Nu har skolan börjat

Igår började skolan igen. Det kändes inte allt för kul att stiga upp på morgonen efter endast fem timmars sömn (för jag hade naturligtvis inte vett att gå och lägga mig i tid). Jag promenerade en halvtimme med hundarna innan jag tog tjugo i sju- bussen till Umeå. Det började inte vidare bra, för jag kom 20 minuter för sent på grund av att bussen var ordentligt försenad härifrån eftersom alla skulle köpa sina busskort. Dessutom var det vägarbeten som gjorde att det tog tid.

Det var bara registrering och fotografering som jag kände att jag behövde vara med på. Informationen om lokaler m m, som var på eftermiddagen, behöver jag inte. Fast de flesta i klassen verkar vara nybörjare på universitetet så för dem är det förstås bra.

Jag hade därför tänkt ta bussen hem kvart över tio så att hundarna bara skulle behöva vara ensamma i 6 timmar. Stina hämtade ju tillbaka sin bur när hon flyttade, så jag måste ha Bita lös i lägenheten. Det kändes ganska nervöst måste jag erkänna, även om det har funkat att lämna henne ca 4-5 timmar tidigare. Men det blev inte som jag hade tänkt, för de hade ändrat busstiderna så jag missade bussen, som går prick klockan tio numera! Det blev till att vänta till tio över tolv- bussen istället.

När jag väl kom hem efter 8 timmar visade det sig att det hade gått alldeles utmärkt. Bita hade inte tuggat sönder någonting! Hon hade legat på min jacka som jag lagt fram åt henne och förmodligen sovit hela dagen. Men hon hade rätt mycket energi när jag kom hem. Jag gick ut med hundarna så att de fick leka en halvtimme och på kvällen gick vi en promenad på ca en timme.

I morse gick vi en promenad i skogen på 1,5 timme innan jag tog bussen till Umeå klockan tio. Jättekul att gå i ösregnet! Bita tyckte inte heller att det var särskilt kul, i alla fall inte förrän hon var helt blöt. Hon verkar inte gilla vatten särskilt mycket, vare sig det ligger på marken eller kommer uppifrån. Myrrha bryr sig däremot inte alls om att hon blir blöt.

Idag blev jag bara borta i 6 timmar och dessutom var Jonas hemma på lunchen, så jag var lite mindre orolig för vad Bita skulle ha ställt till med idag. Och hon var en snäll hund idag också, för när jag kom hem låg hon och sov. Eller jag antar i alla fall att hon gjorde det, för hon kom emot mig i hallen (stod inte just innanför dörren som hon brukar) och sträckte ordentligt på sig.

Puh, vilken jobbig dag!

Jag är så trött, så trött just nu! I morse steg jag upp klockan sex (eller i alla fall var det den tiden som klockan ringde) för att hinna vara på klubben klockan sju. Jag skulle nämligen vara skytt på platsliggningen för lägre och högre-hundarna. Jag avskyr verkligen att vara skytt. Jag är banne mig inte skottfast, och jag blir räddare och räddare för varje skott. Mig ska man nog inte avla på.

När brukshundarna åkt ut till skogen hade jag hand om köket; kokade kaffe och gjorde mackor bl a. Jag hann också med att fika, sitta och prata med Sofi och träna med hundarna lite grann innan jag märkte upp planen för lydnadshundarna. Det blev lite stressigt med uppropet på lydnadshundarna eftersom nästan hälften av alla tävlande var ute i spårskogen med olika uppgifter. Men till slut var alla på plats och vi kunde köra igång.

Det gick bra för många av våra skellefteekipage idag. Speciellt bra gick det för Maria och Tikka, som vann lydnadsklass I med 197 poäng! Hon hade 1 poäng mer än tvåan, Camilla och Denise. Grattis båda två, bra jobbat!

När jag varit tävlingsledare på lydnaden trodde jag att min uppgift var slutförd, men hur det nu blev så hamnade jag ute på planen igen; den här gången för att vara domarsekreterare på högre-och lägrehundarnas lydnad. Nu hade det helt plötsligt blivit jättevarmt och jag hade förstås glömt ta med mig vatten ut. Jag hade inte heller hunnit äta, så när jag stod i gruppen på sista hunden så var jag nästan svimfärdig. Men sedan, klockan tre, fick jag äntligen äta lunch!

Sedan var det prisutdelning och städning innan jag fick gå hem med Myrrha och Bita, som fått sitta instängda i ett rum nästan hela dagen. Adam skulle komma klockan fyra så det blev till att stressa hemåt. Jag och Adam tog hundarna med oss till Nordanå och matfesten, där vi åt middag. Snart ska vi gå på bio. Jag är rätt trött så jag hoppas att jag kan hålla mig vaken på bion. Hundarna är jättetrötta så de kommer säkert att sova hela tiden medan vi är på bio.

Duktiga Bita

Idag är jag verkligen stolt över Bita. Hon har nämligen varit ensam hemma (med Myrrha) i fyra timmar medan jag jobbade. Och hon hade inte förstört någonting! Hon hade bara dragit ner en av mina jackor, men hon hade inte tuggat på den utan bara legat på den. Tidigare på dan var hon också ensam en liten stund, ca 45 minuter, och inte heller då hade hon förstört någonting. Dock hade hon tagit ett par av mina shorts och legat på, så jag antar att det är en bra idé att lägga fram något klädesplagg åt henne när jag lämnar henne.

Hon har också varit väldigt duktig på promenaderna de senaste dagarna. Häromdagen när Bita och jag gick strandpromenaden gick jag lite i egna tankar och glömde bort att hålla ögonen öppna. Bita stod och luktade på en fläck 10 bakom mig och helt plötsligt kom en hel skolklass cyklande. Det fanns inte en chans att jag skulle kunna kalla in henne och jag var säker på att hon skulle dra efter dem. Men det gjorde hon inte; istället stod hon helt lugnt och tittade på dem när de cyklade förbi (i väldigt hög fart dessutom). När det blev en lucka bland cyklisterna kom hon travande fram till mig och satte sig!

I tisdags kväll gick vi den långa strandpromenaden, d v s bort till dammen och tillbaka igen på södra sidan. Vi tog det ganska lugnt och vi stannade ganska länge på ett ställe så att Myrrha fick bada lite grann. Jag kastade boll ut i älven och då kan hon faktiskt tänka sig att simma lite. Jag tror till och med att hon tyckte att det var kul, för när hon hade badat klart blev hon tokbusig och började hoppa omkring. Det tyckte Bita var kul förstås, men att bada förstår hon sig inte på. Hon kan på sin höjd tänka sig att blöta ner framtassarna lite grann.

Igår var det onsdag och det innebär onsdagsträning. Jag hade lovat att vara kvällens instruktör så jag var där tidigt för att hålla i platsliggning med och utan skott. Sedan hjälpte jag till med lite olika saker, t ex att hålla i Nike när han gick över stegen (vilket inte var lätt när han ville hoppa ner) och att kommendera Annika och Kurri, som ska tävla tvåan på lördag.

Men när de flesta hade slutat träna tog jag ut Myrrha och Bita (som satt i Bennys bil och nästan höll på att få åka hem med honom) och tränade lite grann. Bita var verkligen otroligt duktig. Jag tränade med henne lös fast det fanns andra hundar på planen. Hon bet mig nästan inte alls i benet när hon gick fot och hoppet verkar hon ha fattat nu. Nu gäller det bara att få henne att förstå att man ska vänta på ett kommando innan man hoppar...

Jag körde också en budföring med henne för första gången. Stina fick vara mottagare och det var inga problem att få Bita att springa till henne. Men sedan var hon inte lika pigg på att springa tillbaka till mig, för Stina hade ju godis. Sedan var jag mottagare till Hekla och fast hon blivit en liten tjockis så orkade hon springa budföring.

Myrrha var väldigt pigg på att träna när det blivit svalare, men jag hade förstås glömt både koner och apporter så det blev mest fotträning och lite inkallning. Eftersom Jonas är i Finland så hade jag inte bråttom hem så jag stannade kvar och pratade lite med Pernilla om aussievalpen som hon ska skaffa. Den kommer från en väldigt intressant kombination, så det ska bli kul att se vad det blir av den.

Medan vi stod och pratade släppte vi lös hundarna. Myrrha gick omkring och strosade för sig själv, men Bita var så rädd för Yana (som Pernilla är hundvakt åt) att hon bara satt tryckt mot mina ben och skakade, trots att Yana flera gånger gjorde lekinviter åt henne. Boxrar tycks inte vara Bitas favoritras. Lotus var hon mer förtjust i (han är ju aussie och de är ju trevliga), men hon vågade inte leka med honom på grund av Yana.

Nya korningen

I helgen har jag gått en kompletteringskurs för testledare inför den nya korningen. Eftersom det var agilityläger samt Skogens Dag på klubben fick vi hålla till på räddningstjänsten istället. Det blev alltså en ganska ordentlig promenad för mig och hundarna för att ta oss dit. På lördagen fick de sitta i Lenas bil, men på söndagen kunde hon inte vara där så då fick de vara instängda i ett omklädningsrum (trots att jag tror att det egentligen är hundförbud i lokalen). De (eller ska jag kanske skriva Bita?) skötte sig i alla fall ganska bra. Inget sönderbitet, bara en jäkla massa hundhår att sopa upp efter avslutad kurs.

Under helgen hann vi med att titta på en film och prata lite om den nya korningen. Jag tycker att det mesta verkar ha förändrats till det bättre. Det är bra att spökena har tagits bort och det nya skramlet är bättre än det gamla. Jag är också väldigt förtjust i uthållighetstestet, när en trasa försvinner in i ett rör och sedan kollar man hur länge och hur hunden jobbar för att försöka få fram den. Trumgubben kallas numera social gubbe och man får agera mycket mera fritt än tidigare, vilket jag tyckte var jättekul. Eftersom jag alltid har tyckt att det är korkat att blanda in hot i det här momentet så tycker jag förstås också att det är bra att det inte ska vara något hot inblandat.

Men den absolut roligaste förändringen för mig som testledare är leken i början. Man får leka mycket mer med hunden och det är verkligen jättekul, även om det också är rätt jobbigt. I alla fall om man som jag får äran att leka med Oden. Det var inte bara svettigt; nu har jag också ont i varenda muskel i kroppen!

På söndagen kom en del hundar som vi fick öva oss på och det var kul. Speciellt som jag fick se ett par släktingar till Bita. Dels var det halvmorbror Gorax (som jag i och för sig träffat en del tidigare) och hennes halvbror Jocke. Jockes husse är dessutom ägare till Bitas pappa och har också en halvsyster till Bita (som inte heller var särskilt stor).

Hundarna var ganska trötta efter helgen, även om de inte gjort särskilt mycket. Därför hade vi lite av en vilodag igår. På kvällen hade vi dock möte i PR/Infokommittén, så vi promenerade till och från klubben. Ewelyn hade Jenna med sig och Bita var till en början jätterädd för henne, men när vi suttit i samma rum en stund slutade hon bry sig om henne. Jag hade egentligen också tänkt träna lite grann, men mötet drog ut på tiden så jag struntade i träningen och gick hem och tittade på TV istället.

Tillbaka från stugan

Nu har vi kommit hem från ett par sköna dagar i stugan. Vi åkte dit mitt på dagen på måndagen. Jonas började med att kasta frisbee med Bita och nu börjar hon fatta poängen med det. Sedan gick vi en promenad längs älven med båda hundarna. Det är väldigt lite vatten i älven just nu så vi kunde gå på ställen vi aldrig gått förut. Jag badade i älven, men hundarna och Jonas valde att låta bli. Veklingar, det var ju faktiskt hela 15 grader i vattnet!

På tisdagen gick jag en långpromenad i skogen med hundarna. Jonas var tvungen att åka in till stan så han släppte av mig i skogen och sedan gick jag hemåt genom skogen, mestadels i obanad, och dessutom okänd, terräng. Det var en trevlig promenad bortsett från att jag glömde byta skor innan vi gick. Sandaler (med hål i sulan) är INTE lämpliga för skogspromenader! Jag fick en sticka rakt in i foten som gjorde ordentligt ont.

Hundarna aktiverade jag genom att gömma godis på en gammal stubbe. För första gången fattade Bita poängen med godisstubbarna!



Efter att ha tagit mig fram genom snårig skog, myrmark och kalhyggen kom vi fram till ett ställe med mycket högt gräs. Ibland kunde jag inte ens se hundarna. På de här bilderna syns de, men det är knappt man kan se att det är två hundar.


På eftermiddagen och kvällen blev det mer frisbeekastning och bollkastning. För mig är det praktiskt att använda bollkastaren för att kasta bollar ut i det höga gräset ute på legdan så att de får leta lite grann också. Jag kan inte kasta frisbees lika långt som Jonas. På kvällen var hundarna ganska trötta.


Idag regnade det, så vi bestämde oss för att åka hem på förmiddagen istället för att gå en långpromenad i skogen som vi egentligen hade tänkt. Hundarna sov mest hela dagen, men på kvällen gick vi upp på klubben. Det är ju onsdag och onsdagsträningarna börjar om igen. Idag var det dessutom träningstävling.

Jag var skytt på platsliggningen med skott och sedan la jag Bita på platsliggningen utan skott. Det gick väldigt bra. Jag la henne på kanten, en liten bit ifrån de andra hundarna, och hon låg i två minuter! Visserligen stod jag bara någon meter ifrån henne och jag berömde henne flera gånger under tiden, men jag är jättenöjd.

Jag tränade lite grann på planen bara för att få henne att koncentrera sig på mig fast det finns andra hundar runt omkring. Det funkade, men det var nog mest för att de andra hundarna var ganska långt ifrån oss. Vi har inte mött särskilt mycket hundar på sistone och tydligen behöver hon träffa hundar regelbundet för att kunna låta bli att göra utfall. För idag gjorde hon utfall, morrade och skällde på andra hundar nästan lika mycket som hon gjorde från början. Nåja, kanske inte riktigt lika mycket, men jag är inte glad över det. Det är också en viss skillnad i utfallen; tidigare var hon mest rädd, men nu börjar hon bli lite kaxig istället.

Bita 1 år

Idag fyller lilla Bita ett år. Fast särskilt mycket vuxnare kan man väl inte påstå att hon har blivit. Fast de senaste veckorna har hon börjat sprätta lite efter hon har bajsat, så kanske hon börjar bli en "stor" tjej. Så här ser hon i alla fall ut idag.


När Myrrha fyller år brukar hon få en skål med popcorn. Det fick Bita också. Myrrha brukar äta sina popcorn ett och ett så det tar en väldig tid innan hon har ätit klart. Jag var helt säker på att Bita INTE skulle äta dem ett och ett och att hon skulle tömma skålen på väldigt kort tid.

Jag hade fel. Först och främst blev hon väldigt tveksam när Jonas ställde ner skålen. Fast han sa varsågod flera gånger vågade hon inte riktigt börja äta. Och när hon gjorde det så vräkte hon inte i sig. I och för sig åt hon dem inte ett och ett som Myrrha, men hon tog det väldigt lugnt. Och när hon hade ätit lite mer än hälften lämnade hon skålen och gick därifrån! Det trodde jag aldrig någonsin att jag skulle få se Bita göra.



Eftersom jag jobbade blev det ingen långpromenad för hundarna, men det tänkte jag kompensera de närmaste dagarna. Vi ska nämligen åka till stugan i några dagar och då ska det bli både långpromenader och spår, hade jag tänkt.

En jobbig dag för hundarna

...blev det igår. På förmiddagen åkte vi upp till stugan för att tvätta bilen. Vi skulle nämligen åka till Lappvattnet och grilla på kvällen och det går ju inte för sig att vår Audi är skitigare än Eriks BMW... Jag tog en promenad med hundarna till smultronstället och plockade lite smultron. Nu fanns det ännu mera smultron där. Jag fick dock slåss om dem med hundarna, som glufsade i sig bär så fort de hann. Och dumma är de ju inte heller; de har lärt sig att titta efter mina händer, för i den riktningen finns det bär.

Hundarna blev ordentligt trötta av att vara i stugan, men de hann bara sova en liten stund medan vi duschade. Sedan var det dags att åka vidare till Lappvattnet. När vi kom dit sysselsatte de sig mestadels med att springa omkring på gården och leta efter äckliga saker att äta. Ove brukar slänga rester av djur som han skjuter bakom ladugården. Vidrigt enligt mig, men mums enligt hundarna.

Bita lyckades dessutom skaffa sig färskt kött. Jag såg det inte själv, men tydligen så stampade hon ordentligt i marken med framtassarna två gånger och sedan tog hon något i munnen. Hon åt upp sitt byte med en gång. Jonas hade ingen lust att ta reda på vad det var exakt, men antagligen var det en mus eller nåt liknande.

När Hugo fick höra att Bita heter just Bita rynkade han pannan och funderade en stund och sen sa han som när man tuggar? Han tyckte att det var ett konstigt namn. Både Hugo och Isabelle är fyra år gamla, men Hugo förklarade för mig att tidigare så var han bara tre år fast Isabelle var fyra år. Och så tillade han att snart så fyller jag nog om henne. Isabelle tyckte om att klappa på Bita, men Hugo gillar lite mera action, så han kastade boll till Myrrha med bollkastaren.

När vi hade ätit åkte Jonas hem med hundarna. Jag åkte med mamma, syrran och Hugo samt brorsan, Lina och Isabelle till Burträsk för att gå på en show med Idolkollot. Det är ett kollo för sång och dans och Adam har varit där hela veckan. I början av veckan tilldelas de en låt som de sedan jobbar med hela veckan och som avslutning framför de sin låt tillsammans med en riktig orkester. Dessutom var det mer kända artister med också, men dem hann jag inte se.

Adam var jätteduktig, faktiskt bäst av de jag hörde. Fast jag hörde i och för sig inte så många. Hugo och Isabelle tröttnade på att sitta still och lyssna så när Erik, Lina och Fia åkte hem med dem var jag tvungen att åka med också för att kunna ta mig hem.


På kvällen var hundarna jättetrötta. Även i morse var de ovanligt trötta. Bita brukar väcka mig en stund innan väckarklockan ringer (även de dagar jag inte har ställt någon väckare) , men idag kom hon inte ens när väckaren ringde. Hon vaknade inte förrän jag stigit upp och inte ens då klev hon upp för att hälsa. Jag har jobbat idag och när jag kom hem strax före två var de fortfarande jättetrötta. De har sovit hela eftermiddagen. I kväll har vi gått strandpromenaden och varit ute i nästan två timmar, så nu är de trötta och sover igen.

Ensamhetsträning

Idag har Bita fått ordentligt med ensamhetsträning. Jag har lämnat henne flera gånger under dagen (tvättat, varit på biblioteket och handlat 2 gånger) och jag har inte ens begränsat utrymmet genom att stänga dörrar. Hon har fått vara i hela lägenheten. Jag glömde också att ge henne tuggbenet som hon brukar få ha när hon är ensam. Eller ensam är hon ju i och för sig inte; Myrrha är ju hemma.

Hon hade inte ställt till med någonting när jag var borta och var inte ens särskilt uppstressad när jag kom hem. Hon kom inte ens till dörren och hälsade utan låg kvar i hallen tills jag hade tagit av mig skorna. Då var hon i och för sig glad, men inte så överdrivet glad som hon brukar vara annars.

I morse gick vi en promenad på 1,5 timme längs strandpromenaden. Det var inte så mycket folk ute så jag hade båda hundarna lösa i stort sett hela tiden. Både i går kväll och i kväll har jag varit ute och tränat lydnad. För Myrrhas del är det lite för varmt, så med henne tränar jag mest fot och sittande samt platsliggning. För Bita är värmen inte något stort problem så henne kan jag träna mer med. Hon börjar vara riktigt duktig på det mesta. Hon har mycket fina lägganden och snart kan hon hela momentet läggande under gång. Vad hon dock behöver träna mer på är ingångar, så det har vi tränat särskilt mycket på ikväll.

Just nu springer hon omkring med en pipboll och tigger om uppmärksamhet, trots att vi just varit ute och tränat (eller kanske just därför?). Hon verkar tycka mycket om pipleksaker, men jag är mindre förtjust. Egentligen är jag helt emot att låta hundar leka med såna för det gör mig vansinnig att höra detta pipande. Myrrha verkar också tycka att det är jobbigt, för hon blänger på Bita när hon sätter igång. Även om leksakerna faktiskt är Myrrhas, så gillar hon dem inte. När hon leker med dem biter hon aldrig så hårt att de piper; jag tror inte ens hon vet vilka som piper eller inte.

Om någon undrar varför jag ändå har pipleksaker hemma när varken jag eller hunden gillar dem så är anledningen att Myrrha har fått dem i present av min lillebror Adam när hon var liten. Nu tror jag dock att Bita snart har demolerat alla pipleksaker. Jippi!

Bita- den lydiga lilla hunden

Eftersom det var så varmt idag väntade jag med att gå en långpromenad tills ikväll. Jag hade tänkt att gå strandpromenaden ända bort till dammen och sedan gå tillbaka på andra sidan älven. Men det var alldeles för varmt trots att jag väntade till kvällen. I alla fall för Myrrha; Bita hade nog orkat även om hon också blir påverkad av värmen. Därför gick vi inte hela vägen, men trots det var vi ute i lite mer än två timmar.

Tyvärr var jag inte den enda som hade kommit på att man kan gå promenader på kvällen, så det var många andra hundägare som var ute med sina hundar. Dessutom var det en massa joggare och cyklister också. Men det funkade jättebra med Bita. Hon börjar vara riktigt vardagslydig nu och jag hade henne lös i stort sett hela promenaden. Joggarna brydde hon sig inte alls om och det gick jättebra att hindra henne från att springa efter cyklister. Vi träffade på en igelkott och hon skällde inte ens på den (vi har sett två igelkottar tidigare och då skällde hon som en galning). Hon var till och med lös vid två hundmöten!!!

Visserligen tror jag att Jonas teori om att det var för varmt för att hon skulle orka dra efter joggare och cyklister stämmer. Men jag tycker i alla fall att det är jättebra, för jag får ju många chanser att berömma och belöna att hon låter bli. Häromdagen kom hon till och med och satte sig framför mig när hon såg en cyklist (som jag inte hade sett), så jag tror nog att hon börjar fatta.

På vägen hem började Bita morra mot en dörr med glasrutor. Hon har tidigare morrat mot sin egen spegelbild och när jag såg spegelbilden av två hundar i dörren trodde jag att det var det hon gjorde nu också. Fast det var nåt med spegelbilden som inte stämde. Den ena speglbilden var en liten schäfer med rest ragg, men den andra motsvarade inte en aussie; det var i själva verket en whippet. Det tog mig några sekunder att fatta att det var en helt annan schäfer innanför dörren och dessutom en schäfer som var nästan lika liten som Bita.

Äventyrsstigen

Idag hade jag ingen lust att gå någon promenad med hundarna, men eftersom vi inte gick någon långpromenad igår kändes det som om jag var tvungen. Inget av de vanliga ställena vi brukar gå på kändes lockande, så jag bestämde mig för att gå äventyrsstigen på Vitberget. Det är en stig i skogen där man ska göra olika aktiviteter, typ hänga i rep och balansera på stockar o s v. Numera används den inte och har nog inte använts på många år för stockarna var borttagna och repen var ganska ruttna på många ställen.

Hur som helst går den här stigen delvis i ganska besvärlig terräng; det är kuperat och på vissa ställen ganska brant så att man får klättra lite grann. Jag tyckte att det skulle vara bra träning för Bita, som jag tycker är lite för omusklad. Det var länge sedan jag gick äventyrsstigen och jag hittade den knappt. Jag tror att de möjligtvis kan ha byggt ut campingen sedan sist jag var där, för det såg inte alls ut som jag mindes. Eller kan det vara minnet det är fel på?

När jag väl hittade stigen blev det en trevlig promenad. Det finns också bänkar längs stigen så jag passade också på att träna lite passivitet. Bita valde själv att lägga sig efter en stund när jag satt stilla, men Myrrha har alltid haft lite svårt för passivitet och ville hellre gå och äta blåbär, så henne fick jag säga till att hon skulle vila.

Alldeles i slutet av stigen finns en ställning som man ska klättra på och jag kunde inte låta bli att testa. Den är byggd ut från en avsats så det blir längre och längre ner till marken ju längre ut man kommer på den. Längst ut skulle jag tro att det är ca 3 meter till marken. Den är byggd av runda stockar som i början ligger ganska tätt, men bli glesare och glesare ju längre ut man kommer. Längst ut finns en liten avsats. Jag gick ut dit bara för att kolla om jag vågade, vilket jag knappt gjorde.

Men då ville ju förstås hundarna också gå ut dit, speciellt Bita. Hon sprang runt och gnällde och försökte hitta en alternativ väg, men när det inte gick försökte hon gå samma väg som jag. Hon var väldigt nära att ramla ner mellan stockarna och då blev jag orolig och gick tillbaka till fast mark. Men Bita gav sig inte ändå; hon tog sats och klättrade ut till avsatsen. Hon lyckades också ta sig tillbaka utan några som helst problem. Dessutom ville hon göra om det igen, men då stoppade jag henne.

Myrrha lyckades inte lika bra. Hon gick ut ungefär halvvägs, men när hon såg att det blev glesare mellan stockarna vågade hon inte längre utan la sig ner. Med hjälp av kopplet fick jag henne dock att kravla sig tillbaka själv. När vi kom hem igen efter 1,5 timme drack de en massa vatten (för det hade jag som vanligt glömt att ta med mig) och sedan sov de gott.

Jag och Jonas har ätit coca-colabräserade kalkonbröstfiléer, vilket var mycket gott. Efter middagen gick vi till godisaffären och då fick hundarna följa med. Jonas koppeltränade Bita lite grann (fast jag tycker att hon redan är rätt bra på att gå i koppel, i alla fall om man jämför med Myrrha och alla mina tidigare hundar) och jag tränade platsliggning och lite fot medan vi väntadepå Jonas.

Träning, träning

Jaha, nu har jag varit lat med att uppdatera igen. Men det kan bero på att vi faktiskt inte har gjort så mycket på sistone. I söndags gick jag en skogspromenad med hundarna och passade på att ta en sväng förbi klubben och träna lite grann. Det var för varmt för träning för Myrrhas del, så det blev bara träning för Bita. Mest tränade vi på hopp. Nu börjar hon fatta att det är rätt kul att hoppa.

I måndags jobbade jag kväll, så på dagen gick vi en promenad i skogen. När jag kom hem på kvällen gick jag ut och tränade med båda hundarna. Först tränade jag Bita, för Myrrha blir så laddad av att sitta bunden och vänta. Bita har blivit väldigt duktig på att gå fot, även om vi inte går så långa sträckor än. Vi behöver också träna mer på vändningar på stället till vänster samt vänstersvängar.

Hon är också jätteduktig på att lägga sig, fast "problemet" med klickerträning är förstås att hon just nu kastar sig ner i liggande ställning även under fritt följ :-) Fast det är förstås bara bra, eftersom hon tidigare var alldeles för passiv. Ingångar behöver hon också träna lite mer på och jag tycker också att hon har för dåligt tempo på inkallningen. Jag förstår inte riktigt varför, för springa fort kan hon ju.

Med Myrrha körde jag bara fritt följ och rutan. Istället körde jag väldigt mycket fritt följ och gick långa sträckor utan beröm eller belöning. Det funkade jättebra; hon blir nästan mer taggad av att inte få något beröm. Fast det gäller bara fria följet; i andra moment vill hon gärna ha bekräftelse genom beröm. Rutan körde jag flera gånger som helt moment. Det funkade jättebra. Andra gången försökte hon springa till rutan utan att passera konen först, men när jag stoppade henne och skickade om henne till konen kom hon ihåg hur det skulle vara och därefter gjorde hon momentet näst intill perfekt flera gånger i rad.

På tisdagen var jag ledig. På förmiddagen lämnade jag Bita hemma med Jonas och gick en promenad längs strandpromenaden med Myrrha. Jag tror att hon tyckte att det var kul att få gå ensam med mig för en gångs skull, men det var tyvärr lite väl varmt för hennes del. Det blev därför inte någon lång promenad, trots att vi var ute ganska länge.

På kvällen gick jag en promenad tillsammans med Jenny och Nixon och då tog jag bara Bita med mig. Jag tyckte att hon kunde få komma ut och få lite erfarenheter på egen hand. Hon var fortfarande rädd för Nixon, men det gick över efter ett tag när de hade fått springa lösa en stund. Det var trevligt att ha mänskligt sällskap under promenaden för en gångs skull. Mindre trevligt var dock att Nixon hade fått en fästing på örat som jag fick äran att ta bort. Äckliga, vidriga kryp!

Igår var det onsdag och det innebär onsdagsträning. Det var inte särskilt mycket folk, eftersom onsdagsträningen inte drar igång på riktigt förrän om ett par veckor. Men det tyckte jag var bara bra eftersom jag tänkte träna på planen med Bita bland andra hundar. Det har hon aldrig varit med om förut. Hon gapade och skällde en del, särskilt på Piroll som hon verkar tro är livsfarlig.

Men när jag väl började träna med henne hade hon inte särskilt stora problem med att koncentrera sig på mig och strunta i de andra hundarna. Dock var hon bara tvungen att gapa på varenda ny hund som kom in på planen, men det var inte alls svårt att återfå kontakten. Bita har nu också legat sin första platsliggning tillsammans med andra hundar. Man kan väl inte precis påstå att det gick bra, för hon låg varken tyst eller stilla. Men jag är jättenöjd över att hon överhuvudtaget klarade att lägga sig och ligga kvar ( även om det bara rörde sig om ca 20 sek) med en hund på vardera sidan utan att gapa och göra utfall. Det var till och med helt okända hundar (för Bita alltså). Precis bredvid sig hade hon Musta och en tollartik som jag tror heter Blistra. Förutom dem var det också Curry och Dimma.

Idag har vi inte gjort något särskilt alls. Jag har jobbat på dan och hundarna har fått gå ut ett par gånger och leka med varann. Bita kommer dock ofta och sätter sig fot och tigger om att få träna lite grann, så henne har jag tränat lite med. Mest kontakt och att sitta och ligga kvar. Just nu sitter hon här och puffar på mig och vill ha uppmärksamhet så jag ska gå och fortsätta träna lite på att spela död, som vi började träna på för någon dag sedan.

EFIT- Ett foto i timmen

Idag tänkte jag försöka mig på EFIT för första gången. Tyvärr blev det dock inte någon rolig och händelserik dag på grund av att jag är sjuk och knappt har orkat kliva ur sängen. Det har inte blivit ett foto i timmen heller på grund av att jag har sovit stora delar av dagen. Men så här har min dag sett ut i alla fall:

7.10 Väckt av Bita som vill gå ut

9.30 Vaknar i soffan där jag somnade efter jag varit ut med hundarna

11.10 Vaknar till lite och ligger i sängen och tittar upp på takfläkten.

13.20 Ger hundarna tuggben för att de i alla fall ska få nåt att göra idag

14.10 Ligger i sängen och surfar lite på min bärbara dator

15.10 Orkar läsa en liten stund

17.10 Går ut med hundarna och låter dem leka en stund

18.03 Ger hundarna mat

20.20 Uppdaterar min bokblog

21.10 Känner mig lite piggare så jag går ut och tränar lite med hundarna. Här är det Bita som tränar på kontakt.

22.10 Tittar på film och äter godis

23.30 Kvällsrastning av hundarna

Tortillachips = träningsgodis

Nu har vi haft några ganska inaktiva dagar. På onsdag hade vi vilodag, för hundarna var ganska trötta efter vistelsen i stugan. Och jag är jätteförkyld, så när jag kom hem från jobbet hade jag ingen större lust att aktivera hundarna. Lite lydnadsträning blev det dock på kvällen. Jonas upptäckte att Bitas favoritgodis är tortillachips med chilismak, så han tränade på sitt och ligg med henne. Hon har lite svårt att sätta sig upp från liggande, men med lite trotillachips löste han det problemet.

På torsdagen jobbade jag eftermiddag så jag passade på att ta sovmorgon. Det blev dock inte så lång sovmorgon eftersom Jonas jobbar. När han steg upp piggnade hundarna förstås till och tyckte att det var dags. I alla fall Myrrha; Bita ägnade mig inte mer uppmärksamhet än en liten slick. Ända sedan han tränade henne med chipsen har hon varit "hussehund" och mest bara följt efter Jonas. Men när han gick till jobbet gnällde hon så att jag vaknade.

Eftersom det verkade som att det skulle bli en varm dag tog jag hundarna och gick en promenad i skogen redan vid halv nio. Vi gick en sväng längs brukshundklubbens elljusspår och sedan gick jag till klubben för att börja träna på hoppet med Bita. Vi har testat en gång tidigare, men av någon anledning tyckte hon inte att det var särskilt kul. Med tanke på hur lätt och smidig hon är och inte tvekar att hoppa upp på saker så blev jag lite förvånad. Men idag hade jag klickern med mig och då blev det genast mycket roligare att hoppa. Vi körde också lite andra lydnadsmoment, bl a kontakt och inkallning.

Vi lekte lite på agilitybanan också. Jag har nu lärt mig att man inte bör ha två hundar lösa samtidigt på banan. Myrrha gjorde gungbrädan och precis när hon hade börjat vicka över den hoppade Bita på bakom henne. Gungbrädan hoppade till och kastade iväg Myrrha ett par meter. Hon gjorde sig inte illa, men var något tveksam till att göra den igen. Men när hon väl gjort den utan Bitas "hjälp" gick det över.

På eftermiddagen gick jag ett tag på stan i 1,5 timme, mest för att ensamhetsträna Bita. Jag har köpt ett stort tuggben åt henne som hon kan sysselsätta sig med istället för att tugga sönder våra saker. Fast när jag kom hem hade Myrrha snott benet av henne. Hon hade dock inte bitit sönder något; antagligen hade hon mest legat och tittat på när Myrrha tuggade.

Idag har jag jobbat, fast jag borde antagligen ha stannat hemma. Jag har hostat hela natten och när jag steg upp var jag alldeles yr. Jag trodde dock att det skulle gå över under dagen, men det gjorde det inte. När jag kom hem blev det bara en snabbrastning med hundarna och därefter in till sängen.

Nu i kväll har jag gått en kort promenad med dem och tränat lite lydnad inne i köket. Jonas har också tränat Bita med lite tortillachips. Men jag tror att hundarna skulle vilja ha lite mer aktivering så jag hoppas att jag är någorlunda frisk i morgon så att vi kan gå en långpromenad och träna lite lydnad. Jag har ju varit seriös och gjort ett träningsschema för båda hundarna, så nu måste jag ju också vara lika seriös i träningen.

Solat och badat

Ja, det är vad jag har gjort de senaste dagarna. Igår skjutsade Jonas upp mig och hundarna till stugan. Jag satt i solstolen med en bok hela eftermiddagen medan hundarna antingen lekte eller vilade i skugan. Mest det senare eftersom det var lite för varmt för att leka.
Det var nästan lite för varmt för att sola så jag gick ner och badade i älven. Jag borde antagligen inte ha badat eftersom jag är så förkyld, men jag kunde inte låta bli. Hundarna hade dock inga problem med att låta bli. Myrrha gick tillbaka och la sig på gården och Bita stannade vid älvskanten. Fast hon slapp inte undan helt; jag lyfte i henne också så fick hon öva lite på att simma. Det var dock så lite vatten i älven att hon bottnade på många ställen.
Jag plockade också fram Myrrhas gamla aktiveringsleksak, boxerbollen, och hängde upp den i ett träd. Myrrha var så ivrig att Bita inte fick en chans att putta på bollen, så hon fick istället nosa i gräset efter godiset som föll ut.

På kvällen la jag ett spår till Bita med hennes middag som spårslut. Spåret var rakt och fick ligga en timme. Hon strulade lite i början, eftersom jag tydligen hade valt att lägga spåret i något sorts älgtillhåll. Det fanns både älgbajs och legor som var mycket intressantare än spåret. Men när hon väl kom igång spårade hon jättebra och hittade till slut sin matskål.
Jag hittade också något ätbart i slutet av spåret: smultron! Ett fantastiskt fint smultronställe med massor av röda små smultron. Jag plockade med mig smultron hem och på kvällen åt jag dem tillsammans med glass. Jättegott!
Bita hade också en liten uppgörelse med trädgårdstomten som står i fönstret i lillstugan, som hon helt plötsligt upptäckte. Hon skällde och var arg på tomten ett tag. Jag tänkte lyfta ut den så att hon skulle få undersöka den, men den var TUNG. Jag orkade inte ens flytta på den. Fast Bita löste det ändå; hon ställde sig upp mot fönstret och tittade lite närmare på den. Då isnåg hon att den inte var särskilt farlig, för sedan brydde hon sig inte ett dugg om den.
Idag började vi dagen med en långpromenad i skogen. Vi var ute i mer än två timmar. Jag la ett spår till Bita i början av promenaden som vi sedan gick när vi var på väg hem. Det blev ett lite längre spår än jag lagt tidigare och den här gången blev det också vinklar. Egentligen hade jag bara tänkt göra en vinkel eftersom hon bara gått raka spår tidigare, men omständigheterna gjorde att det blev två vinklar istället.

Det var dock inga problem för henne. I den första vinkeln tappade hon bort sig, men hittade snabbt spåret igen. Strax därefter tappade jag bort mig och var helt säker på att hon hade gått fel. När hon stannade och började äta blev jag irriterad på henne för att hon käkade älgbajs (tack och lov så skällde jag inte på henne), men när jag tittade efter så var det köttbullarna som jag lagt som slut.

När vi hade spårat färdigt och släppt lös Myrrha drog hon iväg och gick spåret helt själv. Hon som annars aldrig spårar! Resten av dagen har jag solat, läst och badat. Jag gick också iväg och plockade lite mera smultron, som jag sen åt med lite glass. Det är dock ingen bra idé att ha Myrrha med sig när man plockar bär, men några smultron hann jag i alla fall få innan hon åt upp dem.
Vi har haft två härliga dagar, men nu är det slut med det. Jonas hämtade oss nu ikväll och i morgon jobbar jag igen som vanligt.

Utflykt till disc golf-banan

Jag var ledig idag, men vaknade ändå ganska tidigt. Det såg ut att kunna bli ganska varmt, så jag passade därför på att gå en skogspromenad på lite drygt en timme med hundarna på morgonen. Det var inte så mycket folk ute, men vi mötte några andra hundägare som var ute i alla fall. Bita skällde inte på en enda annan hund!

Mitt på dagen skulle Jonas åka ut till disc golf-banan och jag och Bita följde med. Vi gick först en runda och tittade på de blivande nya hålen. Bita fick springa lös. Tomas kastade lite discar och Bita sprang efter dem, men för det mesta apporterade hon dem inte. Sedan satt vi på altanen och fikade ganska länge. Bita trivdes alldeles utmärkt. Mestadels låg hon i skuggan under bordet och vilade. Det var en del folk där och en del ville hälsa på henne och det tyckte hon förstås också var kul. Dock upptäckte jag att hon är lite rasistisk.

Idag har jag jobbat på förmiddagen och nu i eftermiddag har jag borstat hundarna. Bita löser fortfarande enorma mängder med hår, fast nu hoppas jag att hon inte kommer att lösa så mycket mer. Fast nu har Myrrha också börjat lösa. Jag kammade bort nästan lika mycket från henne som från Bita. Det var hundhår överallt. Jag var till och med tvungen att dammsuga en gång innan jag kunde fortsätta borstningen. Men nu ser Bita i alla fall fin och välvårdad ut. Det gör dock inte Myrrha, för henne behöver jag klippa runt öronen. Hon får alltid tovor där när hon löser hår. Men det jobbet sparar jag till en annan dag.

Stugan

I tisdags var vi i stugan så gott som hela dagen. Jonas syrra och hennes familj var på besök från Stockholm. Bita blev god vän med Gustav, som är 1,5. Han var visserligen lite klumpig och ibland också hårdhänt när han klappade henne, men det brydde hon sig inte om utan slickade honom bara på handen eller i ansiktet. Wilhelm, som är snart 5, var också kul för han kastade boll till henne med bollkastaren. Myrrha var dock inte så imponerad av barnen, fast hon sprang gärna efter bollarna som Wilhelm kastade.

Jonas försökte kasta lite frisbee med Bita, men hon var lite för trött efter bollkastande för att riktigt orka engagera sig att hämta frisbees. När de hamnade för långt ut i det höga gräset klarade Bita inte att leta reda på den så då fick experthunden Myrrha rycka in.

Eftersom vädret var bra och hundarna löser mängder med hår så tyckte jag inte att det var nödvändigt att ta in dem, så de fick vara ensamma ute på gården. Det visade sig snart inte vara en så väldigt bra idé, eftersom Bita upptäckte att de hade slängt kartonger och andra brännbara sopor i grillringen- lättåtkomligt för henne. Myrrha var ju inte heller sen att ta för sig av det som Bita drog fram. Jag fick därför gå runt hela gården och plocka sopor, mestadels slitna i mindre bitar. Bita vräkte också i sig gammalt klippt gräs.

Sedan fick hon sitta fast i lina medan vi grillade och käkade, men båda hundarna fick komma in och äta lite matrester senare. Lite glass och jordgubbar blev det till hundarna också eftersom Wilhelm inte orkade sin portion.

Igår jobbade jag och jag behövde också städa här hemma. Det var hundhår precis överallt. Därför blev det bara ett par kortare promenader för hundarna under dagen. På kvällen aktiverade jag dem med lite godissök inomhus. Bita fick försöka först medan Myrrha satt i buren. Hon använder nosen (vilket Myrrha inte gör längre; hon går bara till de ställen där det brukar finnas godis) men bara på golvnivå. Hon fattade absolut inte att hon kunde leta högre upp. När hon inte hittade några fler på låg nivå satte hon sig bara och tittade på mig. Då släppte jag ut Myrrha så att Bita skulle få se hur det går till.

Sedan gömde jag lite mer godis och lät dem leta båda två. Bita hittade några godisbitar, men mest följde hon efter Myrrha, för hon verkade ju veta var godiset fanns. Men det ledde ju till att Myrrha hann ta allt först. Därefter gämde jag lite chips istället för torrfoder och då lyckades Bita betydligt bättre även om Myrrha också den här gången fick flest godbitar.

Det är lite frustrerande att Bita är så trög och passiv, men hon blir i alla fall bättre på att ta egna initiativ. Nu testar hon lite olika beteenden när vi tränar istället för att bara sitta och glo på mig och vänta på att jag ska tala om/visa vad hon ska göra. Och ju mer jag lär henne desto fler beteenden erbjuder hon. Men van som jag är vid Myrrha, som är betydligt mer tänkande och självständig, är det lite svårt att anpassa träningen till Bita. Fast det finns ju också många nackdelar med att vara så tänkande som Myrrha är. Bita ifrågasätter i alla fall aldrig varför hon ska lyda mig, vilket Myrrha gör ganska ofta.

Schäfrar är duktiga jakthundar

Idag har vi gått en promenad tillsammans med Mia och Fria. Vi gick längs strandpromenaden. Det var rätt mycket folk ute, så hundarna fick gå kopplade. I alla fall Bita och Fria, Myrrha fick vara lös en stor del av promenaden.

När jag var på väg hem gick vi förbi lekparken var det en pojke och en flicka som ville klappa hundarna. Myrrha ville dock inte bli klappad, utan gick helt enkelt iväg. Men Bita stod snällt och lät sig klappas en lång stund. Hon gjorde till och med vacker tass med pojken.

Jag fick också lära mig en hel del som jag inte visste innan. Till exempel att "schäfrar är duktiga jakthundar". Det är de tydligen för att "de är duktiga på att smyga". Jag fick också veta att man aldrig ska klappa en hund som är lös, "för det kan vara en vildhund". Det som var tråkigt att höra var dock att deras mamma tydligen har sagt till dem att akta sig för schäfrar för "schäfrar är farliga".

Det var mycket svalare idag, så ikväll har jag tränat lite grann med Myrrha och Bita. Myrrha var mycket piggare än hon varit på länge. Även Bita har tydligen varit påverkad av värmen, fast det inte märkts lika mycket som på Myrrha. Hon var också mycket piggare idag. Nackdelen med det är dock att hon nu orkar jaga cyklister igen. Ungarna kanske inte hade helt fel ändå; Bita är en mycket duktig jakthund på vissa byten (cyklister, skator och joggare)...

Disc golf- tävling

Igår jobbade jag, men helst hade jag velat åka till Byske, där det är marknad i helgen. Jag har varit på Byskemarknaden varenda sommar sedan jag flyttade därifrån. Men i år gick ju inte det och jag var rätt irriterad över att inte få göra nåt kul på hela sommaren. Jag jobbade midsommarhelgen och hittills i sommar har jag bara varit ledig en enda helg. Vi har inte varit i stugan och inte har jag haft möjlighet att sola och bada heller, trots att vädret har varit bra.

Därför bestämde jag mig för att åtminstone göra något annat än att bara sitta hemma under mina lediga timmar. Jag packade en ryggsäck med vatten till hundarna och lunch till mig och sedan traskade jag iväg till Bergsbyn och disc golf-banan. Det är SM-deltävling i helgen och Jonas var förstås där.

Det blev en promenad på drygt två timmar. Vädret varierade från stekande sol till regn flera gånger medan vi gick. Mot slutet blev det ganska jobbigt. Myrrha blev trött och törstig och fast jag gav henne vatten så stretade hon åt höger så fort älven var inom synhåll. Och när hon inte såg vattnet så släpade hon mestadels efter. Dessutom tycker också jag att den sista biten till disc golf-banan är jättetråkig att gå; nästan lika tråkig som E4:an mellan Skellefteå och Umeå. Bara asfalt och skog.

Jag hade egentligen planerat att gå hem också, men det orkade jag inte. Istället väntade jag tills Jonas hade gått sin sista runda och sedan fick han skjutsa mig till jobbet. Myrrha var jättetrött så hon fick ligga och sova i bilen. Bita tog jag med mig och tittade på tävlingen. Bita tyckte det var rätt intressant att titta på alla frisbees som flög förbi, men allra helst hade hon nog velat springa efter dem.

Jag passade också på att träna lite lydnad på en fotbollsplan som ligger bredvid. Bita var jätteduktig. Nu har hon lärt sig kommando "ligg" och hon lägger sig med mycket bra teknik. Dock kunde det vara lite snabbare, men det kommer nog med tiden. I fotgåendet har vi börjat lite smått med språng marsch och det går också bra. Det enda lilla problem vi har när det gäller fotgåendet är att hon biter mig i benet om det dröjer för länge innan hon får belöning.

Båda hundarna var jättetrötta när vi kom hem och enligt Jonas så sov de hela tiden medan jag var på jobbet. När jag hade kvällsrastat dem somnade de direkt igen, så jag antar att det är jobbigare än man tror att titta på disc golf-tävlingar.

Idag är hundarna fortfarande trötta. Och trött är jag också, för den delen. Det var segt att stiga upp och gå till jobbet i morse. Därför blir det vilodag både för mig och hundarna idag. När jag kom hem vid lunchtid gick vi ut så att de fick busa lite grann och de ska få busa lite till innan jag går tillbaka till jobbet ikväll, men annars blir det inte mycket aktivitet för dem idag. Just nu ligger de på golvet mitt emot varann och försöker ta en kartongbit ur munnen på den andra.

Bitas första trick

Nu har Bita lärt sig sitt första trick. Det tog lite tid; bra mycket längre tid än vad det tog med Myrrha eller med någon av mina andra hundar. Men till slut fattade hon i alla fall, så nu kan hon vacker tass. Inte världens mest avancerade trick, men det har i alla fall gjort att hon har blivit lite mer aktiv och provar lite olika beteenden för att få sin belöning.


Jag jobbar idag och på mina lediga timmar gick jag en promenad längs strandpromenaden. Bita uppförde sig väldigt bra och skällde nästan inte alls på andra hundar. Det var bara när vi på hemvägen mötte Maria R med Tikka, Fauni och Hiljaa och Maria N med Ultra och Garbo som Bita inte kunde hålla tyst utan bara var tvungen att skälla ut dem. Antagligen för att de var så många.

Jag promenerade hemåt med Maria och Maria och vi väckte nog en viss uppmärksamhet. Ett äldre par undrade om vi var ett hunddagis :-) Det kan man förstå, för det är nog inte varje dag man ser tre personer med sammanlagt sju hundar på promenad tillsammans. Det var bra träning för Bita att gå på promenad med andra hundar utan att busa eller vrålskälla. Hon tyckte dock att Garbo, Maria N:s dvärgpinscher verkade vara en kul liten sak och skulle inte haft något emot att leka med henne.

Långpromenad och träning

Det känns som att det var evigheter sedan jag hade en ledig dag, men idag har jag i alla fall varit ledig. Jag och hundarna har gått en promenad i skogen och tränat lite grann. För Myrrha funkar det jättebra att jag binder upp henne medan jag tränar med Bita. När det sen blir hennes tur är hon väldigt peppad. Fast Bita blir lite distraherad och har svårt att hålla koncentrationen på mig.

Nu har hon i alla fall snart lärt sig "ligg". Jag har klickat hennes lekinviter till Myrrha och jag har också tränat en hel del inomhus och väntat ut henne tills hon lägger sig. Det har fungerat ganska bra, för nu fattar hon att hon kan få klick och belöning om hon lägger sig. Tidigare satt hon bara och glodde på mig och testade inga nya beteenden.

Myrrha var i början lite för peppad på att gå fritt följ, men efter ett tag skärpte hon till sig. Hon gjorde också en superfin fjärrdirigering. I och för sig på lite kortare avstånd än på tävling, men jag tror att det funkar ändå. Vi tränade också inkallning med ställande och läggande, inkallning från rutan och sättande under gång och allt funkade bra. Till hösten när det blir lite kallare blir det nog tävling för oss. Jag vill försöka få våra förstapris i trean innan årsskiftet när reglerna ändras, för då kommer jag inte att tävla mer med Myrrha.

Vi var ute i nästan två timmar och efter promenaden var båda hundarna väldigt trötta.




Igår gick jag en promenad längs strandpromenaden för att träna Bita på att möta andra hundar. Det går väldigt, väldigt bra med den träningen just nu. Av de fem hundar vi mötte (eller egentligen fyra, men en schäfer mötte vi två gånger) skällde hon bara på två. Hon klarade till och med av att möta en hund på gångvägen utan att vi gick åt sidan!

Även idag har det funkat väldigt bra med hundmöten. Vi passerade en jack russell på trottoaren och hon var helt tyst ända tills den kastade sig fram och började skälla på henne. Hon slutade också skälla direkt vi hade passerat. När vi var i skogen såg vi en flat på avstånd, men jag kallade in Bita och höll henne kopplad tills de hade försvunnit utom synhåll.

Fast när jag släppte henne drog hon efter den i alla fall. Jag förväntade mig att höra ett jäkla liv när hon kom fram till dem (de var ju utom synhåll) men det var helt tyst. Hon var dock borta en liten stund fast jag ropade så hon måste ha hunnit fram till dem; de var inte särskilt långt borta. Jag är förstås inte nöjd över att hon drog, men jag är nöjd över att hon har en positivare inställning till andra hundar. När hon drog efter andra hundar för några veckor sedan så var det för att stå på ett par meters avstånd och vrålskälla.