Uppdatering

Efter diverse påminnelser om att jag borde uppdatera min blogg, så har jag nu kommit mig för att göra det. För att sammanfatta lite av vad vi haft för oss så kommer jag att skriva flera inlägg för att det inte ska bli alltför långt (och för att jag ska få lite bättre koll; jag använder nämligen bloggen ibland som en sorts minnesanteckningar). På Mac:en kan jag datera inlägg bakåt i tiden, vilket jag inte kan göra på PC:n (eller så är jag för dum för att fatta hur man gör). Så om någon är intresserad av att läsa om vad vi sysslat med de senaste två veckorna så bläddra neråt!

De senaste dagarna har jag haft rätt fullt upp med att plugga till en tenta i fonetik. Ni förstår väl själva hur kul det är? Men idag har jag äntligen avklarat nämnda tenta och jag tror att jag lyckats få ett godkänt resultat.

När jag nu är inne på tentaresultat så måste jag också få passa på att skryta lite grann. Förra fredagen hade jag en tenta i engelskt vokabulär och jag lyckades få 66 poäng av 70 möjliga. När allas tentaresultat sattes upp visade det sig att jag var hade det bästa resultatet av alla. Och inte bara i min klass på 55 st utan också bland de som läser Engleska A!

En glad nyhet är också att "min" lilla Bita är friröntgad på både höfter och armbågar! Jag saknar verkligen det lilla monstret. Ibland mycket och ibland lite mindre. I morse var det lite mindre, eftersom jag upptäckte att hon ätit upp fodret på vänstra fickan i min vinterjacka. I helgen när vi ska åka till stugan kommer jag att sakna henne desto mer. Och Jonas också, eftersom han nu inte har någon hund att kasta frisbee till. I alla fall ingen hund som tycker att det är det roligaste i hela världen att springa.

Tävlingsledare

Den här helgen har varit fullproppad med aktiviteter. På lördagen åkte jag med Maria R till Ånäset för att vara tävlingsledare på deras lydnadstävling. Maria skulle tävla. Dagen började dock inte så bra. Maria försov sig, så jag fick ringa och väcka henne. Men eftersom de inte kunde börja utan mig så gick det ju bra ändå.

Det gick bra för flera av klubbens ekipage, speciellt för Maria och Tikka som vann lydnadsklass I med 187 poäng. Det gick också bra för Camilla och Bixa, som fick sitt första förstapris i lydnadsklass I. Om hon bara hade låtit bli att pipa så hade poängen blivit ännu bättre (men med erfarenhet av Bixas syster så vet jag att det inte är så lätt att få bort ljuden).

På söndagen blev det till att stiga upp ännu tidigare för att åka till Norsjö för att vara tävlingsledare. Maria R skulle vara tävlingsledare på appellen och jag på lydnaden. Eftersom appellen gick först hängde jag och Maria T med ut i skogen och tittade på appellrapporten. En nyttig erfarenhet eftersom jag aldrig sett en rapporttävling. Det verkar rätt kul. Jag fick också vara mottagare på budföringen. Appellen vanns av ett skellefteekipage, Siv-Anne med Nero.

Siv-Anne vann också lydnadsklass I med Nero, före Maria och Tikka som idag tog sitt LP I med 174 poäng. Grattis till er båda två!

Födelsedagar

Idag fyller både Jonas och min syster år. Syrran fyller till och med 30 idag. Det blir dock inget stort party eftersom hon är höggravid. Men ikväll har vi i alla fall varit där och käkat smörgåstårta. Jättegott! Det gick också fredligt till mellan Myrrha och Chili, syrrans katt. Myrrha är alltid snäll med katter, men Chili är aldrig snäll mot hundar och kan anfalla från 30 meter håll. Myrrha är jätterädd för henne, fast det har börjat gå lite bättre på sista tiden.

Idag har jag haft en tenta i vokabulär och den gick väldigt snabbt att göra. Jag var färdig efter en halvtimme. Efter tentan gick jag på stan med en klasskompis. Detta är första gången under de tre år som jag har pluggat i Umeå som jag går på stan. Jag köpte dock inget annat är födelsedagspresenter till Jonas och Fia. Men det var i alla fall nästan kul att gå på stan. Det är vanligtvis ingen favoritsysselsättning för mig.

Morgonpromenad i skogen

Idag börjar jag inte förrän kvart över ett, vilket innebär att jag kan ta bussen klockan elva. Så på morgonen gick jag en långpromenad i skogen med Myrrha. Vädret var helt perfekt för en skogspromenad, men jag blev ordentligt besviken när jag upptäckte att hela skogen var full av ungar som orienterade. Nu är ju Myrrha i och för sig så pass snäll och lydig att hon aldrig skulle få för sig att springa efter och jaga dem (vilket Bita skulle ha kunnat göra), men det är ju ändå inte lika avkopplande att promenera.

Så jag gick till klubben istället och lekte lite på agilitybanan. Jag tror inte att jag har kört någon agility med Myrrha sedan sommarlägret (och då var det ju inte ens jag, utan tjejen som lånade Myrrha som körde). Jag tror att hon tyckte att det var rätt kul. Jag hade kameran med mig och försökte ta några bilder. Men det är inte så lätt att fånga en hund in action, så det blev väldigt många bilder på Myrrhas svantipp och agilityhinder utan hund.

Appellkurs

Igår började min appellkurs, som jag ska hålla tillsammans med Maria R. Det är ju min första appellkurs, men jag tror säkert att det kommer att gå bra. Jag tror att detta kommer att bli en väldigt rolig kurs. Vi har ju inte så många deltagare, bara fem stycken (egentligen sex, men den sjätte dök aldrig upp). Så med två instruktörer på fem deltagare vore det väl tusan om vi inte skulle lyckas få ekipagen färdiga för tävling innan junitävlingen!

Så här första gången var vi mest inne, men vi gick också ut i mörkret och körde igenom några moment så att vi skulle få en liten överblick över vilken nivå de ligger på. Vi gav också i hemläxa att de ska öva på kontaktövningar och träna på att hitta rätt position.

Idag har jag varit ute och promenerat med Jenny och Nixon. Vi gick en sväng runt Anderstorp, i ganska makligt tempo. Jenny går ju inte så fort nuförtiden. Men det gjorde inget, för Myrrha går inte så fort heller. Jag minns inte att hon var så här slö innan Bita kom, men det kanske bara är det att jag blivit van vid ett annat tempo när jag haft Bita som gör att jag tycker att Myrrha är så långsam.

Ikväll ska jag jobba mellan 16-20 och sedan jobbar jag hela helgen mellan 8.30-20, med rast 14-16. Det känns lite jobbig, speciellt som det inte finns så mycket att göra på det stället som jag jobbar på nu. Fast jag kommer säkert att få tid att plugga lite till vokabulärtentan som vi har nästa fredag.

Nu har Bita åkt

I går kväll åkte Bita hem till Erik igen. Bita var med mig på jobbet på eftermiddagen och hon skötte sig väldigt bra (förutom att hon stack och sprang fram till en annan hund när vi var på väg till jobbet). Innan Erik kom och hämtade henne gick jag ut med Myrrha och Bita och lät dem leka. Det lär ju dröja länge innan Myrrha leker med en annan hund igen, om hon någonsin kommer att göra det.

Som vanligt gick leken mest ut på att springa och bita lite på varandra, men sedan satte de helt plötsligt igång med en ny lek- att gräva ett hål. De hjälptes åt båda två och till slut hade de fått till ett riktigt djupt hål. På slutet nådde Myrrha inte ner till botten av hålet. Myrrha var lerig över hela öronen när de var klara, eller rättare sagt när jag avbröt dem för att Erik kom. Bita blev jätteglad åt att få träffa honom.

Men det blev väldigt tomt här hemma utan henne. Det kändes konstigt att bli väckt av väckarklockan istället för av Bitas kalla nos. Och ännu konstigare att inte bli mött av en överlycklig hund när jag kom hem från skolan. Myrrha blir visserligen glad när man kommer hem, men hon visar det inte lika tydlig, eller ljudligt, som Bita. Jag saknar henne faktiskt mer än vad jag trodde att jag skulle göra.

Busande hundar

Nu har jag varit dålig på att uppdatera-igen. Det beror mest på att vi inte har gjort särskilt mycket under veckan. När jag inte har varit i skolan så har jag antingen pluggat eller varit ute med hundarna. I onsdags var jag på klubben som vanligt, men någon träning blev det inte. Vi har dock tränat lite hemma istället.

Spårat har vi också gjort. I tisdags började jag sent så jag behövde inte ta bussen förrän klockan tio, så jag gick en promenad i skogen och passade på att lägga ett spår till Bita. Det blev ca 200 meter långt och det var en nittiogradersvinkel. Inga pinnar lade jag; att plocka pinnar har vi bara tränat på utanför spåret än så länge. P g a tidsbrist fick spåret bara ligga i en halvtimme. Bita spårade väldigt bra och vinkeln klarade hon hur lätt som helst, fast hon blev störd av en klass orienterare.

Igår gick vi en promenad med Jenny och Nixon. Bita verkar ha kommit över sin värsta skräck för Nixon, men hon är fortfarande lite rädd för honom. Myrrha tycker också att Nixon är lite obehaglig och håller sig gärna undan när de är lösa. Bita och Nixon lekte däremot jagalekar. Men brottas med honom vågade hon bara göra när hon var kopplad.

Idag har jag jobbat. Hundarna har jag bara slörastat. Både på morgonen och när jag var hemma på mina lediga timmar gick jag ut och släppte dem så att de fick leka. Det är så roligt att se Myrrha leka; det har hon ju inte gjort på flera år förrän Bita kom. Men snart blir det ju slut med lekandet. Jag passade på att ta kameran med mig och tog några bilder medan de busade.

En liten vilopaus i leken

Dagens bästa bild

Ikväll har Bita fått följa med mig till jobbet. Hon skötte sig faktiskt riktigt bra. Det var bara min brukares mjukisdjur som hon hade lite svårt att låta bli. Hon förvånade mig också genom att hoppa upp i K:s säng och kura ihop sig bredvid henne. Här hemma har hon aldrig ens försökt hoppa upp i sängen och K har hon ju aldrig ens träffat. Även när K satt i rullstolen var Bita väldigt vänlig och slickande henne på handen och i ansiktet. Dock tyckte nog Bita att det var lite jobbigt att vara en arbetande hund för när vi kom hem somnade hon och vaknade inte ens till när jag spillde mat på golvet. That's a first...

Man ska inte köpa billig hundmat...

Det har jag fått lära mig den hårda vägen. Hundmaten var nästan slut, men jag glömde gå på Björkis och köpa ny mat i fredags. Så under helgen fick jag gå på Ica och handla hundmat. Jag brukar köpa Doggys valpfoder de gånger jag har glömt tidigare. Men de förpackningarna var så små att jag inte visste om det skulle räcka till båda. Så snål som jag är valde jag det absolut billigaste alternativet som fanns, vilket var Euroshoppers hundmat.

Det ledde till att Myrrha blev ordentligt dålig i magen. Bita verkade klara sig bättre; hon är nog inte särskilt känslig för olika foder. Det var inga problem när hennes mat tog slut och jag började ge henne samma mat som Myrrha. Men inatt väckte hon mig halv fem och ville gå ut. I alla fall antog jag att det var det hon ville, fast hon väckte mig genom att kasta omkring en boll för att slutligen ge den till mig där jag låg i sängen. Man måste vara tankeläsare för att vara hundägare!

Så i morse fick de ingen mat alls, för jag ville inte att de skulle bli dåliga under dagen. När jag kom hem från skolan gick vi raka vägen till Björkis och köpte en säck Eagle Pack. Hundarna blev väldigt glada att äntligen få mat. Jag vet dock inte riktigt vad jag ska göra med maten från Euroshopper, men det kanske duger som godis om man inte ger det i så stora mängder.

I morse gick jag en 1,5-timmes promenad i skogen innan jag åkte till skolan. Det regnade ganska ordentligt och jag var i stort sett genomblöt innan vi var hemma igen. Bita var hyperaktiv och sprang som en dåre i skogen. Jag aktiverade dem med att gömma bollen så att de fick leta reda på den. När jag kom hem från skolan var Bita fortfarande ganska överaktiv, så jag gick ut och lät dem busa på gräsplätten vid f d Willys en halvtimme. Lite lydnadsträning blev det också i ösregnet.

Dags att uppdatera lite

Nu har jag varit slö på att uppdatera igen. Men det beror inte på att dagarna har varit innehållslösa. Inte mina i alla fall, men hundarnas kanske har varit något tråkiga. På onsdagen hade jag lång dag i skolan; jag åkte vid åtta och kom hem halv sex. Jonas var hemma på lunchen och gick då också ut med hundarna, men annars var de ensamma hela dagen. Det kompenserade jag dock genom att fara på onsdagsträningen på klubben.

Själva träningen gick dock inte särskilt bra. Vi fick skjuts dit och därför hade hundarna (läs Bita) inte fått springa av sig innan vi gick ut och tränade. Hon låg som på nålar på platsliggningen och hade lite svårt med koncentrationen i övrigt. Myrrha var också lite okoncentrerad. När alla åkt hem gick jag och Pernilla ut och släppte Myrrha, Bita och Lotus. Myrrha strosade som vanligt omkring för sig själv och Bita var först jätterädd för Lotus. Men det kom hon över och de hade jättekul när de sprang runt, runt på planen. Bita är fruktansvärt snabb; ibland kan man misstänka att det är lite greyhound inblandat i henne. Eller, med tanke på storleken, kanske snarare whippet.

På torsdagen var jag också i skolan, men jag hade en kortare dag och hundarna var bara ensamma i 6 timmar. När jag kom hem gick jag ut och lät dem busa med varandra i en halvtimme eller så. På kvällen tog jag Bita med mig på spårläggarkurs med David. Hon fick följa med och springa i skogen och sedan släppte David ut Isto. Som vanligt blev Bita först rädd, men sedan lekte hon lite med honom. När jag kom hem var hon ganska ordentligt trött.

På fredagen var jag ledig, men jag kände mig väldigt lat. Jag kände mig mer sugen på att plugga engelsk grammatik än att gå en långpromenad med hundarna (ja, det är möjligt att det är något fel på mig!), så det fick bli lite av en vilodag för dem. I och för sig var jag ute flera gånger och lät dem busa med varann, så lite motion fick de i alla fall.

Igår lördag jobbade jag fram till halv två. När jag slutade gick jag hem och hämtade hundarna och så tog vi en promenad upp på klubben. Det var MH idag och jag ville gärna gå med som publik på ett par hundar. Det är ju inte så ofta man har möjlighet att göra det så det kändes ganska skönt. När jag kom dit blev jag ännu gladare att jag inte behövde vara funktionär av något slag...

Jag stannade kvar på klubben tills det var dags att gå hem till Jonas pappa för att äta middag. Även hundarna fick smaka av den goda middagen; kotlettrad med hasselbackspotatis, rödvinssås (ja, hundarna fick också lite) och varma grönsaker. När vi kom hem var Bita jättetrött. Det var tydligen jobbigt för henne att hälsa på någon. När jag tänkte efter lite grann så har vi faktiskt inte egentligen hälsat på någon under tiden Bita har varit här. Att åka till stugan eller Lappvattnet har inte riktigt varit samma sak, eftersom vi då mest varit utomhus.

Idag har jag också jobbat. Efter jobbet gick jag ut med hundarna på en promenad. Myrrha var inte riktigt frisk (dålig i magen, antagligen p g a matresterna igår) så det blev inte någon särskilt lång promenad. Bita har varit väldigt snäll mot Myrrha hela eftermiddagen och har legat tätt intill henne och slickat henne på nosen då och då. Riktigt gulligt att se.

Hundarna har ju varit ensamma en hel del under veckan och eftersom jag inte längre har någon bur så har det varit ganska nervöst. Men det har verkligen gått över förväntan. Ingenting värdefullt har blivit söndertuggat. Ett reklamblad och en rulle med plastpåsar har gått åt och hon har tuggat lite på jackan som jag ger henne att ligga på när jag går, men det tycker jag inte är så mycket att bry sig om. Hon verkar i alla fall inte stressad och uppjagad när jag kommer hem. Inte ens de gånger Jonas varit hem på lunchen blir hon stressad, vilket Myrrha kunde bli när hon var ung. Oftast verkar de som att de sovit båda två medan jag har varit borta.

Nu har skolan börjat

Igår började skolan igen. Det kändes inte allt för kul att stiga upp på morgonen efter endast fem timmars sömn (för jag hade naturligtvis inte vett att gå och lägga mig i tid). Jag promenerade en halvtimme med hundarna innan jag tog tjugo i sju- bussen till Umeå. Det började inte vidare bra, för jag kom 20 minuter för sent på grund av att bussen var ordentligt försenad härifrån eftersom alla skulle köpa sina busskort. Dessutom var det vägarbeten som gjorde att det tog tid.

Det var bara registrering och fotografering som jag kände att jag behövde vara med på. Informationen om lokaler m m, som var på eftermiddagen, behöver jag inte. Fast de flesta i klassen verkar vara nybörjare på universitetet så för dem är det förstås bra.

Jag hade därför tänkt ta bussen hem kvart över tio så att hundarna bara skulle behöva vara ensamma i 6 timmar. Stina hämtade ju tillbaka sin bur när hon flyttade, så jag måste ha Bita lös i lägenheten. Det kändes ganska nervöst måste jag erkänna, även om det har funkat att lämna henne ca 4-5 timmar tidigare. Men det blev inte som jag hade tänkt, för de hade ändrat busstiderna så jag missade bussen, som går prick klockan tio numera! Det blev till att vänta till tio över tolv- bussen istället.

När jag väl kom hem efter 8 timmar visade det sig att det hade gått alldeles utmärkt. Bita hade inte tuggat sönder någonting! Hon hade legat på min jacka som jag lagt fram åt henne och förmodligen sovit hela dagen. Men hon hade rätt mycket energi när jag kom hem. Jag gick ut med hundarna så att de fick leka en halvtimme och på kvällen gick vi en promenad på ca en timme.

I morse gick vi en promenad i skogen på 1,5 timme innan jag tog bussen till Umeå klockan tio. Jättekul att gå i ösregnet! Bita tyckte inte heller att det var särskilt kul, i alla fall inte förrän hon var helt blöt. Hon verkar inte gilla vatten särskilt mycket, vare sig det ligger på marken eller kommer uppifrån. Myrrha bryr sig däremot inte alls om att hon blir blöt.

Idag blev jag bara borta i 6 timmar och dessutom var Jonas hemma på lunchen, så jag var lite mindre orolig för vad Bita skulle ha ställt till med idag. Och hon var en snäll hund idag också, för när jag kom hem låg hon och sov. Eller jag antar i alla fall att hon gjorde det, för hon kom emot mig i hallen (stod inte just innanför dörren som hon brukar) och sträckte ordentligt på sig.

Puh, vilken jobbig dag!

Jag är så trött, så trött just nu! I morse steg jag upp klockan sex (eller i alla fall var det den tiden som klockan ringde) för att hinna vara på klubben klockan sju. Jag skulle nämligen vara skytt på platsliggningen för lägre och högre-hundarna. Jag avskyr verkligen att vara skytt. Jag är banne mig inte skottfast, och jag blir räddare och räddare för varje skott. Mig ska man nog inte avla på.

När brukshundarna åkt ut till skogen hade jag hand om köket; kokade kaffe och gjorde mackor bl a. Jag hann också med att fika, sitta och prata med Sofi och träna med hundarna lite grann innan jag märkte upp planen för lydnadshundarna. Det blev lite stressigt med uppropet på lydnadshundarna eftersom nästan hälften av alla tävlande var ute i spårskogen med olika uppgifter. Men till slut var alla på plats och vi kunde köra igång.

Det gick bra för många av våra skellefteekipage idag. Speciellt bra gick det för Maria och Tikka, som vann lydnadsklass I med 197 poäng! Hon hade 1 poäng mer än tvåan, Camilla och Denise. Grattis båda två, bra jobbat!

När jag varit tävlingsledare på lydnaden trodde jag att min uppgift var slutförd, men hur det nu blev så hamnade jag ute på planen igen; den här gången för att vara domarsekreterare på högre-och lägrehundarnas lydnad. Nu hade det helt plötsligt blivit jättevarmt och jag hade förstås glömt ta med mig vatten ut. Jag hade inte heller hunnit äta, så när jag stod i gruppen på sista hunden så var jag nästan svimfärdig. Men sedan, klockan tre, fick jag äntligen äta lunch!

Sedan var det prisutdelning och städning innan jag fick gå hem med Myrrha och Bita, som fått sitta instängda i ett rum nästan hela dagen. Adam skulle komma klockan fyra så det blev till att stressa hemåt. Jag och Adam tog hundarna med oss till Nordanå och matfesten, där vi åt middag. Snart ska vi gå på bio. Jag är rätt trött så jag hoppas att jag kan hålla mig vaken på bion. Hundarna är jättetrötta så de kommer säkert att sova hela tiden medan vi är på bio.

Duktiga Bita

Idag är jag verkligen stolt över Bita. Hon har nämligen varit ensam hemma (med Myrrha) i fyra timmar medan jag jobbade. Och hon hade inte förstört någonting! Hon hade bara dragit ner en av mina jackor, men hon hade inte tuggat på den utan bara legat på den. Tidigare på dan var hon också ensam en liten stund, ca 45 minuter, och inte heller då hade hon förstört någonting. Dock hade hon tagit ett par av mina shorts och legat på, så jag antar att det är en bra idé att lägga fram något klädesplagg åt henne när jag lämnar henne.

Hon har också varit väldigt duktig på promenaderna de senaste dagarna. Häromdagen när Bita och jag gick strandpromenaden gick jag lite i egna tankar och glömde bort att hålla ögonen öppna. Bita stod och luktade på en fläck 10 bakom mig och helt plötsligt kom en hel skolklass cyklande. Det fanns inte en chans att jag skulle kunna kalla in henne och jag var säker på att hon skulle dra efter dem. Men det gjorde hon inte; istället stod hon helt lugnt och tittade på dem när de cyklade förbi (i väldigt hög fart dessutom). När det blev en lucka bland cyklisterna kom hon travande fram till mig och satte sig!

I tisdags kväll gick vi den långa strandpromenaden, d v s bort till dammen och tillbaka igen på södra sidan. Vi tog det ganska lugnt och vi stannade ganska länge på ett ställe så att Myrrha fick bada lite grann. Jag kastade boll ut i älven och då kan hon faktiskt tänka sig att simma lite. Jag tror till och med att hon tyckte att det var kul, för när hon hade badat klart blev hon tokbusig och började hoppa omkring. Det tyckte Bita var kul förstås, men att bada förstår hon sig inte på. Hon kan på sin höjd tänka sig att blöta ner framtassarna lite grann.

Igår var det onsdag och det innebär onsdagsträning. Jag hade lovat att vara kvällens instruktör så jag var där tidigt för att hålla i platsliggning med och utan skott. Sedan hjälpte jag till med lite olika saker, t ex att hålla i Nike när han gick över stegen (vilket inte var lätt när han ville hoppa ner) och att kommendera Annika och Kurri, som ska tävla tvåan på lördag.

Men när de flesta hade slutat träna tog jag ut Myrrha och Bita (som satt i Bennys bil och nästan höll på att få åka hem med honom) och tränade lite grann. Bita var verkligen otroligt duktig. Jag tränade med henne lös fast det fanns andra hundar på planen. Hon bet mig nästan inte alls i benet när hon gick fot och hoppet verkar hon ha fattat nu. Nu gäller det bara att få henne att förstå att man ska vänta på ett kommando innan man hoppar...

Jag körde också en budföring med henne för första gången. Stina fick vara mottagare och det var inga problem att få Bita att springa till henne. Men sedan var hon inte lika pigg på att springa tillbaka till mig, för Stina hade ju godis. Sedan var jag mottagare till Hekla och fast hon blivit en liten tjockis så orkade hon springa budföring.

Myrrha var väldigt pigg på att träna när det blivit svalare, men jag hade förstås glömt både koner och apporter så det blev mest fotträning och lite inkallning. Eftersom Jonas är i Finland så hade jag inte bråttom hem så jag stannade kvar och pratade lite med Pernilla om aussievalpen som hon ska skaffa. Den kommer från en väldigt intressant kombination, så det ska bli kul att se vad det blir av den.

Medan vi stod och pratade släppte vi lös hundarna. Myrrha gick omkring och strosade för sig själv, men Bita var så rädd för Yana (som Pernilla är hundvakt åt) att hon bara satt tryckt mot mina ben och skakade, trots att Yana flera gånger gjorde lekinviter åt henne. Boxrar tycks inte vara Bitas favoritras. Lotus var hon mer förtjust i (han är ju aussie och de är ju trevliga), men hon vågade inte leka med honom på grund av Yana.

Nya korningen

I helgen har jag gått en kompletteringskurs för testledare inför den nya korningen. Eftersom det var agilityläger samt Skogens Dag på klubben fick vi hålla till på räddningstjänsten istället. Det blev alltså en ganska ordentlig promenad för mig och hundarna för att ta oss dit. På lördagen fick de sitta i Lenas bil, men på söndagen kunde hon inte vara där så då fick de vara instängda i ett omklädningsrum (trots att jag tror att det egentligen är hundförbud i lokalen). De (eller ska jag kanske skriva Bita?) skötte sig i alla fall ganska bra. Inget sönderbitet, bara en jäkla massa hundhår att sopa upp efter avslutad kurs.

Under helgen hann vi med att titta på en film och prata lite om den nya korningen. Jag tycker att det mesta verkar ha förändrats till det bättre. Det är bra att spökena har tagits bort och det nya skramlet är bättre än det gamla. Jag är också väldigt förtjust i uthållighetstestet, när en trasa försvinner in i ett rör och sedan kollar man hur länge och hur hunden jobbar för att försöka få fram den. Trumgubben kallas numera social gubbe och man får agera mycket mera fritt än tidigare, vilket jag tyckte var jättekul. Eftersom jag alltid har tyckt att det är korkat att blanda in hot i det här momentet så tycker jag förstås också att det är bra att det inte ska vara något hot inblandat.

Men den absolut roligaste förändringen för mig som testledare är leken i början. Man får leka mycket mer med hunden och det är verkligen jättekul, även om det också är rätt jobbigt. I alla fall om man som jag får äran att leka med Oden. Det var inte bara svettigt; nu har jag också ont i varenda muskel i kroppen!

På söndagen kom en del hundar som vi fick öva oss på och det var kul. Speciellt som jag fick se ett par släktingar till Bita. Dels var det halvmorbror Gorax (som jag i och för sig träffat en del tidigare) och hennes halvbror Jocke. Jockes husse är dessutom ägare till Bitas pappa och har också en halvsyster till Bita (som inte heller var särskilt stor).

Hundarna var ganska trötta efter helgen, även om de inte gjort särskilt mycket. Därför hade vi lite av en vilodag igår. På kvällen hade vi dock möte i PR/Infokommittén, så vi promenerade till och från klubben. Ewelyn hade Jenna med sig och Bita var till en början jätterädd för henne, men när vi suttit i samma rum en stund slutade hon bry sig om henne. Jag hade egentligen också tänkt träna lite grann, men mötet drog ut på tiden så jag struntade i träningen och gick hem och tittade på TV istället.

Tillbaka från stugan

Nu har vi kommit hem från ett par sköna dagar i stugan. Vi åkte dit mitt på dagen på måndagen. Jonas började med att kasta frisbee med Bita och nu börjar hon fatta poängen med det. Sedan gick vi en promenad längs älven med båda hundarna. Det är väldigt lite vatten i älven just nu så vi kunde gå på ställen vi aldrig gått förut. Jag badade i älven, men hundarna och Jonas valde att låta bli. Veklingar, det var ju faktiskt hela 15 grader i vattnet!

På tisdagen gick jag en långpromenad i skogen med hundarna. Jonas var tvungen att åka in till stan så han släppte av mig i skogen och sedan gick jag hemåt genom skogen, mestadels i obanad, och dessutom okänd, terräng. Det var en trevlig promenad bortsett från att jag glömde byta skor innan vi gick. Sandaler (med hål i sulan) är INTE lämpliga för skogspromenader! Jag fick en sticka rakt in i foten som gjorde ordentligt ont.

Hundarna aktiverade jag genom att gömma godis på en gammal stubbe. För första gången fattade Bita poängen med godisstubbarna!



Efter att ha tagit mig fram genom snårig skog, myrmark och kalhyggen kom vi fram till ett ställe med mycket högt gräs. Ibland kunde jag inte ens se hundarna. På de här bilderna syns de, men det är knappt man kan se att det är två hundar.


På eftermiddagen och kvällen blev det mer frisbeekastning och bollkastning. För mig är det praktiskt att använda bollkastaren för att kasta bollar ut i det höga gräset ute på legdan så att de får leta lite grann också. Jag kan inte kasta frisbees lika långt som Jonas. På kvällen var hundarna ganska trötta.


Idag regnade det, så vi bestämde oss för att åka hem på förmiddagen istället för att gå en långpromenad i skogen som vi egentligen hade tänkt. Hundarna sov mest hela dagen, men på kvällen gick vi upp på klubben. Det är ju onsdag och onsdagsträningarna börjar om igen. Idag var det dessutom träningstävling.

Jag var skytt på platsliggningen med skott och sedan la jag Bita på platsliggningen utan skott. Det gick väldigt bra. Jag la henne på kanten, en liten bit ifrån de andra hundarna, och hon låg i två minuter! Visserligen stod jag bara någon meter ifrån henne och jag berömde henne flera gånger under tiden, men jag är jättenöjd.

Jag tränade lite grann på planen bara för att få henne att koncentrera sig på mig fast det finns andra hundar runt omkring. Det funkade, men det var nog mest för att de andra hundarna var ganska långt ifrån oss. Vi har inte mött särskilt mycket hundar på sistone och tydligen behöver hon träffa hundar regelbundet för att kunna låta bli att göra utfall. För idag gjorde hon utfall, morrade och skällde på andra hundar nästan lika mycket som hon gjorde från början. Nåja, kanske inte riktigt lika mycket, men jag är inte glad över det. Det är också en viss skillnad i utfallen; tidigare var hon mest rädd, men nu börjar hon bli lite kaxig istället.

Bita 1 år

Idag fyller lilla Bita ett år. Fast särskilt mycket vuxnare kan man väl inte påstå att hon har blivit. Fast de senaste veckorna har hon börjat sprätta lite efter hon har bajsat, så kanske hon börjar bli en "stor" tjej. Så här ser hon i alla fall ut idag.


När Myrrha fyller år brukar hon få en skål med popcorn. Det fick Bita också. Myrrha brukar äta sina popcorn ett och ett så det tar en väldig tid innan hon har ätit klart. Jag var helt säker på att Bita INTE skulle äta dem ett och ett och att hon skulle tömma skålen på väldigt kort tid.

Jag hade fel. Först och främst blev hon väldigt tveksam när Jonas ställde ner skålen. Fast han sa varsågod flera gånger vågade hon inte riktigt börja äta. Och när hon gjorde det så vräkte hon inte i sig. I och för sig åt hon dem inte ett och ett som Myrrha, men hon tog det väldigt lugnt. Och när hon hade ätit lite mer än hälften lämnade hon skålen och gick därifrån! Det trodde jag aldrig någonsin att jag skulle få se Bita göra.



Eftersom jag jobbade blev det ingen långpromenad för hundarna, men det tänkte jag kompensera de närmaste dagarna. Vi ska nämligen åka till stugan i några dagar och då ska det bli både långpromenader och spår, hade jag tänkt.

En jobbig dag för hundarna

...blev det igår. På förmiddagen åkte vi upp till stugan för att tvätta bilen. Vi skulle nämligen åka till Lappvattnet och grilla på kvällen och det går ju inte för sig att vår Audi är skitigare än Eriks BMW... Jag tog en promenad med hundarna till smultronstället och plockade lite smultron. Nu fanns det ännu mera smultron där. Jag fick dock slåss om dem med hundarna, som glufsade i sig bär så fort de hann. Och dumma är de ju inte heller; de har lärt sig att titta efter mina händer, för i den riktningen finns det bär.

Hundarna blev ordentligt trötta av att vara i stugan, men de hann bara sova en liten stund medan vi duschade. Sedan var det dags att åka vidare till Lappvattnet. När vi kom dit sysselsatte de sig mestadels med att springa omkring på gården och leta efter äckliga saker att äta. Ove brukar slänga rester av djur som han skjuter bakom ladugården. Vidrigt enligt mig, men mums enligt hundarna.

Bita lyckades dessutom skaffa sig färskt kött. Jag såg det inte själv, men tydligen så stampade hon ordentligt i marken med framtassarna två gånger och sedan tog hon något i munnen. Hon åt upp sitt byte med en gång. Jonas hade ingen lust att ta reda på vad det var exakt, men antagligen var det en mus eller nåt liknande.

När Hugo fick höra att Bita heter just Bita rynkade han pannan och funderade en stund och sen sa han som när man tuggar? Han tyckte att det var ett konstigt namn. Både Hugo och Isabelle är fyra år gamla, men Hugo förklarade för mig att tidigare så var han bara tre år fast Isabelle var fyra år. Och så tillade han att snart så fyller jag nog om henne. Isabelle tyckte om att klappa på Bita, men Hugo gillar lite mera action, så han kastade boll till Myrrha med bollkastaren.

När vi hade ätit åkte Jonas hem med hundarna. Jag åkte med mamma, syrran och Hugo samt brorsan, Lina och Isabelle till Burträsk för att gå på en show med Idolkollot. Det är ett kollo för sång och dans och Adam har varit där hela veckan. I början av veckan tilldelas de en låt som de sedan jobbar med hela veckan och som avslutning framför de sin låt tillsammans med en riktig orkester. Dessutom var det mer kända artister med också, men dem hann jag inte se.

Adam var jätteduktig, faktiskt bäst av de jag hörde. Fast jag hörde i och för sig inte så många. Hugo och Isabelle tröttnade på att sitta still och lyssna så när Erik, Lina och Fia åkte hem med dem var jag tvungen att åka med också för att kunna ta mig hem.


På kvällen var hundarna jättetrötta. Även i morse var de ovanligt trötta. Bita brukar väcka mig en stund innan väckarklockan ringer (även de dagar jag inte har ställt någon väckare) , men idag kom hon inte ens när väckaren ringde. Hon vaknade inte förrän jag stigit upp och inte ens då klev hon upp för att hälsa. Jag har jobbat idag och när jag kom hem strax före två var de fortfarande jättetrötta. De har sovit hela eftermiddagen. I kväll har vi gått strandpromenaden och varit ute i nästan två timmar, så nu är de trötta och sover igen.

Ensamhetsträning

Idag har Bita fått ordentligt med ensamhetsträning. Jag har lämnat henne flera gånger under dagen (tvättat, varit på biblioteket och handlat 2 gånger) och jag har inte ens begränsat utrymmet genom att stänga dörrar. Hon har fått vara i hela lägenheten. Jag glömde också att ge henne tuggbenet som hon brukar få ha när hon är ensam. Eller ensam är hon ju i och för sig inte; Myrrha är ju hemma.

Hon hade inte ställt till med någonting när jag var borta och var inte ens särskilt uppstressad när jag kom hem. Hon kom inte ens till dörren och hälsade utan låg kvar i hallen tills jag hade tagit av mig skorna. Då var hon i och för sig glad, men inte så överdrivet glad som hon brukar vara annars.

I morse gick vi en promenad på 1,5 timme längs strandpromenaden. Det var inte så mycket folk ute så jag hade båda hundarna lösa i stort sett hela tiden. Både i går kväll och i kväll har jag varit ute och tränat lydnad. För Myrrhas del är det lite för varmt, så med henne tränar jag mest fot och sittande samt platsliggning. För Bita är värmen inte något stort problem så henne kan jag träna mer med. Hon börjar vara riktigt duktig på det mesta. Hon har mycket fina lägganden och snart kan hon hela momentet läggande under gång. Vad hon dock behöver träna mer på är ingångar, så det har vi tränat särskilt mycket på ikväll.

Just nu springer hon omkring med en pipboll och tigger om uppmärksamhet, trots att vi just varit ute och tränat (eller kanske just därför?). Hon verkar tycka mycket om pipleksaker, men jag är mindre förtjust. Egentligen är jag helt emot att låta hundar leka med såna för det gör mig vansinnig att höra detta pipande. Myrrha verkar också tycka att det är jobbigt, för hon blänger på Bita när hon sätter igång. Även om leksakerna faktiskt är Myrrhas, så gillar hon dem inte. När hon leker med dem biter hon aldrig så hårt att de piper; jag tror inte ens hon vet vilka som piper eller inte.

Om någon undrar varför jag ändå har pipleksaker hemma när varken jag eller hunden gillar dem så är anledningen att Myrrha har fått dem i present av min lillebror Adam när hon var liten. Nu tror jag dock att Bita snart har demolerat alla pipleksaker. Jippi!

Bita- den lydiga lilla hunden

Eftersom det var så varmt idag väntade jag med att gå en långpromenad tills ikväll. Jag hade tänkt att gå strandpromenaden ända bort till dammen och sedan gå tillbaka på andra sidan älven. Men det var alldeles för varmt trots att jag väntade till kvällen. I alla fall för Myrrha; Bita hade nog orkat även om hon också blir påverkad av värmen. Därför gick vi inte hela vägen, men trots det var vi ute i lite mer än två timmar.

Tyvärr var jag inte den enda som hade kommit på att man kan gå promenader på kvällen, så det var många andra hundägare som var ute med sina hundar. Dessutom var det en massa joggare och cyklister också. Men det funkade jättebra med Bita. Hon börjar vara riktigt vardagslydig nu och jag hade henne lös i stort sett hela promenaden. Joggarna brydde hon sig inte alls om och det gick jättebra att hindra henne från att springa efter cyklister. Vi träffade på en igelkott och hon skällde inte ens på den (vi har sett två igelkottar tidigare och då skällde hon som en galning). Hon var till och med lös vid två hundmöten!!!

Visserligen tror jag att Jonas teori om att det var för varmt för att hon skulle orka dra efter joggare och cyklister stämmer. Men jag tycker i alla fall att det är jättebra, för jag får ju många chanser att berömma och belöna att hon låter bli. Häromdagen kom hon till och med och satte sig framför mig när hon såg en cyklist (som jag inte hade sett), så jag tror nog att hon börjar fatta.

På vägen hem började Bita morra mot en dörr med glasrutor. Hon har tidigare morrat mot sin egen spegelbild och när jag såg spegelbilden av två hundar i dörren trodde jag att det var det hon gjorde nu också. Fast det var nåt med spegelbilden som inte stämde. Den ena speglbilden var en liten schäfer med rest ragg, men den andra motsvarade inte en aussie; det var i själva verket en whippet. Det tog mig några sekunder att fatta att det var en helt annan schäfer innanför dörren och dessutom en schäfer som var nästan lika liten som Bita.

Äventyrsstigen

Idag hade jag ingen lust att gå någon promenad med hundarna, men eftersom vi inte gick någon långpromenad igår kändes det som om jag var tvungen. Inget av de vanliga ställena vi brukar gå på kändes lockande, så jag bestämde mig för att gå äventyrsstigen på Vitberget. Det är en stig i skogen där man ska göra olika aktiviteter, typ hänga i rep och balansera på stockar o s v. Numera används den inte och har nog inte använts på många år för stockarna var borttagna och repen var ganska ruttna på många ställen.

Hur som helst går den här stigen delvis i ganska besvärlig terräng; det är kuperat och på vissa ställen ganska brant så att man får klättra lite grann. Jag tyckte att det skulle vara bra träning för Bita, som jag tycker är lite för omusklad. Det var länge sedan jag gick äventyrsstigen och jag hittade den knappt. Jag tror att de möjligtvis kan ha byggt ut campingen sedan sist jag var där, för det såg inte alls ut som jag mindes. Eller kan det vara minnet det är fel på?

När jag väl hittade stigen blev det en trevlig promenad. Det finns också bänkar längs stigen så jag passade också på att träna lite passivitet. Bita valde själv att lägga sig efter en stund när jag satt stilla, men Myrrha har alltid haft lite svårt för passivitet och ville hellre gå och äta blåbär, så henne fick jag säga till att hon skulle vila.

Alldeles i slutet av stigen finns en ställning som man ska klättra på och jag kunde inte låta bli att testa. Den är byggd ut från en avsats så det blir längre och längre ner till marken ju längre ut man kommer på den. Längst ut skulle jag tro att det är ca 3 meter till marken. Den är byggd av runda stockar som i början ligger ganska tätt, men bli glesare och glesare ju längre ut man kommer. Längst ut finns en liten avsats. Jag gick ut dit bara för att kolla om jag vågade, vilket jag knappt gjorde.

Men då ville ju förstås hundarna också gå ut dit, speciellt Bita. Hon sprang runt och gnällde och försökte hitta en alternativ väg, men när det inte gick försökte hon gå samma väg som jag. Hon var väldigt nära att ramla ner mellan stockarna och då blev jag orolig och gick tillbaka till fast mark. Men Bita gav sig inte ändå; hon tog sats och klättrade ut till avsatsen. Hon lyckades också ta sig tillbaka utan några som helst problem. Dessutom ville hon göra om det igen, men då stoppade jag henne.

Myrrha lyckades inte lika bra. Hon gick ut ungefär halvvägs, men när hon såg att det blev glesare mellan stockarna vågade hon inte längre utan la sig ner. Med hjälp av kopplet fick jag henne dock att kravla sig tillbaka själv. När vi kom hem igen efter 1,5 timme drack de en massa vatten (för det hade jag som vanligt glömt att ta med mig) och sedan sov de gott.

Jag och Jonas har ätit coca-colabräserade kalkonbröstfiléer, vilket var mycket gott. Efter middagen gick vi till godisaffären och då fick hundarna följa med. Jonas koppeltränade Bita lite grann (fast jag tycker att hon redan är rätt bra på att gå i koppel, i alla fall om man jämför med Myrrha och alla mina tidigare hundar) och jag tränade platsliggning och lite fot medan vi väntadepå Jonas.

Träning, träning

Jaha, nu har jag varit lat med att uppdatera igen. Men det kan bero på att vi faktiskt inte har gjort så mycket på sistone. I söndags gick jag en skogspromenad med hundarna och passade på att ta en sväng förbi klubben och träna lite grann. Det var för varmt för träning för Myrrhas del, så det blev bara träning för Bita. Mest tränade vi på hopp. Nu börjar hon fatta att det är rätt kul att hoppa.

I måndags jobbade jag kväll, så på dagen gick vi en promenad i skogen. När jag kom hem på kvällen gick jag ut och tränade med båda hundarna. Först tränade jag Bita, för Myrrha blir så laddad av att sitta bunden och vänta. Bita har blivit väldigt duktig på att gå fot, även om vi inte går så långa sträckor än. Vi behöver också träna mer på vändningar på stället till vänster samt vänstersvängar.

Hon är också jätteduktig på att lägga sig, fast "problemet" med klickerträning är förstås att hon just nu kastar sig ner i liggande ställning även under fritt följ :-) Fast det är förstås bara bra, eftersom hon tidigare var alldeles för passiv. Ingångar behöver hon också träna lite mer på och jag tycker också att hon har för dåligt tempo på inkallningen. Jag förstår inte riktigt varför, för springa fort kan hon ju.

Med Myrrha körde jag bara fritt följ och rutan. Istället körde jag väldigt mycket fritt följ och gick långa sträckor utan beröm eller belöning. Det funkade jättebra; hon blir nästan mer taggad av att inte få något beröm. Fast det gäller bara fria följet; i andra moment vill hon gärna ha bekräftelse genom beröm. Rutan körde jag flera gånger som helt moment. Det funkade jättebra. Andra gången försökte hon springa till rutan utan att passera konen först, men när jag stoppade henne och skickade om henne till konen kom hon ihåg hur det skulle vara och därefter gjorde hon momentet näst intill perfekt flera gånger i rad.

På tisdagen var jag ledig. På förmiddagen lämnade jag Bita hemma med Jonas och gick en promenad längs strandpromenaden med Myrrha. Jag tror att hon tyckte att det var kul att få gå ensam med mig för en gångs skull, men det var tyvärr lite väl varmt för hennes del. Det blev därför inte någon lång promenad, trots att vi var ute ganska länge.

På kvällen gick jag en promenad tillsammans med Jenny och Nixon och då tog jag bara Bita med mig. Jag tyckte att hon kunde få komma ut och få lite erfarenheter på egen hand. Hon var fortfarande rädd för Nixon, men det gick över efter ett tag när de hade fått springa lösa en stund. Det var trevligt att ha mänskligt sällskap under promenaden för en gångs skull. Mindre trevligt var dock att Nixon hade fått en fästing på örat som jag fick äran att ta bort. Äckliga, vidriga kryp!

Igår var det onsdag och det innebär onsdagsträning. Det var inte särskilt mycket folk, eftersom onsdagsträningen inte drar igång på riktigt förrän om ett par veckor. Men det tyckte jag var bara bra eftersom jag tänkte träna på planen med Bita bland andra hundar. Det har hon aldrig varit med om förut. Hon gapade och skällde en del, särskilt på Piroll som hon verkar tro är livsfarlig.

Men när jag väl började träna med henne hade hon inte särskilt stora problem med att koncentrera sig på mig och strunta i de andra hundarna. Dock var hon bara tvungen att gapa på varenda ny hund som kom in på planen, men det var inte alls svårt att återfå kontakten. Bita har nu också legat sin första platsliggning tillsammans med andra hundar. Man kan väl inte precis påstå att det gick bra, för hon låg varken tyst eller stilla. Men jag är jättenöjd över att hon överhuvudtaget klarade att lägga sig och ligga kvar ( även om det bara rörde sig om ca 20 sek) med en hund på vardera sidan utan att gapa och göra utfall. Det var till och med helt okända hundar (för Bita alltså). Precis bredvid sig hade hon Musta och en tollartik som jag tror heter Blistra. Förutom dem var det också Curry och Dimma.

Idag har vi inte gjort något särskilt alls. Jag har jobbat på dan och hundarna har fått gå ut ett par gånger och leka med varann. Bita kommer dock ofta och sätter sig fot och tigger om att få träna lite grann, så henne har jag tränat lite med. Mest kontakt och att sitta och ligga kvar. Just nu sitter hon här och puffar på mig och vill ha uppmärksamhet så jag ska gå och fortsätta träna lite på att spela död, som vi började träna på för någon dag sedan.