnad (gärna båda, men speciellt bruks-SM). Förhoppningsvis kan jag och Chansa komma dit en dag.
Sedan så drömmer jag väl som alla andra om att träffa någon att leva ihop med. Men det är dock inget som jag har speciellt bråttom med och jag kan inte ens påstå att jag aktivt letar efter en ny man. Jag trivs ganska bra med mig själv också, fast visst vore det trevligt att ha någon annan än Chansa att prata med framför TV:n på kvällarna :-)
Sedan så drömmer jag väl som alla andra om att träffa någon att leva ihop med. Men det är dock inget som jag har speciellt bråttom med och jag kan inte ens påstå att jag aktivt letar efter en ny man. Jag trivs ganska bra med mig själv också, fast visst vore det trevligt att ha någon annan än Chansa att prata med framför TV:n på kvällarna :-)
Blivande SM-ekipage?
lördag, december 10, 2011
10 december- Min handväska
Jag använder inte handväska speciellt ofta. Antingen behöver jag en massa saker med mig och då har jag ryggsäck eller så behöver jag bara börsen och då stoppar jag den i fickan. Men jag äger förstås en handväska, relativt ny faktiskt, och när jag använder den har jag börsen, mobilen och nycklar i den. Just nu är ingetdera i handväskan, men jag har också mitt pass där (den enda legitimation jag har just nu). Jag har också en kajalpenna, en mascara och två läppglans, ett rosa och ett ofärgat, liggande i handväskan. På botten ligger också en del skräp som papperslappar, småpengar och kapsyler.
Idag har det varit en ganska tung dag. Jag jobbade natt igår, så när jag hade jobbat klart först hos min ena brukare och sedan på Medlefors gick jag hem och la mig. Jag sov några timmar och när jag vaknade visade det sig att det blivit snöstorm under eftermiddagen. Jag gick i alla fall en timmes promenad med Chansa i midjebältet. Jag gillar faktiskt att vara ute i sådant busväder som det var igår och hade gärna gått en lite längre promenad, men jag ville se ett program på TV.
Sedan var det dags att bege sig till jobbet på Morö Backe och det var ingen barnlek. Det var så mycket blötsnö att det inte gick att cykla. Cyklade jag i någons spår riskerade jag att cykla omkull och var det inga spår så var det fruktansvärt tungt att cykla. Det blev därför mest att dra cykeln och det var också skitjobbigt.
Idag skulle jag vara på Medlefors kvart i nio på morgonen för att gå en ledarskapsutbildning genom Studiefrämjandet. Det var dock inte lätt att ta sig dit heller. I vanliga fall hade jag haft ganska gott om tid, men eftersom det var så mycket snö fick jag ta en längre väg, fast en väg som blivit plogad så att jag kunde cykla. Jag kom i alla fall fram till slut, dock fem minuter för sent.
Chansa blev hämtad av mamma igår kväll och ska vara där hela helgen. Det är fruktansvärt tomt utan hund och jag tycker hela tiden att det känns som att hon är. Men hon kommer hem igen i morgon och nu ska jag snart gå och lägga mig, eftersom jag nu varit vaken i mer än ett dygn.
Idag har det varit en ganska tung dag. Jag jobbade natt igår, så när jag hade jobbat klart först hos min ena brukare och sedan på Medlefors gick jag hem och la mig. Jag sov några timmar och när jag vaknade visade det sig att det blivit snöstorm under eftermiddagen. Jag gick i alla fall en timmes promenad med Chansa i midjebältet. Jag gillar faktiskt att vara ute i sådant busväder som det var igår och hade gärna gått en lite längre promenad, men jag ville se ett program på TV.
Sedan var det dags att bege sig till jobbet på Morö Backe och det var ingen barnlek. Det var så mycket blötsnö att det inte gick att cykla. Cyklade jag i någons spår riskerade jag att cykla omkull och var det inga spår så var det fruktansvärt tungt att cykla. Det blev därför mest att dra cykeln och det var också skitjobbigt.
Idag skulle jag vara på Medlefors kvart i nio på morgonen för att gå en ledarskapsutbildning genom Studiefrämjandet. Det var dock inte lätt att ta sig dit heller. I vanliga fall hade jag haft ganska gott om tid, men eftersom det var så mycket snö fick jag ta en längre väg, fast en väg som blivit plogad så att jag kunde cykla. Jag kom i alla fall fram till slut, dock fem minuter för sent.
Chansa blev hämtad av mamma igår kväll och ska vara där hela helgen. Det är fruktansvärt tomt utan hund och jag tycker hela tiden att det känns som att hon är. Men hon kommer hem igen i morgon och nu ska jag snart gå och lägga mig, eftersom jag nu varit vaken i mer än ett dygn.
fredag, december 09, 2011
9 december- Mina syskon
När jag får frågan hur många syskon jag har brukar jag svara att jag har två syskon och en lillebror. Det betyder inte att lillebror inte räknas för att han "bara" är ett halvsyskon, utan för att han är så mycket yngre att jag inte lekt med, slagits med och växt upp med honom på samma sätt som med de andra två.
Jag är äldst av mina syskon. Näst äldst, tre år yngre, är min bror Erik, som var en fruktansvärd retsticka och kvarterets buspojke som barn. Idag är han fortfarande en fruktansvärd retsticka, fast nu är det nog mest hans sambos dotter och deras son som blir utsatta för hans retsamheter.
Min syster Fia är sex år yngre än mig och henne har jag inte slagits med lika mycket som med Erik. Hon och jag var och är nog mer lika varandra, både i sätt och utseende. Själv tycker jag i och för sig inte att vi är så lika utseendemässigt, men det händer då och då att vi blir förväxlade (så sent som i måndags, faktiskt).
Och så är det ju då min lillebror Adam, som är 22 år yngre än mig. Jag var ofta barnvakt till honom när han var liten och han var en söt och rar liten unge. Han flyttade in hos mig när han började gymnasiet, så han bodde här i två år tills han flyttade till Stockholm i september.
Jag är äldst av mina syskon. Näst äldst, tre år yngre, är min bror Erik, som var en fruktansvärd retsticka och kvarterets buspojke som barn. Idag är han fortfarande en fruktansvärd retsticka, fast nu är det nog mest hans sambos dotter och deras son som blir utsatta för hans retsamheter.
Min syster Fia är sex år yngre än mig och henne har jag inte slagits med lika mycket som med Erik. Hon och jag var och är nog mer lika varandra, både i sätt och utseende. Själv tycker jag i och för sig inte att vi är så lika utseendemässigt, men det händer då och då att vi blir förväxlade (så sent som i måndags, faktiskt).
Och så är det ju då min lillebror Adam, som är 22 år yngre än mig. Jag var ofta barnvakt till honom när han var liten och han var en söt och rar liten unge. Han flyttade in hos mig när han började gymnasiet, så han bodde här i två år tills han flyttade till Stockholm i september.
Att hitta en bild där alla mina syskon var med var inte det lättaste, men jag hittade i alla fall en från den stora släktresan till Bulgarien för tre och ett halvt år sedan.
torsdag, december 08, 2011
8 december- MIn första kärlek
Min första kärlek, Micke, träffade jag på lekis. Han började på lekis efter jullovet och när han kom in på morgonsamlingen blev jag kär vid första ögonkastet. Han hade brunt lockigt hår och bruna ögon och var klädd i orangerutiga byxor och brun polotröja. Eftersom det bara var jag, han och en kille till som bodde åt samma håll brukade vi följas till och från lekis. Micke och Anders brukade bråka om vem som skulle få hålla mig i handen på vägen hem, fast själv ville jag helst att det skulle vara Micke. En gång när Anders var sjuk sa Micke till mig att han ville ha hundra pussar av mig så vi gick till pulkbacken och pussades. Fast ingen av oss kunde räkna till hundra.
Men en dag den våren kom inte Micke till lekis och jag fick veta att de hade flyttat. Här slutar egentligen historien om min första kärlek, men när jag började åttan flyttade han tillbaka och började i en parallellklass. Jag kände igen hans ögon, men det var det enda. Det lockiga håret hade blivit spikrakt och den knubbiga sexåringen hade blivit en ganska överviktig fjortonåring och inte var han speciellt trevlig heller.
Men en dag den våren kom inte Micke till lekis och jag fick veta att de hade flyttat. Här slutar egentligen historien om min första kärlek, men när jag började åttan flyttade han tillbaka och började i en parallellklass. Jag kände igen hans ögon, men det var det enda. Det lockiga håret hade blivit spikrakt och den knubbiga sexåringen hade blivit en ganska överviktig fjortonåring och inte var han speciellt trevlig heller.
onsdag, december 07, 2011
7 december- Min tro
Ett inlägg om min tro skulle kunna bli ganska långt, trots att jag inte har någon tro, men jag ska försöka hålla det kort. Jag är ateist. Och jag är verkligen ateist, inte agnostiker. Jag är övertygad om att alla gudar är skapade av människan och inte tvärtom. Men trots att jag är ateist så är jag väldigt intresserad av religion och har faktiskt läst bibeln från pärm till pärm en gång i tiden. Jag tycker att det är väldigt intressant att se hur alla olika religioner i världen hänger ihop (vilket enligt min mening är ett bevis för att religion i grunden är sagor som människor har hittat på). Därmed inte sagt att det inte finns några korn av sanning och klokhet i de olika religionerna.
Här är en bild som jag tog för flera år sedan. Bilden är tagen genom ett nyckelhål i Landskyrkan och jag tycker att den symboliserar min syn på kyrkan. Inne i kyrkan är det mörker och fångenskap, utanför kyrkan är det ljus och frihet.
Här är en bild som jag tog för flera år sedan. Bilden är tagen genom ett nyckelhål i Landskyrkan och jag tycker att den symboliserar min syn på kyrkan. Inne i kyrkan är det mörker och fångenskap, utanför kyrkan är det ljus och frihet.
tisdag, december 06, 2011
6 december-Ett ögonblick
Annars får ordet ögonblick mig att tänka på när jag för länge sedan, precis efter att jag gått ut gymnasiet, hade någon sorts arbetsmarknadsåtgärd på en skola och skulle hjälpa en tjej från Irak med engelskan. "Just a moment" var i ordlistan översatt med "ett ögonblick", men det hjälper ju inte mycket när eleven inte förstår det heller. "Så här?" frågade hon och blinkade med ögonen. Jag försökte förklara, men jag lyckades inte alls. Men då hade jag sådan tur att någon knackade på dörren till rummet där vi satt och jag ropade "Ett ögonblick!" och gick sedan och öppnade. Jag såg hur ljuset i hennes ögon tändes när hon förstod och i det ögonblicket upptäckte jag hur fantastiskt det kan vara att vara lärare (fast det var inte förrän många år senare som jag faktiskt insåg att läraryrket skulle kunna vara något för mig).
måndag, december 05, 2011
5 december- Min bästa vän
Ja, det är ju inte svårt att skriva ett inlägg om min bästa vän. Hela den här bloggen handlar ju om min bästa vän :-) Alla mina hundar har förstås varit mina bästa vänner, men det är faktiskt något speciellt med Chansa. Det klickade med henne redan när jag hämtade henne hos uppfödaren och vi har haft en bra relation sedan dess, även om hon inte alltid har varit så lätt att handskas med (det kändes riktigt bra att höra att vi har en bra relation från självaste Kenth Svartberg, författare till boken Bra relation).
Här är en liten film från en promenad med min bästa vän i somras: Promenad med Chansa
Jag har förstås också en del mänskliga vänner, men där är det jobbigare (och känsligare) att peka ut en bästa vän, så jag glad att jag har Chansa att skriva det här inlägget om!
Här är en liten film från en promenad med min bästa vän i somras: Promenad med Chansa
Jag har förstås också en del mänskliga vänner, men där är det jobbigare (och känsligare) att peka ut en bästa vän, så jag glad att jag har Chansa att skriva det här inlägget om!
söndag, december 04, 2011
Adventskalender
Det händer inte så värst mycket i bloggen just nu, men när jag hittade den här roliga idén på Johannas blogg tänkte jag att jag skulle göra detsamma för att få lite inspiration till bloggandet nu när det inte händer så mycket annat.
Varje dag fram till jul ska man skriva ett inlägg med följande rubriker:
Varje dag fram till jul ska man skriva ett inlägg med följande rubriker:
Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Min dag
Dag 05 – Min bästa vän
Dag 06 – Ett ögonblick
Dag 07 – Min tro
Dag 08 – Min första kärlek
Dag 09 – Mina syskon
Dag 10 – I min handväska
Dag 11 – Mina drömmar
Dag 12 – Mina ovanor
Dag 13 – Det här är jag bra på
Dag 14 – Mitt favoritminne
Dag 15 – Min favoritfödelsedag
Dag 16 – Detta ångrar jag
Dag 17 – Det här upprör mig
Dag 18 – Det här får mig att må bättre
Dag 19 – Det här får mig att gråta
Dag 20 – Saker jag inte kan vara utan
Dag 21 – Mina rädslor
Dag 22 – Min favoritplats
Dag 23 – Det här saknar jag
Dag 24 – Mina ambitioner
4 december: Min dag
Min dag har inte varit speciellt spännande. Först jobbade jag 7.30-9.00 och sedan cyklade jag hem och fikade mackor med julskinka och drack julmust. Sedan jobbade jag lite grann med att planera onsdagens lektion, som kommer att handla om dialekter. Mitt på dagen gick jag en promenad längs strandpromenaden med Chansa i midjebältet. Sedan var det i stort sett dags att ge sig iväg till jobbet igen. Eftersom vi idag skulle gå och äta julbord mötte jag min brukare på Arken istället, så när jag upptäckte att jag var lite tidigt gick jag in på Björkis och köpte en kortare expanderlina, som passar bättre när jag ska promenera med Chansa i midjebältet. Julbordet var gott och mätt blev jag, även om jag faktiskt tyckte att det var rätt lite på julbordet. När jag slutade jobba klockan tio gick jag en kort promenad med Chansa, åt en till macka med julskinka och gick och la mig.
Dag 02 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Min dag
Dag 05 – Min bästa vän
Dag 06 – Ett ögonblick
Dag 07 – Min tro
Dag 08 – Min första kärlek
Dag 09 – Mina syskon
Dag 10 – I min handväska
Dag 11 – Mina drömmar
Dag 12 – Mina ovanor
Dag 13 – Det här är jag bra på
Dag 14 – Mitt favoritminne
Dag 15 – Min favoritfödelsedag
Dag 16 – Detta ångrar jag
Dag 17 – Det här upprör mig
Dag 18 – Det här får mig att må bättre
Dag 19 – Det här får mig att gråta
Dag 20 – Saker jag inte kan vara utan
Dag 21 – Mina rädslor
Dag 22 – Min favoritplats
Dag 23 – Det här saknar jag
Dag 24 – Mina ambitioner
4 december: Min dag
Min dag har inte varit speciellt spännande. Först jobbade jag 7.30-9.00 och sedan cyklade jag hem och fikade mackor med julskinka och drack julmust. Sedan jobbade jag lite grann med att planera onsdagens lektion, som kommer att handla om dialekter. Mitt på dagen gick jag en promenad längs strandpromenaden med Chansa i midjebältet. Sedan var det i stort sett dags att ge sig iväg till jobbet igen. Eftersom vi idag skulle gå och äta julbord mötte jag min brukare på Arken istället, så när jag upptäckte att jag var lite tidigt gick jag in på Björkis och köpte en kortare expanderlina, som passar bättre när jag ska promenera med Chansa i midjebältet. Julbordet var gott och mätt blev jag, även om jag faktiskt tyckte att det var rätt lite på julbordet. När jag slutade jobba klockan tio gick jag en kort promenad med Chansa, åt en till macka med julskinka och gick och la mig.
Snön har visserligen äntligen kommit, men än verkar det dröja ett tag innan det blir is på älven.
fredag, december 02, 2011
Föreläsning med Eva Bodfält
Någon gång per år bjuder klubben de instruktörer som hållit kurs på föreläsning och igår var det en föreläsning med Eva Bodfält. Ämnet för föreläsningen var On/off, d v s att hitta hundens av- och påknapp, och det kändes som att ämnet kunde passa mig. För egen del har jag kanske inte så mycket nytta av hennes tips på hur man ska få igång hundar för det behövs inte mycket för att Chansa ska vara på, men tipsen på hur man ska få hundar att lugna ner sig kan komma till nytta.
I själva verket har jag redan haft nytta av det. Chansa är inte överdrivet förtjust i tandvisning. Hon är inte rädd och försöker inte komma undan, men hon slickas (och kan hon inte så försöker hon vrida huvudet så att hon kommer åt att slicka). Så med hjälp av Eva Bodfälts råd att belöna genom att släppa så fort hunden blir lugn, men hålla kvar så länge den konstrar fick jag på bara fem repetitioner Chansa att sitta helt stilla medan jag lyfter på läpparna. Nu återstår förstås att lära henne att göra det även när någon annan tittar på tänderna, men det tror jag inte blir några problem om man gör på samma sätt.
Jag har också gjort en del andra övningar som hon pratade om och det fungerar faktiskt bra. Fast egentligen har jag gjort en hel del för att lära henne självkontroll redan, dock med andra övningar eller variationer på övningarna. Det märks också att Eva Bodfält mest har haft retrievers, för vissa saker hon sa passar inte riktigt på min hund, t ex att helt enkelt hålla tillbaka hunden i halsbandet om den vill fram och hälsa på en människa eller hund. Men det mesta går förstås ändå att använda; man måste bara modifiera lite.
I veckan har det mest blivit promenader och cykelturer och inte så mycket träning. Men på onsdag kväll fick jag ett ryck och gick ut och la ett spår som gick längs en grusväg, över en asfalterad parkering, över en gräsmatta, längs en gångväg och sedan på gräsmatta. Det var två 90-graders vinklar och jag hade lagt korvbitar i spåret. Sedan tränade vi ett lydnadspass på grusplanen här utanför. Jag har ju en ganska fin, upplyst plan precis utanför lägenheten, men jag har sällan tränat där (med Chansa; med Lyle tränade jag ibland där).
Anledningen till det är att Chansa inte riktigt har klarat av det. Det är många störningar med folk som går och cyklar, men den största svårigheten har varit kattskiten. Planen ligger nämligen mellan två lekplatser, som i själva verket är två jättestora kattlådor. Hon har inte kunnat låta bli att sticka och leta kattskit mellan momenten och jag tycker att det är så äckligt så jag blir bara förbannad och träningen blir inte bra.
Men nu är hon mogen för att träna även med den störningen och det är ju jättebra. Visserligen blir planen övertäckt med snöhögar om och när det börjar snöa, men än så länge funkar det ju. När vi skulle gå spåret kom en bil och körde längs grusvägen precis när jag skulle släppa på henne. Hon fick också syn på en liten hund just då och stretade och ville dit och hälsa, men när jag släppte på henne glömde hon bort allt annat och började spåra. Hon spårade bra, men kanske lite yvigt (fast det blåste nästan storm och spåret hade bara legat ca 40-45 minuter). Vinkeln på asfaltsparkeringen tog hon klockrent.
Hon hade lite svårt att spåra över gräsmattan, men det kan bero på att i vanliga fall går vi bara där när hon ska rastas (och det gör många andra hundar i området också). Jag trodde att hon skulle få svårt på gångvägen. Vi har aldrig spårat på ett sådant ställe och dels måste det finnas massor med andra lukter än min och dels så hade jack russelln som hon såg när vi började spåra precis promenerat där. Ett tag var jag helt säker på att hon spårade jack russell, men så hittade hon en korvbit och man kan ju anta att om jack russelln hade gått precis där så hade korvbiten inte varit kvar, så det var nog mig hon spårade ändå. Duktig liten spårhund är hon!
I själva verket har jag redan haft nytta av det. Chansa är inte överdrivet förtjust i tandvisning. Hon är inte rädd och försöker inte komma undan, men hon slickas (och kan hon inte så försöker hon vrida huvudet så att hon kommer åt att slicka). Så med hjälp av Eva Bodfälts råd att belöna genom att släppa så fort hunden blir lugn, men hålla kvar så länge den konstrar fick jag på bara fem repetitioner Chansa att sitta helt stilla medan jag lyfter på läpparna. Nu återstår förstås att lära henne att göra det även när någon annan tittar på tänderna, men det tror jag inte blir några problem om man gör på samma sätt.
Jag har också gjort en del andra övningar som hon pratade om och det fungerar faktiskt bra. Fast egentligen har jag gjort en hel del för att lära henne självkontroll redan, dock med andra övningar eller variationer på övningarna. Det märks också att Eva Bodfält mest har haft retrievers, för vissa saker hon sa passar inte riktigt på min hund, t ex att helt enkelt hålla tillbaka hunden i halsbandet om den vill fram och hälsa på en människa eller hund. Men det mesta går förstås ändå att använda; man måste bara modifiera lite.
I veckan har det mest blivit promenader och cykelturer och inte så mycket träning. Men på onsdag kväll fick jag ett ryck och gick ut och la ett spår som gick längs en grusväg, över en asfalterad parkering, över en gräsmatta, längs en gångväg och sedan på gräsmatta. Det var två 90-graders vinklar och jag hade lagt korvbitar i spåret. Sedan tränade vi ett lydnadspass på grusplanen här utanför. Jag har ju en ganska fin, upplyst plan precis utanför lägenheten, men jag har sällan tränat där (med Chansa; med Lyle tränade jag ibland där).
Anledningen till det är att Chansa inte riktigt har klarat av det. Det är många störningar med folk som går och cyklar, men den största svårigheten har varit kattskiten. Planen ligger nämligen mellan två lekplatser, som i själva verket är två jättestora kattlådor. Hon har inte kunnat låta bli att sticka och leta kattskit mellan momenten och jag tycker att det är så äckligt så jag blir bara förbannad och träningen blir inte bra.
Men nu är hon mogen för att träna även med den störningen och det är ju jättebra. Visserligen blir planen övertäckt med snöhögar om och när det börjar snöa, men än så länge funkar det ju. När vi skulle gå spåret kom en bil och körde längs grusvägen precis när jag skulle släppa på henne. Hon fick också syn på en liten hund just då och stretade och ville dit och hälsa, men när jag släppte på henne glömde hon bort allt annat och började spåra. Hon spårade bra, men kanske lite yvigt (fast det blåste nästan storm och spåret hade bara legat ca 40-45 minuter). Vinkeln på asfaltsparkeringen tog hon klockrent.
Hon hade lite svårt att spåra över gräsmattan, men det kan bero på att i vanliga fall går vi bara där när hon ska rastas (och det gör många andra hundar i området också). Jag trodde att hon skulle få svårt på gångvägen. Vi har aldrig spårat på ett sådant ställe och dels måste det finnas massor med andra lukter än min och dels så hade jack russelln som hon såg när vi började spåra precis promenerat där. Ett tag var jag helt säker på att hon spårade jack russell, men så hittade hon en korvbit och man kan ju anta att om jack russelln hade gått precis där så hade korvbiten inte varit kvar, så det var nog mig hon spårade ändå. Duktig liten spårhund är hon!
måndag, november 28, 2011
Måndagsträning
I lördags var jag ledig och hur kan man bättre spendera en ledig dag än att städa ett förråd på klubben? Jag och Chansa cyklade upp vid halv tio för att tillsammans med Lena, Jenny, Gunilla, Ture och Poe städa förrådet där tävlingssektorn och rasutvecklingssektorn hade sina saker i en enda stor röra. Men en timme senare var det fint och välstädat :-)
Efter att ha fikat en stund passade jag på att träna lydnad när jag ändå var på klubben. Vi tränade fritt följ, läggande och ställande under gång och hopp över hinder. Hoppet för både lydnadsklass I och appellen funkade helt perfekt, men annars var hon en aning okoncentrerad.
Sedan cyklade vi hem och slappade lite innan jag for iväg för att gå ut och äta med mina arbetskamrater från Morö Backe. Först blev det en liten förfest hemma hos Matilda och sedan åt vi middag på All Star. Vi fick vänta nästan 1,5 timme på maten, men den var i alla fall god när den väl kom. Det var väldigt trevligt och jag hade väldigt gärna fortsatt kvällen med tjejerna, men eftersom jag skulle jobba så gick jag hem vid elvatiden.
När jag kom hem tog jag och Chansa en promenad för att hämta min cykel som jag lämnat hos Matilda. Jag promenerade med midjebälte och expanderlina och när jag sedan skulle cykla hem visade sig att det funkade alldeles utmärkt att även cykla med midjebälte. Dock skulle jag behöva en kortare expanderlina, så det måste jag gå på Björkis och fixa i veckan.
Igår började jag jobba klockan 12 så jag och Chansa cyklade upp till Morö Backe, även nu med midjebälte. Jag är verkligen imponerad över hennes dragvilja. Hon vill liksom bara framåt hela tiden och bryr sig inte om vem eller vad vi passerar. Till och med andra hundar springer hon förbi utan problem (bara man påminner henne lite med "framåt"). Hon är också riktigt lydig. "Stanna" och "
"framåt"funkar mycket bra, men "höger" och "vänster" är hon inte helt säker på. Men hon är uppmärksam och följsam så hon hänger med när jag svänger i alla fall.
Idag är det måndag och vanligtvis jobbar jag ju på måndagkvällar, men eftersom jag och min kollega hade bytt pass blev det förstås måndagsträning i totohallen för mig och Chansa. Jag var lite tveksam till om jag skulle fara dit alls eftersom jag sett en liten blodfläck på golvet på eftermiddagen, men eftersom jag inte ens var säker på att hon löpte bestämde jag mig för att fara dit ändå. Det var i alla fall ingen hanhund som blev väldigt störd av henne, vad jag kunde märka.
Att vara på måndagsträningen är ungefär som att vara på dagis/lekis eftersom vi brukar börja med att vi sätter oss i ring på golvet med hundarna. Lyckligtvis sjunger vid dock inga sånger :-) Men det är mycket bra träning för Chansa att vara passiv i närheten av andra hundar. Hon har dock skött sig riktigt bra de två måndagsträningar vi varit med på och har inte sprungit fram till någon annan hund. I kväll vågade jag mig till och med på att träna platsliggning utan att hålla i kopplet och det gick bra, trots att hon tyckte att det var lite frestande att Lotta tränade apportering med Firon.
Det hon har svårt med är dock att se andra hundar springa och att se andra hundar leka, främst kampa, med sina förare. Då går hon igång och skäller och/eller kampar med kopplet. Hon kan också sätta igång att gapa om det kommer in någon ny hund. Men ikväll var hon lättare att bryta än vad hon varit tidigare och det är ju lovande.
Nu ligger hon och sover som en stock och det ska jag också snart göra, men först ska jag äta en macka med lax och gravlaxsås på och dricka julmust. Och jag ska nog också dricka lite av den goda glögg som en arbetskamrat rekommenderade (choklad chili, kan verkligen rekommenderas!).
Efter att ha fikat en stund passade jag på att träna lydnad när jag ändå var på klubben. Vi tränade fritt följ, läggande och ställande under gång och hopp över hinder. Hoppet för både lydnadsklass I och appellen funkade helt perfekt, men annars var hon en aning okoncentrerad.
Sedan cyklade vi hem och slappade lite innan jag for iväg för att gå ut och äta med mina arbetskamrater från Morö Backe. Först blev det en liten förfest hemma hos Matilda och sedan åt vi middag på All Star. Vi fick vänta nästan 1,5 timme på maten, men den var i alla fall god när den väl kom. Det var väldigt trevligt och jag hade väldigt gärna fortsatt kvällen med tjejerna, men eftersom jag skulle jobba så gick jag hem vid elvatiden.
När jag kom hem tog jag och Chansa en promenad för att hämta min cykel som jag lämnat hos Matilda. Jag promenerade med midjebälte och expanderlina och när jag sedan skulle cykla hem visade sig att det funkade alldeles utmärkt att även cykla med midjebälte. Dock skulle jag behöva en kortare expanderlina, så det måste jag gå på Björkis och fixa i veckan.
Igår började jag jobba klockan 12 så jag och Chansa cyklade upp till Morö Backe, även nu med midjebälte. Jag är verkligen imponerad över hennes dragvilja. Hon vill liksom bara framåt hela tiden och bryr sig inte om vem eller vad vi passerar. Till och med andra hundar springer hon förbi utan problem (bara man påminner henne lite med "framåt"). Hon är också riktigt lydig. "Stanna" och "
"framåt"funkar mycket bra, men "höger" och "vänster" är hon inte helt säker på. Men hon är uppmärksam och följsam så hon hänger med när jag svänger i alla fall.
Idag är det måndag och vanligtvis jobbar jag ju på måndagkvällar, men eftersom jag och min kollega hade bytt pass blev det förstås måndagsträning i totohallen för mig och Chansa. Jag var lite tveksam till om jag skulle fara dit alls eftersom jag sett en liten blodfläck på golvet på eftermiddagen, men eftersom jag inte ens var säker på att hon löpte bestämde jag mig för att fara dit ändå. Det var i alla fall ingen hanhund som blev väldigt störd av henne, vad jag kunde märka.
Att vara på måndagsträningen är ungefär som att vara på dagis/lekis eftersom vi brukar börja med att vi sätter oss i ring på golvet med hundarna. Lyckligtvis sjunger vid dock inga sånger :-) Men det är mycket bra träning för Chansa att vara passiv i närheten av andra hundar. Hon har dock skött sig riktigt bra de två måndagsträningar vi varit med på och har inte sprungit fram till någon annan hund. I kväll vågade jag mig till och med på att träna platsliggning utan att hålla i kopplet och det gick bra, trots att hon tyckte att det var lite frestande att Lotta tränade apportering med Firon.
Det hon har svårt med är dock att se andra hundar springa och att se andra hundar leka, främst kampa, med sina förare. Då går hon igång och skäller och/eller kampar med kopplet. Hon kan också sätta igång att gapa om det kommer in någon ny hund. Men ikväll var hon lättare att bryta än vad hon varit tidigare och det är ju lovande.
Nu ligger hon och sover som en stock och det ska jag också snart göra, men först ska jag äta en macka med lax och gravlaxsås på och dricka julmust. Och jag ska nog också dricka lite av den goda glögg som en arbetskamrat rekommenderade (choklad chili, kan verkligen rekommenderas!).
fredag, november 25, 2011
Irriterad
Idag blir det ett gnälligt inlägg här i bloggen. Jag börjar nämligen vara ganska irriterad på folk som inte håller reda på sina hundar. I kväll när jag cyklade hem från jobbet med Chansa kom helt plötsligt en fransk bulldog rusande och gav sig på Chansa. Den bet henne i sidan, men fick inget grepp som tur var. Den följde dock efter oss och ägaren sprang skrikande efter så jag saktade in för att hon skulle få möjlighet att ta fast sin hund, men då hann den ikapp och gav sig på Chansa igen och då svarade Chansa med lite humör, så jag bestämde mig för att cykla vidare (det var ju inte svårt för mig och Chansa att cykla ifrån en fransk bulldog). Ägaren kastade ett flexikoppel efter den och då stannade den, men hon var väldigt nära att träffa Chansa med flexit. Tur att Chansa inte är speciellt rädd av sig, men hade det t ex varit Lyle så hade han tagit illa vid sig av flexikastandet likaväl som att hundattacken.
Detta inträffade i närheten av Älvsbackabron och när jag ca fem minuter senare cyklade in i vårt bostadsområde kom det ytterligare en liten hund, en mopsblandning, skällande emot oss. Den kom dock aldrig ända fram, men speciellt när jag cyklar tycker jag att det är otrevligt med framrusande hundar.
Dessa två incidenter är nämligen inte de enda. För bara någon månad sedan blev Chansa biten i sidan av en kopplad airedaleterrier som vi cyklade förbi och dessförinnan var det en schäferblandning som kom vrålande emot oss. Då var det lite halt och jag hann bli ordentligt rädd för att det skulle ske en olycka, men lyckligtvis (för mig, inte för hunden) var den rejält fet och hann aldrig ikapp oss. I sommar var den en ilsken jack russell som kom springande över en trafikerad väg och var på väg att ge sig på Chansa, men eftersom den kom från vänster var den tvungen att springa framför cykeln för att komma åt Chansa, så jag cyklade på den och då kom den av sig. Vi har också blivit jagade av en storpudel och den var förstås snabb nog att komma ikapp så jag var nära att cykla omkull.
Och det är bara de incidenter som varit otrevliga; det har hänt fler gånger att folk låter sina kopplade hundar komma åt Chansa när jag cyklar. Dessa hundar har inte varit otrevliga, utan vill bara hälsa, men jag tycker att det är väldigt otrevligt när jag cyklar eftersom det faktiskt är farligt. Konstigt nog verkar folk inte riktigt fatta det.
I veckan har vi varit lite mer aktiva än förra veckan. I måndags var det inomhusträning i totohallen och eftersom jag hade bytt med min kollega så var jag ledig på kvällen och kunde träna. Det blev dock inte så mycket träning på rena moment, men det är ändå bra träning för henne att bara vara så nära inpå andra hundar. Jag tycker att hon har lugnat ner sig sedan förra vinterns inomhusträning, men hon jagar fortfarande upp sig lite över andra hundar, speciellt när folk kampar med sina hundar.
Jag la en platsliggning med andra hundar och hon låg riktigt bra, men jag vågade inte lita på henne utan stod i kopplets längd. Men det kan vara dags att börja lita lite mer på henne. Annars tränade vi på fritt följ samt läggande och ställande under gång.
Vi har både cyklat, spårat och promenerat i veckan. I söndags gick vi över nya bron och koppelpromenerade lite och jag hade kameran med mig.
Detta inträffade i närheten av Älvsbackabron och när jag ca fem minuter senare cyklade in i vårt bostadsområde kom det ytterligare en liten hund, en mopsblandning, skällande emot oss. Den kom dock aldrig ända fram, men speciellt när jag cyklar tycker jag att det är otrevligt med framrusande hundar.
Dessa två incidenter är nämligen inte de enda. För bara någon månad sedan blev Chansa biten i sidan av en kopplad airedaleterrier som vi cyklade förbi och dessförinnan var det en schäferblandning som kom vrålande emot oss. Då var det lite halt och jag hann bli ordentligt rädd för att det skulle ske en olycka, men lyckligtvis (för mig, inte för hunden) var den rejält fet och hann aldrig ikapp oss. I sommar var den en ilsken jack russell som kom springande över en trafikerad väg och var på väg att ge sig på Chansa, men eftersom den kom från vänster var den tvungen att springa framför cykeln för att komma åt Chansa, så jag cyklade på den och då kom den av sig. Vi har också blivit jagade av en storpudel och den var förstås snabb nog att komma ikapp så jag var nära att cykla omkull.
Och det är bara de incidenter som varit otrevliga; det har hänt fler gånger att folk låter sina kopplade hundar komma åt Chansa när jag cyklar. Dessa hundar har inte varit otrevliga, utan vill bara hälsa, men jag tycker att det är väldigt otrevligt när jag cyklar eftersom det faktiskt är farligt. Konstigt nog verkar folk inte riktigt fatta det.
I veckan har vi varit lite mer aktiva än förra veckan. I måndags var det inomhusträning i totohallen och eftersom jag hade bytt med min kollega så var jag ledig på kvällen och kunde träna. Det blev dock inte så mycket träning på rena moment, men det är ändå bra träning för henne att bara vara så nära inpå andra hundar. Jag tycker att hon har lugnat ner sig sedan förra vinterns inomhusträning, men hon jagar fortfarande upp sig lite över andra hundar, speciellt när folk kampar med sina hundar.
Jag la en platsliggning med andra hundar och hon låg riktigt bra, men jag vågade inte lita på henne utan stod i kopplets längd. Men det kan vara dags att börja lita lite mer på henne. Annars tränade vi på fritt följ samt läggande och ställande under gång.
Vi har både cyklat, spårat och promenerat i veckan. I söndags gick vi över nya bron och koppelpromenerade lite och jag hade kameran med mig.
Chansa med nya Älvsbackabron i bakgrunden.
Poserar på Manhemskajen.
Lite mera poserande på kajen.
Manhemskajen.
Utsikt över älven från Manhemskajen.
Is.
Men det har inte bara varit hundaktiviteter. Jag har jobbat en hel del och så har jag julpyntat, så nu är det fint och mysigt här hemma även om jag inte är helt färdig med städning och pynt. Det märks att Chansa har blivit äldre, för i år har jag placerat en stor tomte i tyg på golvet i vardagsrummet och hon har bara nosat på den och inte ens så hårt att den föll omkull!
torsdag, november 17, 2011
Länge sedan jag bloggade
Just nu känns det som om jag är sämst i världen på att blogga. Det beror mest på att det inte händer så mycket att blogga om. Mitt knä är inte helt bra, men mycket bättre så knät hindrar inte att jag promenerar och aktiverar Chansa. Dock fick jag istället fått hemska kliande eksem, vilket har gjort att det har varit plågsamt att ha åtsittande kläder på sig.
Förutom att det kliade så kändes det som att vara ordentligt solbränd. Nu har jag dock fått kortisontabletter utskrivna och det hjälper en hel del. Idag kunde jag inte jobba, eftersom det inte är bra för mitt eksem att bada i klorvatten, så istället har jag och Chansa cyklat till skogen och gått en långpromenad.
Förutom att det kliade så kändes det som att vara ordentligt solbränd. Nu har jag dock fått kortisontabletter utskrivna och det hjälper en hel del. Idag kunde jag inte jobba, eftersom det inte är bra för mitt eksem att bada i klorvatten, så istället har jag och Chansa cyklat till skogen och gått en långpromenad.
Snyggaste mallen poserar på en sten.
Tittar på den fantastiska utsikten från berget.
Hon hittade förstås en "liten" pinne som hon ville ha med sig.
Chansa i solljuset.
Den här bilden gillade jag skarpt.
Chansa med pinnen hon fiskade upp ur den stora vattenpölen.
Det var som synes rätt bra väder idag. Det var inte strålande sol, men solen tittade fram med jämna mellanrum och det var +8 grader. Jag cyklade till och med utan både mössa och vantar. Det är ju rätt ovanligt för den här årstiden och när jag tittade lite i iPhoto hittade jag de här bilderna från den 17 november förra året. Lite skillnad, eller hur?
Lyle flög fram i snön.
Chansa på ungefär samma ställe som vi promenerade på idag.
Men trots att vi inte har varit ute så mycket på sistone på grund av mitt knä och mina eksem så har vi inte varit helt sysslolösa. Inomhus har vi har tränat en del på avlämningar framifrån, vilket hon inte gör speciellt stora framsteg med. Visst sätter hon sig, men för långt ifrån enligt min mening. Jag fick en idé om att använda mig av nosduttar på post it-lappar, vilket resulterade i att hon åt upp två lappar. Vi har också tränat en hel del metallapportering och där gör hon verkligen framsteg. Tidigare har hon mest velat kasta sig över den och leka med den, men nu kan hon sitta och hålla i den. Dock går hon upp i varv en hel del och kan t o m låta när jag tar fram metallen (förmodligen en blandning av frustration och förväntan), så jag måste vara noga med att belöna i rätt sinnesstämning.
torsdag, november 10, 2011
Frost
Jag och Chansa har inte gjort speciellt mycket på sistone eftersom jag har varit sjukskriven p g a mitt knä. Det visade sig stämma att det inte var någon spricka i knäskålen, men eftersom det fortfarande gjorde ont rekommenderade läkaren en veckas sjukskrivning. Så nu har jag varit hemma i en vecka och även om det fortfarande gör lite ont i knät vid beröring så har det blivit mycket bättre.
Chansa har förstås tyckt att det varit tråkigt att inte få göra så mycket, men det har faktiskt ändå gått ganska bra. Hon är rätt nöjd med att ligga och mysa i soffan också. Idag har vi dock gått en längre promenad längs strandpromenaden. Jag tog midjebältet för att låta henne dra lite och bli av med lite energi. Hon fick också vara lös en liten stund, med betoning på liten. Eftersom hon var extremt luktfixerad och fick en släng av dövhet blev det snabbt koppel på igen. Det märks att det snart är dags för löp.
Det har varit en ovanligt varm höst med fuktigt och dystert väder, men idag var det kallare och klart väder så jag tog kameran med mig ut på promenaden.
Frostigt löv.
Mera frost.
Vy över älven.
Strandpromenaden med utsikt mot nya bron.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)