Haworth

Nar vi slutade skolan igar gick nagra av oss ner pa byn har i Horsforth. Det ar inget stort stalle och det finns inte sarskilt gott om affarer, men det ar anda ett valdigt trevligt stalle. Jag och Anette handlade lite och sedan gick vi pa ett stalle som heter Sandbar, en ganska modern pub som var mycket trevlig. De serverade dock inte mat, sa vi gick tvars over gatan till ett stalle som heter The Severed Head. Namnet kanske inte later sa trevligt, men maten dar var fantastiskt god. Och det var inte alltfor dyrt heller; vi at en trerattersmiddag som gick pa ca 180 svenska kr. Jag at en liten tallrik pasta med fisk (haddock- jag kommer inte ihag vad det heter pa svenska) till forratt och sedan abborre med sauterad ingefara och hoi sin-sas med kokt potatis och varma gronsaker. Till efterratt at jag glass med varm chokladsas. Behovar jag saga att jag var proppmatt efterat?

Vi hade planerat att mota upp med vara klasskompisar efterat, men mobiltackningen har ar bedrovlig sa vi kunde inte ringa dem. Dock gick vi av en slump forbi en pub och sag dem darinne, sa vi lyckades hitta varandra.

En stor del av gruppen pa puben Sixty-Too. Stina gillar shots.


Nagra av oss gick dock direkt vidare till Sandbar, dar jag och Anette varit tidigare, for de hade Quiz Night (det verkar vara valdigt populart har. Vi var forstas inte sarskilt duktiga (fick ihop ca 18 poang av 40), men det ar inte sa enkelt nar man inte kanner till nagot om rugby- eller cricketspelare eller walesiska boxare.

Dessutom bestod en del av fragesporten av s k dingbats, en slags rebusar, och vi forstod helt enkelt inte tanken bakom dessa. Men vi fragade dem som vann om forklaringar, sa nu har vi forstatt lite mer hur man ska tanka. Vi planerar att gora ett nytt forsok nasta onsdag.

Idag har vi varit pa en bussresa till Haworth och systrarna Brontes hem. Det var ratt intressant, speciellt om man har last t ex Wuthering Heights och Jane Eyre. Landskapet har ar valdigt vackert och manga hus ar ocksa valdigt vackra. Jag har fotat en hel del, men det har varit ganska mulet sa en del av bilderna blev inte sa bra.

Utsikt over en del av byn Haworth.

Ett exempel pa det karga landskapet upp mot heden, dar Wuthering Heights utspelar sig. Vadrat var kallt och blasigt, precis som det var i romanen- mycket passande.
Systrarna Brontes barndomshem, numera ett museum (knappt vart att besoka).
Utsikt mot kyrkan och kyrkogarden fran deras tradgard.
Kyrkogarden.


Hastar som gick i en hage alldeles intill museet.
Vy fran huvudgatan i Haworth.

Predikstolen i kyrkan i Haworth.
En ganska skrammande altartavla forestallande Jesus och larjungarna.
En annan av kyrkans prydnader.
En ganska smaklos Halloweenprydnad av plast i kyrkan.

I eftermiddag har jag och Rosa gatt en promenad i den lilla skogen som ligger bredvid universitetet. Det var valdigt vackert dar. Vi hamnade ocksa mitt i en stor hasthage och i var lite tveksamma om vi verkligen fick ga dar. Men vi hittade en bjornbarsbuske som vi at ifran och jag fotade hastarna som gick i hagen. Det kom ocksa en karl som var ute och promenerade med sin border collie mitt ute i hasthagen, sa vi antog att det var okej att ga dar. Inte riktigt som hemma...

En vaxt som ingen av oss visste vad det var, men taggiga ar den i alla fall fick jag veta nar jag gick narmare for att fota.
Utsikt over hasthagen vi kom in i.

Rosa plockar bjornbar.
Ett par av hastarna i hagen.

Nagon sorts orkide, tror jag.
Vagen mitt emot infarten till Trinity and All Saints College.
Idag har jag ocksa traffat lite hundar, vilket jag har langtat lite efter. I Haworth sag jag tva aussies, en rod trefargad och en fantastiskt vacker red merle med bla ogon. Och skogen (+hasthagen) dar vi promenerade verkar vara en populart promenadstalle bland hundagare. I skogen och hasthagen hade alla sina hundar losa och ingen verkar bry sig om att hunden gar fram till nagon. Inte riktigt som hemma, dar man till och med kan bli utskalld om en kopplad hund tittar pa nagon (vilket har hant mig)...

I kvall blir det filmkvall. Biblioteket har ett ganska stort urval av filmer, dock allra mest pa VHS vilket vi ju inte kan se, men aven en del DVD-filmer. Tyvarr finns det inget TV-rum/sallskapsrum i vart hus (vilket vi tycker ar lite konstigt) for det skulle ju vara kul om man kunde se pa film tillsammans allihop. Fast vi har pratat lite om att aka in till Leeeds och ga pa bio allihop i helgen, sa vi far se om det blir av.

Leeds

Resan till Leeds har gatt bra (med bara ett nagra sma problem) och jag har installerat mig pa mitt rum pa universitetet och lart mig hitta lite grann. Resan borjade med en viss osakerhet om det skulle ga nagra plan till Arland, eftersom de ju stallt in alla Dash-plan p g a alla olyckor med dessa. Men planet gick enligt planerna fran Skelleftea. Pa Arlanda hade vi en lite langre vantan sa vi passade pa att ata lunch. Vi valde en restaurang pa Sky City, som visade sig ha fantastiskt god mat.

Sedan blev det ett besok pa en bar innan vi skulle flyga vidare till Kopenhamn. Det planet var dock forsenat 45 minuter. Vantetiden fordrev jag med att spela UNO med Malin A, Tomas och Jessica. Jag vann flest ganger, trots att vi spelade med helt andra regler an vad jag ar van vid. Pa grund av forseningen fick vi skynda oss tvars genom hela Kastrup for att hinna med planet till Manchester. Det var lite synd att vi inte hade den langre vantetiden dar, for dar fanns det mycket, mycket fler affarer att ga i an pa Arlanda.

Pa grund av min forkylning sprangde en hel del i oronen och bihalorna och slog lock for oronen under flygningarna, speciellt pa de tva sista flygresorna da jag antar att de flog lite hogre. Landningarna var absolut varst; nar vi borjade ga ner mot Manchester horde jag knappt nagonting p g a lock for oronen.

Dittills tyckte jag dock att resa gatt utan storre problem, men nar jag skulle hamta ut mitt bagage i Manchester kom aldrig min vaska. Dock fanns det en precis likadan vaska som akte med runt, runt pa bandet, sa jag antog att det var nagon som hade tagit fel vaska. Jag gick till Global Baggage Solutions och fick hjalp av en kille som lyckades ta reda pa att agaren till den likadana vaskan hette Eriksson och han skulle kontakta denna person och be denna komma tillbaka med min vaska och sa skulle den skickas till mig i Leeds. Lite omstandligt, men jag var nojd bara jag fick tillbaka min vaska.

Nar vi (jag och min klasskompis Anette) sent omsider kom till de andra som mott upp med den som skulle ta oss med buss till Leeds, fragade jag om det var nagon av dem som hette Eriksson (eftersom vi ar tva grupper lararstuderande i Umea kanner jag inte alla som skulle till Leeds) och det visade sig att en kille hette Eriksson och hade tagit min vaska, vilket han dock inte hade upptackt. Men vi fick i alla fall bada tillbaka vara vaskor och problemet var ju ratt latt att losa.

Efter ca en och en halv timmes bussresa kom vi fram till Trinity And All Saints College i Leeds, eller snarare i fororten Horsforth, fick vara rum och sedan en sen middag pa studentkarens pub innan det var dags att sova. Jag sov inte sarskilt bra, for det var en hel del fulla ungdomar som levde om utanfor under natten.

Vi studenter fran Umea har en hel byggnad for oss sjalva och aven om standarden inte alls ar lika hog som vi ar vana vid, speciellt nar det galler toaletter och badrum, sa har jag inga direkta klagomal. Fast toaletten ar vansinnigt liten. Tur i alla fall att det inte ar ett vanligt las, utan bara en hasp for annars skulle jag aldrig vaga lasa dorren p g a cellskrack.

Igar gjorde vi en rundvandring pa universitetet och inne i Leeds, sa nu hittar jag i alla fall pa universitetet, i naromradet och till tagstationen m m. Maten i skolans matsal ar helt okej, fast jag ar redan lite less pa pommes frites. Men det finns flera olika sorters mat att valja pa, som flera ratter varm mat, sallader och mackor (ungefar som pa Subway, sa man far valja sjalv vilket brod och vad man vill ha pa). Sa jag kommer knappast att svalta under tiden jag ar har.

Igar kvall lanade jag, Anette och Rosa en film pa bibliotektet, The Maltese Falcon (Riddarfalken fran Malta) som vi sag pa min iBook medan vi drack ett par glas vin och at lite kex och vindruvor. Idag har vi haft lektioner pa formiddagen, men just nu har jag lunch. Eftersom vi har lunch mellan 12-14 passar jag pa att sitta lite vid datorn i biblioteket. Jag skulle garna vilja lagga ut lite bilder i bloggen ocksa, men jg vet inte riktigt hur jag ska gora det, sa det kanske kommer lite bilder senare om jag lyckas rakna ut det.



Sa har sag mitt rum ut nar jag kom (det tog inte sarskilt lang tid innan det sag lite mindre valstadat ut)

Det ar lite varmare har an hemma sa vissa blommor blommar fortfarande.
Biblioteket pa Trinity and All Saints College.
Detta ar huset tvars over campus fran vart hus, men det ser ut ganska precis som det vi bor i.

England, her I come!

Nu åker jag till England, Leeds närmare bestämt. Det kommer att bli en lång dag, med flygning, starter och landningar eftersom jag först flyger till Arlanda, sedan till Köpenhamn och därefter till Manchester (och sedan buss till Leeds). Inte särskilt kul med den förkylning jag har; jag förväntar mig lite öronont under resan.

Som jagskrivit tidigare så har jag tillgång till Internet när jag är där så bloggen kommer att uppdateras hela tiden medan jag är där. Om ni vill veta vad Myrrha har för sig så skriver hon själv en tillfällig blogg medan jag är borta (länk till vänster under Gästboken).

Tenta

Idag har jag haft en tenta i sociolingvistik. Pluggandet inför tentan har dock inte gått så bra. Jag är jätteförkyld och det känns som att hjärnan har varit så full med snor att ingen kunskap kunde fastna de korta stunder som jag orkade plugga. Hjärnan funkade inte riktigt som den skulle när jag skrev tentan heller och jag är inte helt säker på att jag alltid svarade på det läraren frågade efter. Det känns som om jag borde ha klarat att bli godkänd, men det finns ändå en risk att jag kan bli underkänd för första gången sedan jag började plugga.

I onsdags var det temakväll på klubben. Två hundförare från polisen var där och berättade om sitt arbete samt visade upp ett hårt spår med en av sina hundar. Det var intressant att höra om hur de tränar spår och hade jag bara haft en hund som gillade att spåra hade jag nog testat en del idéer som jag fick. Fast kanske jag borde prova något nytt, t ex hårda spår, med Myrrha- ibland tror jag att hon är så ointresserad av spår just för att det är lite för enkelt. Hon skärper ju till sig och spårar mycket bättre om spåret t ex legat över natten.

Myrrha är ganska less på att vara i stillhet nu. Hon får ju medicin så hon känner ju heller inte riktigt om hon har ont eller inte, så hon tigger verkligen om uppmärksamhet. Jag har kört lite te-letande med henne för att hon ska få använda nosen lite grann. Hon börjar bli ganska duktig på själva te-letandet, men sittmarkeringarna måste vi jobba lite mer med.

Idag har jag köpt en ny stor resväska med hjul och har börjat packa lite grann. Det är lite svårt att packa för så pass lång tid som sex veckor och man har ju ingen aning om hur vädret kommer att vara. Men jag försöker att inte packa allt för mycket; jag vill ju ha lite plats kvar för de kläder som jag tänker köpa i England. Jag är visserligen ingen person som älskar att gå på stan och köpa kläder, men nog tänker jag handla lite kläder i England ändå. Och böcker- de är tydligen billigare i England än här hemma.

Veterinärbesök

Igår var Myrrha och jag till veterinären för att kolla upp hennes hälta. Myrrha uppskattade inte alls att gå dit- hela hon skakade och hon kämpade vilt för att komma därifrån. Jag fick helt enkelt hålla henne i knät för att hon skulle lugna sig någorlunda. När det blev vår tur fick vi gå lite i korridoren och sedan klämde veterinären lite på henne. Sedan fick vi gå hem igen ett tag medan de hade lunch. När jag kom tillbaka var Myrrha nästan helt lugn, lite spänd med försökte inte komma därifrån på något vis.

Myrrha fick lugnande och så fick vi sitta i röntgenrummet ett tag så att hon skulle bli lugn. Ha ha! Det är ju inte första gången hon får lugnande och jag vet av erfaraenhet att det inte riktigt biter på henne. När hon opererade korsbandet och skulle sövas sa Bergdahl att "Hon tålde visst som en hel karl, den här". Då hade han gett henne sömnmedel för en hund på 30 kg (hon vägde knappt 20) och hon låg fortfarande på bordet och kämpade för att komma loss. Och inte funkade det mycket bättre igår. Visst var hon lugn så länge hon och jag var ensamma i rummet, men så fort någon annan kom in vaknade hon till och försökte smita.

Vi fick ta 7 röntgenbilder: en på varje tass, en på varje armbåge, bogen, bröstryggen och rygg/nacke när hon låg på rygg. Det var inte det enklaste att ta alla dessa bilder med en hund som i stort sett var lika vaken som om hon inte fått något lugnande, speciellt den sista bilden (då hon skulle ligga på rygg) då verkan från det lugnande började avta. Men det gick i alla fall. Ibland kan man faktiskt ha nytta av att ha lärt hunden onödiga trick, som att spela död.

Röntgenbilderna visade dock ingenting, men hon reagerade när veterinären klämde och böjde på tassen och tårna när hon var drogad (dock inte innan) så diagnosen blev att ett senfäste i tån har gått sönder. Så nu ska hon äta anti-inflammatorisk medicin i 10 dagar samt vila och koppelrastas i en månad.

Myrrha var så pass pigg när vi tog sista röntgenbilden att hon inte fick någon uppvakningsspruta. Hon var därför ganska vinglig när vi gick hem och när vi väntade på hissen var hon tvungen att luta sig mot en vägg. Väl inne i hissen så ramlade hon omkull. Jag kunde inte låta bli att skratta åt henne för det såg verkligen roligt ut, men hon tittade surt på mig när jag gjorde det. När vi kom in la hon sig i köket och rörde sig inte ur fläcken förrän ca 4 timmar senare.

Men idag har hon piggnat till och redan nu börjar hon bli jobbig av att ha vilat sedan i fredags så jag misstänker att hon kan bli ännu jobbigare framöver. Det bekymrar ju dock inte mig eftersom jag snart åker till England i sex veckor, men det kan ju bli lite jobbigt för husse. Husse blev också lite besviken över vilan eftesrom han hade så mycket planer för vad han och Myrrha skulle göra medan jag är borta.

Igår kväll hade jag klickerkurs och jag kan inte direkt påstå att jag var jättesugen på att hålla kurs eftersom jag är jätteförkyld. Men när jag väl var där var det ändå riktigt kul. Jag har varit förkyld ända sedan i måndags och jag hoppas verkligen att det hinner gå över innan måndag, då jag åker till England. Men nu måste jag återgå till lingvistikpluggandet, som verkligen går trögt just nu, innan jag ska gå på klubbens temakväll.

Snö!

Igår åkte vi upp till stugan för fixa lite saker, bl a hämta vinterdäck och eftersom Myrrha var lite bättre så fick hon följa med. När vi var på väg dit började det snöa och Myrrha var verkligen en lycklig hund när hon klev ur bilen i stugan. Hon blir alltid jätteglad när första snön kommer. Nu var det visserligen inte så mycket snö som la sig på marken, men glad blev hon i alla fall.




Idag har jag haft klickerkurs. Eftersom Myrrha fortfarande haltade så fick hon stanna hemma. Men det kändes faktiskt lite konstigt att hålla kurs utan henne, för det är väldigt praktiskt att ha en hund att visa vissa saker med. Fast det fick förstås ändå; man kan ju alltid låna kursdeltagares hundar för att visa. Fördelen med att visa med egen hund är dock att man vet att hunden kommer att göra det man ber den om. Det kan man inte vara säker på om man ska demonstera kontaktövningar med en tio måndader gammal kelpie...

Men Myrrha fick faktiskt komma och vara med lite grann i alla fall. Kursdeltagarna ville ha tips på tricks och konster, så Jonas fick komma med henne så att hon fick demonstrera en del av de tricks hon kan. Hon var ordentligt uppe i varv efter att ha vilat sedan fredag förmiddag. Ett tag stod hon skällde på mig för att hon inte fick jobba. Jag är också lite träningssugen, men även om hon haltar mindre nu så kommer hon att få vila tills vi har varit hos veterinären.

Ny kamera!

Nu har jag äntligen fått en ny kamera! Det är en i stort sett likadan som den som jag lyckades få sand i, fast ett par modeller nyare och jag har fått den i julklapp av min mamma. Det är förstås inte jul än, men eftersom jag gärna ville ha en kamera med mig till England, dit jag åker om drygt en vecka, så fick jag min julklapp i förväg. Motivet för de första bilderna med nya kameran blev, inte helt oväntat, Myrrha.


Idag har jag och Myrrha gått en promenad i skogen runt omkring campingen. Jag fotade förstås en del, men inte så mycket som jag hade tänkt eftersom Myrrha gjorde sig illa i tassen och vi fick gå hem. Hon var så glad över att få gå en skogspromenad att hon till och med sprang utanför stigen och då råkade hon trampa snett och började halta lite grann. Vi tog det därför ganska lugnt när vi gick hem igen.


När hon hade vilat ett tag haltade hon ganska ordentligt, så jag har nu bokat en tid hos veterinären (hon har haft återkomamnde problem med samma framben ett tag). Vi hade egentligen tänkt att åka upp till stugan i helgen, men det är ju ingen större mening med att vara där med en halt hund så vi har bestämt oss för att stanna hemma och eventuellt åka upp under dagen imorgon, om Myrrha haltar mindre.

I tisdags började jag en klickerkurs påå Studiefrämjandet. Det blev rätt stressigt, eftersom jag när jag bokade in datumet trodde att jag var ledig. Det var jag dock inte; jag var tvungen att åka till Umeå för att redovisa ett grupparbete. Bussen kom till stan 18.10 och kursen började 18.30, så jag hade inte precis mycket tid på mig. Det verkar i alla fall vara ett roligt gäng på kursen, med raser från kelpie till saluki och det känns roligt och utmanande. Fast också lite stressigt att hinna med det + allt annat som jag måste hinna med innan resan till England.

Tillbaka från Kreta

Jaha, nu är jag tillbaka från en veckas semester på Kreta. Ja, egentligen kom jag ju hem på torsdag kväll (lite deprimerande att komma hem till -2 grader när det var +20 när man steg upp), men i fredags hade jag en massa ärenden samt pluggande att göra. Jag lämnade medvetet allt skolarbete hemma (utom att läsa The Adventures of Huckleberry Finn, men det räknas knappt som skolarbete) så nu har jag lite att jobba ikapp. I helgen har jag dessutom jobbat, men nu har jag lite tid över att uppdatera bloggen.

Jag var väldigt stressad innan jag åkte; på onsdagkvällen hade jag inte ens börjat packa och jag hade en del skolarbete att slutföra innan jag åkte. Dessutom var jag tvungen att gå upp på klubben på onsdagsträningen för att hjälpa Marta att lägga upp elitlydnadsprogrammet inför tävlingen. Så inte förrän vid tiotiden kom jag igång med att packa, men det gick ändå rätt snabbt.

Vi skulle flyga från Umeå vid sextiden, vilket gjorde att jag hann gå i skolan den dagen. Bra, eftersom jag då slapp göra en massa extrauppgifter. Flygresan gick bra och otroligt nog så var maten på planet väldigt god, kryddbiffar med potatisgratäng. Vi landade i Chania halv tolv lokal tid och sedan blev det ca en och en halv timmes bussfärd till Rethymnon. Och trots att det var mitt i natten var det 19 grader varmt när vi kom fram till hotellet. Skönt!

På fredag, lördag och söndag solade och badade vi på dagarna och gick ut och käkade i gamla stan på kvällarna. På måndagen hyrde vi en minibuss och åkte till Elafonisi, en lagun på sydvästra sidan av Kreta. Vattnet var alldeles turkosblått och sandstranden mjuk och fin. Helt underbart! Vägen dit och hem var dock inte fullt lika underbar- smala, vindlande bergsvägar utan räcken. Fast utsikten var fantastisk på många ställen.

På tisdagen blev jag lite trött på att sola och bada, så jag vandrade omkring i stan i stället. Och på eftermiddagen gick jag och Jonas en promenad upp på berget ovanför hotellet. På kvällen blev det festmiddag på hotellet eftersom Jonas pappa fyllde år. På onsdagen blev det ännu lite mera sol och bad och dessutom blev det en shoppingrunda på kvällen. Dock var de flesta affärerna stängda, så jag handlade inget.

Hotellet vi bodde på, Ibiscos Garden, var toppenfint och maten där var bland det godaste jag åt under veckan. Det godaste jag åt var dock på fiskrestaurangen i hamnen; räkorna med lök, vitlök och röd paprika kokade i ouzo var helt fantastiskt goda, likaså vinet vi drack till. I övrigt tyckte jag dock inte att maten var särskilt märkvärdig- god, men inte speciellt utmärkande. Dessutom saknade jag grönsaker till maten, för oftast fick man inga grönsaker alls eller bara någon ynka tomat- eller gurkskiva. Vädret var perfekt hela veckan, soligt och ca 25 grader varmt. Stranden kunde dock gärna ha varit lite mindre stenig precis där man gick ner i vatttnet, men det hindrade i alla fall inte mig från att bada ändå.

På torsdagen var det dags att åka hem igen, men jag hade gärna stannat en vecka till. Fast Myrrha saknade jag förstås lite grann. Hon var hos Stina och hade det säkert jättebra. Enligt uppgift hade hon varit rätt tjurig och envis, men hade också lekt lite grann med Hekla.

(Eftersom jag inte har någon kamera så har jag inga bilder från resan att visa, men det kanske kommer lite bilder senare.)

Härlig höstpromenad

I morse gick jag och Myrrha en långpromenad i skogen det första vi gjorde när jag steg upp (vilket visserligen inte var allt för tidigt). Solen sken från en blå himmel, det var ca 3 grader och lite frost på marken. Det är precis idealiskt väder för Myrrha. Hon var verkligen pigg och alert hela promenaden.

Hon sprang till och med iväg från stigen och sprang i skogen, vilket hon aldrig brukar göra om det inte finns någon anledning, som t ex att leta efter något jag gömt eller kastat. I och för sig misstänker jag att hon den här gången faktiskt följde ett viltspår, men det är precis lika förvånande, för det brukar hon heller aldrig göra. Fast det kan ju bero på att jag uppmuntrade henne till att följa djurspår i vintras för att hon skulle aktivera sig utan att jag behövde engagera mig särskilt...

På hemvägen träffade vi en fem månader gammal staffevalp och återigen förvånade Myrrha mig med att vilja leka med honom. I och för sig så tröttnade hon ganska snabbt på leken och hon tyckte nog att han var lite för bufflig, men hon hade i alla fall ganska kul i några minuter. När vi hade skilts från staffevalpen och hans matte började Myrrha hoppa och göra lekinviter mot mig istället. Jag tror att hon saknar en riktigt bra hundkompis, men det är ju inte så lätt att hitta någon eftersom det ju inte duger att leka med vem som helst.

Resten av dagen har Myrrha mest legat och sovit. Jag har skrivit på min uppsats, en analys av huvudpersonen i Shakespeares Macbeth. Den ska lämnas in idag, men det går lite trögt att få ihop de sista 200 orden och särskilt bra kommer den nog inte heller att bli. Hittills är jag bara riktigt nöjd med titeln, Wicked or victim?. Nu ska jag gå och laga mat (fläskfilé och pommes, mums), men efter middagen måste jag fortsätta med uppsatsen. Va, finns det roligare saker att göra en fredagkväll? Det kan jag väl inte tänka mig...

Lite uppdatering

Nu har jag varit väldigt dålig på att uppdatera bloggen, så här kommer en kort sammanfattning av vad jag har haft för mig de senaste två veckorna.: jag har åkt buss, varit i skolan och så har jag pluggat. That's about it.

I alla fall är det så det känns. Det är väldigt mycket att göra i skolan och uppgifterna blir bara fler och fler. Det är förstås för att vi ska hinna färdigt det mesta innan vi åker till England, men det verkar som om det kommer att bli minst lika mycket uppgifter att göra när vi är där också.

Men jag har kanske gjort lite annat än bara pluggat och varit i skolan. Förra helgen hade jag fullt upp. På lördagsmorgonen blev jag hämtad halv sju för att åka till Åbyn för att vara tävlingsledare på Åbyn-Byske BK:s söktävling. Men eftersom jag började jobba klockan fyra kunde jag inte stanna hela dagen, så jag var bara tävlingsledare på aktiviteterna i skogen, d v s söket och uppletandet. Det var faktiskt första gången jag var tävlingsledare på söket och det var riktigt kul. Det är kul att vara figurant också, men som tävlingsledare får man ju se alltihop.

När jag kom hem hade jag en timme på mig att packa ihop det jag behövde och sedan gå till jobbet. Myrrha fick följa med. Det var första gången hon var med en hel natt, men hon skötte sig alldeles utmärkt.

När jag jobbar natt jobbar jag ju också halva dagen efter, så när jag slutade vid halv ett gick jag direkt upp på klubben. Det var nämligen Skogens Dag på klubben och vi hade tagit på oss att ha försäljning av fika m m. Jag kom dit lagom tills värsta ruschen började, så det blev till att rycka in i köket med en gång. Men det var kul och vi sålde rätt bra.

Myrrha har inte fått så väldigt mycket träning de senaste veckorna, men vi har gått långa promenader i skogen och längs strandpromenaden. Vi har också gjort lite enklare uppletandeövningar på promenaderna så att hon ska få använda nosen. I onsdags var jag instruktör på onsdagsträningen så Myrrha fick mest sitta i Ewelyns bil och ligga inne i stugan medan jag fikade.

Tyvärr har Myrrha börjat reagera lite negativt på att gå till klubben, vilket kanske inte är så konstigt. Jag har i stort sett bara varit där på onsdagarna och varenda onsdag har vi kommit före eller under skotträningen. Och inte har vi tränat heller. Jag går ju mest på onsdagsträningarna för att fika och prata; inte för att träna. Det är alldeles för stökigt med agilityhundarna så nära inpå och Myrrha tycker att det är obehagligt när förarna skriker på sina hundar.

Jag har ju faktiskt inte varit på klubben och gjort något som är kul för Myrrha på väldigt länge, så det är inte att undra på att hon tycker att det är trist/obehagligt att gå dit när det bara smäller och hon får ligga i stugan mest hela tiden. Så i söndags gick vi först en långpromenad i skogen och sedan gick vi upp på klubben för att träna och ha lite roligt. När jag kom dit var Maria där och tränade inför lydnadsklass III med Tikka. Jag lånade lite korv av Maria och då tyckte Myrrha verkligen att det var toppenkul att träna.

I lördags jobbade jag på dagen och Myrrha fick förstås följa med. Jag hade faktiskt inte trott att det skulle funka så bra som det gör att ha henne med på jobbet. Hon brukar ju vara lite mesig av sig, så jag hade väntat mig att hon skulle vara lite halvrädd för rullstolen och tycka att det var läskigt med att lyfta en människa med hjälp av sele m m, men hon har inte reagerat alls på det. Istället är hon ständigt ivägen för rullstolen och vill hemskt gärna vara i närheten av brukaren (trots att denna inte bryr sig särskilt mycket om henne). I lördags knuffade hon till och med upp brukarens sovrumsdörr för att säga hej när vi kom. Det låter kanske inte särskilt märkvärdigt, men här hemma knuffar hon aldrig någonsin upp en dörr hur gärna hon är vill komma fram (som valp/unghund gick hon inte ens ut genom en balkongdörr om det hängde en tunn gardin för öppningen).

Okej, det var lite grann om vad vi har haft för oss på sistone. I fortsättningen ska jag försöka uppdatera lite oftare, men det är inte så lätt att hinna med allt. Nu ska jag återvända till studierna och försöka komma på något att göra en litteraturanalys på 2 500 ord om till på fredag.

Veterinärbesök

I onsdags hade jag tid hos distriktsveterinären för att hon skulle kolla på Myrrhas sår. Typiskt nog så såg såret väldigt fint ut och varade inte alls på morgonen. Men eftersom jag ändå hade en tid så gick jag dit i alla fall. Men det kändes en aning onödigt. Veterinären sa att såret såg väldigt fint ut och nog skulle läka snart. Jag skulle tvätta det med jämna mellanrum och inte lägga om såret, utan i stället ha tratt så att hon inte kommer åt att slicka på det. Precis som jag gjort innan alltså.

Sedan var det onsdagsträning på kvällen. Vi skulle också ha möte i PR-Info och samtidigt hade vi också hand om köket. Eftersom jag var där redan innan halv sju fick jag hålla mig inne i stugan under platsliggning med skott. Vid de första två skotten blev Myrrha rädd och eftersom hon var kopplad höll hon nästan på att dra omkull en stol när hon ville gå iväg. Eftersom det kändes som onödigt att hon skulle bli ytterligare skrämd av en sån grej kopplade jag lös henne. Då gick hon och la sig och sedan reagerade hon inte alls på resterande skott, trots att de också körde budföring med skott.

Hennes skotträdsla är verkligen konstig på det viset att man aldrig riktigt vet när hon ska reagera och hur. Och värst verkar det vara på klubben; på andra klubbar reagerar hon ibland inte alls. Kanske kan det ha att göra med att det var just här hon blev skrämd.

Igår hade jag heldag på skolan, så jag tänkte bara gå en kortare promenad med Myrrha på kvällen. Men så blev det inte riktigt. Jag lyckades låsa ut mig (vi har en dörr som går i lås så fort man stänger den) och Jonas var ute på disc golf- banan och jobbade. Eftersom han snart skulle vara klar började jag och Myrrha gå mot Bergsbyn så att han kunde plocka upp oss på vägen hem. Vi hann dock gå i stort sett hela vägen till Bergsbyn innan han var klar så det blev en promenad på ca 1,5 timme istället för den korta promenad jag hade tänkt mig.

Skola igen

Igår började skolan igen. Det kändes otroligt jobbigt att kliva upp på morgonen för att gå och sätta sig på bussen. Men samtidigt kändes det jättekul att få komma tillbaka och träffa alla som man inte träffat på hela sommaren. Och som den plugghäst jag är så tycker jag också att det är kul att få veta vad vi ska göra och läsa under terminen.

Fast det kommer att bli en jobbig termin. I alla fall började det hårt med att vi redan till på torsdag ska läsa 7 kapitel i Women, men and language och 1 kapitel i Text and Events + ett antal sonetter av Shakespeare. Och det ser inte ut att bli mycket lättare senare. Det är mycket som ska hinnas med innan Englandsresan (och det ser ut att bli ganska mycket att göra med projektarbetet vi ska göra i England också). Men det är som sagt kul att vara tillbaka (det är ju mitt sista år nu!); det är bara bussresorna som känns jobbiga.

Myrrhas sår har fortfarande inte läkt och idag när jag kom hem från skolan och skulle byta förband så var det både var och blod i såret. Jag gick till veterinären för att se om jag kunde få en tid, men det gick inte eftersom hon har rest bort och ska vara borta hela veckan. Men tjejen jag pratade med tyckte att det verkade som att såret behövde ses över, så imorgon får jag ringa till distriktsveterinärerna och kolla om de har en tid.

Det verkar som att hon har ganska ont, för hon skriker till när jag tvättar det och hon försöker slicka på såret hela tiden, även om hon har förband. Hon haltar också lite grann fortfarande, men inte alls lika mycket som i helgen. Men när vi är ute är hon väldigt pigg och sugen på att göra saker. Idag har jag gått en kortare promenad med henne, men annars har det ju varit ett par vilodagar.

För att hon ska få nån sorts aktivering har jag återupptagit ett gammalt projekt som jag nästan hade glömt bort att jag påbörjat, nämligen att leta efter te. Det kan ju verka ganska meningslöst, men eftersom jag inte har något knark hemma så... :-)

Jag började med te-letandet efter att ha läst en artikel i Canis, men jag slutade med det eftersom hon började sitt-markera vittringspinnarna (vilket säkert mest tyder på att jag gjort något fel i träningen, men för att slippa reda ut det gjorde jag det enkelt för mig och slutade med te-letandet). Men nu behöver jag ju inte bekymra mig om vittringsapporteringen, så nu har vi börjat om med te-träningen. Jag kommer säkert att skriva mer om det senare, men just nu har jag inte tid- måste plugga lite.

Skadad hund

I fredags när jag kom hem från jobbet upptäckte jag att Myrrha haltade på höger framben. Jonas sa att hon haltade när han kom hem också. Jag vet inte vad hon kan ha gjort för vi hade bara gått en kort koppelpromenad i stan innan jag började jobba. Men ont hade hon och benet var ordentligt svullet; det högra benet var nästan dubbelt så tjockt som det vänstra.

Igår var jag tävlingsledare på Robertsforsbygdens BK och jag åkte dit med Maria R, som skulle tävla med Tikka. Myrrhas ben var fortfarande svullet och hon haltade, men hon fick ändå följa med. Hon skulle ju ändå inte göra något ansträngande (fast jag hade lovat att hon kunde vara extrahund på eliten med Maria som förare, men Tikka fick rycka in som extrahund istället, vilket förmodligen var bättre eftersom Myrrha inte direkt är bra på att lyda andra, speciellt när jag finns i närheten).

Under pausen släppte jag Myrrha i skogen och då var hon väldigt pigg och sprang till och med mer än hon brukar. För att hon skulle slippa sitta i bilen hela dagen lämnade jag henne till Ulla-Britt, som hade tävlat färdigt. Hon upptäckte dock att Myrrha blödde på högra frambenet så Maria, som är klok nog att ha en första förbandslåda i bilen, fick plåstra om henne (själv stod jag ju på planen och ropade lydnadsklass I).

Vi kom hem ca kvart över tre och jag skulle börja jobba klockan fyra, så jag hann bara snabbt titta över Myrrhas skada när jag kom hem. Hon hade i alla fall två sår, ett litet och ett lite större, på baksidan av benet och området runt omkring var väldigt rött och svullet. Jag tycker att det är lite konstigt att jag inte såg det igår kväll, men jag tittade kanske inte tillräckligt noga och antog att hon vrickat sig eller nåt bara för att hon var mest svullen precis på en led.

Jag har jobbat inatt, och både igår kväll och nu på morgonen pratade min brukare om att hon så gärna vill ha en hund. Det går förstås inte, men jag har ju en hund som kan komma på besök. Så efter att ha kollat att inte någon av de andra assistenterna är allergiska ringde jag Jonas och bad honom komma med Myrrha. Hon skötte sig alldeles utmärkt, så i fortsättnigen kommer hon att få följa med ibland när jag jobbar.

Idag haltar hon nästan ingenting och svullnaden har nästan försvunnit; det är bara just i området kring såret som hon är svullen och röd. Hon tyckte heller inte om när jag tvättade såret med sprit, för då skrek hon försökte dra åt sig tassen. Hon kan inte låta bli att slicka, trots att hon har bandage så under eftermiddagen har hon fått ha tratt på sig och det tycker hon inte om.

Några dagar i stugan

I måndags åkte Myrrha och jag upp till stugan för att vara där i några dagar. Vädret var väl inte det allra bästa, men det gjorde inte så mycket. I måndags gick vi en promenad runt elljusspåret och så var vi ute på gården och lekte lite med bollkastaren också.
Men kasta någon gång då!
Var kan den vara?
Här någonstans kanske?
Jag har den, jag har den!

I tisdags gick vi en lång promenad i skogen och tränade också lite uppletande. Vanligtvis brukar jag köra uppletande i skogen, men jag tänkte att jag skulle variera mig lite, så därför gjorde vi uppletandet i högt gräs istället. Jag ångrade mig visserligen när jag började valla en ruta, eftersom det var väldigt blött. Dessutom var det massor med legor efter älgar, vilket jag inte upptäckte förrän jag kommit långt ut på ängen. Men älglegorna, vätan och det höga gräset var inga problem för Myrrha, som jobbade på väldigt intensivt och hittade alla föremål på ganska kort tid. När hon var längst ut i rutan kunde jag inte ens se henne, bara höra var hon var.
Hon hittade en handske,
en bit av en gummislang
och en tennisboll.
Efteråt var det skönt att dricka och plaska lite i bäcken.

Igår tänkte jag gå en promenad upp mot kalhygget, men det vägrade Myrrha gå med på. Jag vet inte varför, men på senaste tiden har hon vägrat att gå åt det hållet. Så fort vi kommer ner till bäcken vänder hon och springer hem igen. Ibland har jag lyckats övertala henne att följa med, men det krävs då att jag övertalar och lockar på henne hela tiden, annars springer hon hem igen. Eftersom hon nu sprang hem igen passade jag på att lägga ett spår, ett ganska kort spår på ca 100 m, där jag la en pinne, en liten hög med godis och så bollen på slutet (d v s det jag för tillfället råkade ha i jackfickorna).

Sedan gick jag hem igen och så gick vi en promenad åt andra hållet, vilket hon gärna hängde med på. Jag gick en promenad så att vi slutligen hamnade där jag hade lagt spåret, fast från andra hållet. Jag hade inte orkat släpa med mig sele och lina, så hon fick frispåra. Det gick väldigt bra. Hon spårade ganska ordentligt och i ett tempo som jag hängde med i. Hon apporterade pinnen, hittade godishögen och bollen på slutet. Fast så fort hon hittat bollen tog hon den och sprang tillbaka hem igen.

Snygg hund.
Sandhögar är kul att leka i.
Har nästan spårat sig fram till bollen.

Myrrha har haft det väldigt skönt i stugan. Förutom att hon har fått gå promenader i skogen och jobba lite grann så har hon också legat ute på gården och hållit utkik. Till och med på kvällarna när det var mörkt och kallt ville hon ligga ute en stund. Inne har vi legat framför brasan; hon har sovit och jag har läst.

SM i Piteå

Igår åkte jag, Stina och Jenny upp till Piteå för att titta på SM i bruks och IPO. Vädret var inte direkt på vår sida eftersom det spöregnade. Men när SM är så nära som Piteå kan man ju inte låta bli att åka dit oavsett väder. På eftermiddagen slutade det också regna, även om det fortfarande var mulet och lite kyligt. Vädret kunde ju ingen göra något åt, men en stor besvikelse var att det inte fanns något annat än hamburgare att äta.

Vi gick runt och tittade lite på de olika gruppernas lydnad. Bl a såg vi lydnaden för SM:ets kanske ovanligaste ras, en vorsteh, som tävlade i sök. På eftermiddagen var det planskyddet som gällde. Vi hann dock inte se alla hundar i skyddet, men den sista hunden vi såg visade sig bli årets vinnare, så det var ju kul att vi hann se honom.

Jag hade lite bråttom hem eftersom vi var bortbjudna på middag, så det blev en aning stressigt. Jag kom hem ca tio i fem och klockan fem skulle vi vara i Bergsbyn. Det blev därför bara att hastigt slänga på sig snyggare kläder än de jag haft under dagen och sedan åka. För att det skulle gå så fort som möjligt blev det att åka motorcykel.

På grund av vädret och på grund av att kameran inte är särskilt bra blev det inte så många bilder, men här är i alla fall några.

Kamilla Allberg och Bröderna Raskenstam Uscha "Vissla"

Molars Wizzla hänger i ärmen.

En av de många mallarna i skyddet.

Lövlunds Fokker

Årets SM-vinnare i skydd, Waagendorfs Mr Gere

Jag gosade med charmtrollet Diezel under tiden vi tittade på planskyddet

Spår

Igår hade vi möte i PR-info så jag promenerade upp till klubben med Myrrha. På vägen dit passade jag på att lägga ett spår som jag tänkte att vi skulle gå efter mötet. Men vi höll på rätt länge (det blev en hel del prat om annat än Skogens Dag-aktiviteterna som vi egentligen skulle planera) så när vi var klara var det helt mörkt ute. Därför bestämde jag mig för att låta spåret ligga till idag istället.

Jag jobbade visserligen på förmiddagen idag, men så fort jag slutade gick vi ut i skogen för att spåra. Spåret var ca 600 m långt, hade legat i 18 timmar och det låg tre pinnar i spåret och en boll i slutet. Slutet låg väldigt nära en stig, så jag var
lite orolig att någon annan hund redan hade snott den, men jag hade en reservboll med mig så att hon skulle få nån sorts belöning i alla fall. Det är ju ett område där en hel del folk promenerar både med och utan hund och spåret korsade ett flertal stigar, så det var nog en hel del andra spår som korsat vårt.

Hon var väldigt ivrig medan jag trasslade ut linan (varför har jag aldrig en snyggt hoprullad lina?) och satte på henne selen. Och när jag släppte på henne på spåret spårade hon otroligt bra. Hon höll sig precis i spårkärnan och var väldigt noga med att följa spåret. Första pinnen tog hon utan problem och hon fortsatte sedan spåra jättefint. Fast sedan tappade hon bort spåret. Jag hade blivit tvungen att göra en väldigt spetsig vinkel när jag gick ut spåret och så här i efterhand insåg jag att hon nog aldrig gjort någon spetsvinkel. Hon är ju inte någon vidare duktig spårhund och därför har jag aldrig gjort särskilt svåra spår åt henne.

Hon snurrade omkring och letade verkligen efter spåret, men eftersom jag höll på att bli galen av myggen som snurrade runt mig när jag stod stilla och väntade på att hon skulle hitta spåret igen så jag hjälpte henne istället genom att gå en bit fram där jag visste att jag hade gått. Då tog hon upp spåret igen, men vi missade en pinne på grund av strulet. Sedan spårade hon jättefint igen, men en pinne gick hon rakt över utan att plocka upp. Sista biten slutade hon dock att spåra och vindade in bollen i slutet i stället, men det bryr jag mig inte om. Vi spårar ju bara för aktiveringens skull och hon använder ju inte nosen mindre för att hon vindar in föremål.


Efter spåret gick vi en promenad på drygt en timme. Vi hittade ett hallonsnår och stannade där och käkade lite hallon.Myrrha älskar verkligen bär av nästan alla sorter och hon plockar dem gärna själv också.




När vi kom hem igen var hon ganska trött, vilket ju också var tanken att hon skulle bli.

Utställning

Idag har det varit brukshundsutställning på klubben. Jag jobbade förstås, så jag var tvungen att säga nej till att hjälpa till. Men jag slutade halv ett, så då gick jag direkt upp på klubben för att titta lite och hjälpa till om det behövdes. Det mesta var förstås över när jag kom dit, men jag fick i alla fall se finalerna (för omväxlings skull; för det mesta brukar jag vara så less att jag gått hem innan finalerna börjar). Det var en groenendaelhane som vann, men på andraplats i BIS-finalen kom Maria Thörnlund med en av Benny och Katarinas rottistik Qattla.

När någon intresserad frågar mig om rasen australian shepherd så försöker jag alltid att poängtera att det är en brukshund och att den behöver arbeta, och då främst med nosen. Detta har jag själv fått känna på de senaste dagarna. Jag har promenerat och tränat lite lydnad med Myrrha, men sedan i måndags när vi gjorde ett litet uppletande på Hundungdom har hon inte fått något nosarbete. Igår hade vi promenerat i skogen i två timmar på dagen och man tycker ju att det borde räcka, men icke... På kvällen var hon skitjobbig och gick runt och gnällde eller låg och krafsade och sprattlade i bädden. Och så tryckte hon förstås upp Mikros i ansiktet på mig när jag låg och såg på TV; det brukar hon göra när hon är underaktiverad.

Mikros är en av hennes äckligaste leksaker. Det är en liten mjukishund, som en gång i tiden kunde rasbestämmas till en siberian husky, fast de blå ögonen bet Myrrha bort omedelbart. Därefter levde Mikros ett ganska bra liv, ända tills i somras då Myrrha och Bita tillsammans bestämde sig för att han var lite väl knubbig. Så de bantade ner honom genom att helt enkelt slita lite fluff ur honom.

Hörru syrran, tycker du inte att den här leksaken är lite väl knubbig?

Det kanske hjälper om vi sliter lite fluff ur den?

Ja, jag tror att det funkar om man börjar bita sönder den här!

Jag biter hål på den så kan du dra ut fluffet sedan!
(Åh, vad jag saknar "min" lilla schäfer!)

Jag hade därför tänkt att lägga ett litet spår åt henne idag, men efter utställningen så orkade jag inte. Dessutom tänkte jag att hon borde vara ganska trött efter tre timmar på utställning. Men tänk så fel jag hade! Nu ikväll satte hon igång på samma sätt som igår. Det var alldeles för sent för att sätta igång med någon nosaktivering så jag gick ut och tränade lite lydnad/freestyle.

Och det var hon verkligen pigg på! Jag hade tagit med mig en köttbulle som jag delade i små, små bitar som belöning och det har hon inte fått sedan hon blev sjuk. Hon såg helt galen ut i ögonen när hon upptäckte att hon skulle få köttbulle och sedan var hon med på att göra vad som helst, och fort skulle det gå! Hon bet mig till och med i fingrarna flera gånger, fast jag inte ens hade något i handen.

Men om jag trodde att en dryg halvtimmes lydnadsträning skulle räcka så trodde jag fel. Just nu ligger hon på sidan i sin bädd och krafsar och sprattlar samtidigt som hon morrar och t o m skäller då och då. Så i morgon MÅSTE jag låta henne använda nosen för att få lite lugn och ro!

Manligt och kvinnligt språk

Igår var det varmt igen så jag väntade till kvällen med att gå en promenad med Myrrha. Vi gick strandpromenaden och hon fick bada lite grann. Fast inte så mycket, eftersom hon har en tendens att dra ärevarv med bollen innan hon kommer och lämnar den till mig. Inget problem egentligen, men det var rätt mycket folk ute. Bland annat satt det några stycken med picnickorg alldeles i närheten och Myrrha var mer än en gång på väg till dem för att se om hon kunde byta sin blöta boll mot något ätbart.

På vägen hem mötte jag ett par i övre medelåldern som var ute och cyklade. De stannade precis så att jag kunde höra vad de sa när jag gick förbi.
Mannen: Ska vi cykla upp här?
Kvinnan: Det spelar ingen roll för mig, du får helt bestämma vilken väg vi ska ta...
Mannen: (funderar en liten stund) Jamen, då cyklar vi upp här.
Kvinnan: Fast jag skulle hellre ta den där vägen, det är lättare att cykla där...

Sedan hörde jag inte mer, men när vi hade passerat och hunnit en liten bit vände jag mig om och, inte särskilt förvånande, hade de tagit vägen som kvinnan tyckte att de skulle ta. Jag tyckte att det lät väldigt komiskt och skrattade tyst för mig själv. Egentligen avskyr jag att kategorisera saker och ting som "typiskt manligt/kvinnligt", men detta var ett exempel ur verkligheten på sådant som bl a Deborah Tannen skriver i sina böcker om manligt och kvinnligt språk. Jag har dock alltid ansett hennes "forskning" vara överdriven och vinklad, men uppenbart är ju att kvinnor åtminstone ibland säger saker som de inte menar, i alla fall i det här fallet.

Jag ska försöka komma ihåg det här lilla samtalet som jag "tjuvlyssnade" på tills skolan börjar för då ska vi nämligen diskutera manligt och kvinnligt språk på lingvistiken. Jag har dessutom en uppgift att göra på detta område innan dess, så nu blev jag påmind om att jag måste sätta igång med lite skolarbete innan skolan börjar.

I måndags var jag ledare på Hundungdom och höll i uppletande och sedan lydnad. Förra måndagen var jag också ledare på Hundungdom, men då var det så varmt att jag valde att lämna Myrrha hemma. I måndags var det svalare så då fick hon följa med. Hon fick göra ett litet uppletande med två föremål och så fick hon vara med på platsliggningen. Annars fick hon mest ligga och titta på. Fast efteråt tränade vi lite vanlig apportering och hopp-apport och det var hon väldigt pigg på.

Ikväll ska vi åka till stugan, fast det blir bara att stanna över natten och åka hem igen imorgon. Men jag tänkte i alla fall hinna med att spåra lite med henne ikväll. Och själv tänker jag bada i älven; jag har faktiskt inte badat en enda gång i sommar. Inte för att vädret har varit direkt inbjudande, men minst en gång måste man ju bada.

Uppletande

Idag har jag och Myrrha gått en promenad i skogen med Mia och Fria. Vi gick brukshundklubbens elljusspår upp på Vitberget och där gjorde vi ett uppletande. Jag la ut fyra grejer till Myrrha och skickade sedan ut henne. Hon brukar oftast springa rakt ut, för hon vet att det oftast är där föremålen ligger. Men nu sprang hon ut ca två meter och började snurra runt och se lite förvirrad ut. Och så plötsligt stoppar hon ner huvudet och plockar upp- en spårpinne! Hon apporterade den glatt till mig, så jag berömde, belönade och stoppade undan pinnen och skickade ut henne igen för att leta efter de "riktiga" föremålen.

Men medan jag står där och väntar på att hon ska hitta första föremålet ser jag att stället där hon plockade upp spårpinnen är utmärkt med en snitsel. Dessutom finns en likadan snitsel ca fem meter bort och där ligger också en spårpinne. När jag tittade efter ännu ordentligare såg jag också att marken där uppletanderutan börjar är lite uppsparkad. Helt uppenbart har vi gjort vår uppletanderuta i någons spår. Jag la tillbaka spårpinnen där Myrrha hittade den, men jag gissar att hunden som ska gå spåret senare kan få lite problem.

Fast jag måste nog säga att det är sånt man får räkna med om man lägger ett spår på ett sådant ställe, d v s en liten bit från parkeringen uppe vid TV-masten. Det är ju inte precis lite folk som promenerar där och de flesta har hund. Dessutom brukar det ju inte sällan pågå mer organiserad träning på precis det stället, t ex så körde vi ofta sök där (och jag vet att de som tränar fortfarande ofta håller till däruppe).

Så jag får väl helt enkelt bortförklara saken på samma sätt som kvinnan som förirrade sig in i ett spår på SM för några år sedan: "Men jag såg inget spår"...

I övrig har det dock inte blivit så mycket träning för Myrrhas del. Jag har visserligen varit ledig i några dagar, men det har varit alldeles för varmt för henne. Vi har därför gått våra långpromenader på kvällarna och då har vi oftast gått ner till älven så att hon har fått bada lite. Hon verkar faktiskt tycka att det är rätt kul. Hon börjar bli lite modigare när det gäller att simma och jag tror till och med att hon har tagit fler än två simtag några gånger.

Jag fick den!

Ha, jag fick den igen!

Men jäklar vad blöt man blir av att simma!

Kasta den igen då!

Söt, blöt hund

Ont i ryggen

I går morse gjorde jag mig illa i ryggen när jag skulle kliva ur sängen. Jag vet inte hur det gick till; jag vred bara på huvudet och så helt plötsligt gjorde det fruktansvärt ont. Och därefter blev det dessutom värre. Det gjorde ont att sitta, att ligga, att böja sig framåt- ja, i stort sett alla rörelser gjorde ont. Det gjorde till och med ont att andas!

När Jonas var hemma på lunch skämtade han och sa att jag nog snart själv kommer att behöva en personlig assistent, men det var faktiskt inte så långt ifrån sanningen. Jag fick verkligen känna på hur funktionshindrad man blir. Jag kunde t ex inte använda skor som måste knytas (jag försökte, men svimmade för att det gjorde så ont när jag försökte böja mig fram och knyta), att bära hem en liter mjölk från affären var skitjobbigt, jag fick äta med vänster hand och att gå på toaletten var inte heller lätt.

Jag hade egentligen tänkt gå en långpromenad med Myrrha när jag nu var ledig, men det blev inget av med det. Främst för att det var för varmt faktiskt, för det gjorde inte särskilt ont i ryggen att gå. Så på kvällen gick vi en promenad på lite drygt en timme. Dock var vi ute i nästan 2,5 timme, eftersom jag först träffade Sara med Ville och Televinken och blev stående och pratade med henne en lång stund. Och när jag var på väg hem träffade jag Jenny och Anton och det blev förstås att stå och prata med dem en stund också.

Idag har jag fortfarande ont i ryggen, men långt ifrån lika ont som jag hade igår. Vädret var underbart idag, strålande sol från en klarblå himmel och ca 28-20 grader varmt. Jag och Myrrha gick ner till älven och la oss. Det var härligt att ligga där och läsa en bok ett par timmar. Det blåste lite grann så det blev inte outhärdligt varmt. Dessutom så blåste det ibland vattendroppar från från fontänten, vilket var jätteskönt.

Myrrha sitter och spanar på dem som åker gummibåt på älven.

Så här såg det ut när jag tittade rakt upp när jag låg och solade.

Myrrha vilar i skuggan.

Stugan

Igår kom jag hem från att ha varit i stugan i tre dagar. När jag kom upp dit i tisdags ösregnade det. Men det gjorde ingenting; det var lika trevligt att göra upp en eld i kaminen och ligga där och läsa som att gå en långpromenad med Myrrha. Och det tror jag faktiskt att Myrrha också tyckte, för hon kröp ihop till en liten boll framför brasan och sov hela eftermiddagen. När jag skickade ut henne på gården gick hon bara och kissade och ville sedan gå in och lägga sig framför brasan igen.

I onsdags var vädret bättre så då gick vi en långpromenad i skogen. Bland annat gick vi till mitt smultronställe, men det verkade inte ha kommit så mycket smultron än. Jag hittade bara 5-6 stycken som var mogna nog för att ätas. Hoppas att det finns lite mer nästa gång jag ska till stugan.

Igår regnade det igen, men jag hade ändå tänkt att gå en liten promenad i skogen. Jag tog med bollkastaren och kastade lite boll ute på legdan. Jag tycker verkligen om bollkastaren. Med den kan jag kasta så mycket längre än vad jag gör utan den. Sedan så har den också andra fördelar, t ex att det är lättare för småbarn, t ex Wilhelm och Hugo, att kasta boll till Myrrha. Dels så är det lättare för dem att få iväg bollen en bit (annars brukar den bara hamna ett par meter framför fötterna på dem och det tycker inte Myrrha är särskilt kul) och dels så slipper de ta bollen ur munnen på henne. Jag har nämligen lärt Myrrha att själv lägga bollen i kastaren, så man behöver bara hålla fram den mot henne. Och det passar ju alldeles utmärkt, eftersom hon inte är särskilt förtjust i barn och barn brukar inte tycka att det är så kul att ta saker direkt ur munnen på hundar.

Men det blev inte så mycket bollkastande och inte någon lång promenad heller, eftersom Myrrha gjorde sig illa när hon jagade efter en boll. Jag är inte säker på exakt vad som hände, men jag såg att hon ramlade. Troligtvis fastnade hon med frambenen i en grop, för det var ganska ojämn mark. Men hon visade inte att hon gjort sig illa utan fortsatte att springa och leta efter bollen och när hon väl hittade den och kom tillbaka med den och visade tydligt att hon ville att jag skulle kasta igen. Så jag kastade ett par gånger till innan jag upptäckte att hon haltade ganska ordentligt.

Så det blev till att gå hem och lägga sig framför brasan igen istället för att gå på skogspromenad. Jag har med andra ord hunnit med att läsa en hel del under de här dagarna. Bland annat så har jag mer eller mindre sträckläst senaste, och sista, Harry Potter-boken. Jag tycker att J K Rowlings gör helt rätt som inte drar ut på historien i all evighet bara för att tjäna mer pengar, men samtidigt så känns det också lite sorgligt att det var den sista boken.

I går kväll haltade Myrrha ganska rejält på ena frambenet, men idag märks det knappt nåt på henne. Men det blir i alla fall en vilodag för henne. Dock inte för mig för jag har först jobbat på förmiddagen och sedan varit om "ominskolat" mig på ett ställe där jag jobbade i höstas. Jag ska jobba där på söndag/måndag och eftersom brukaren numera bl a sondmatas så behövde jag lära mig det innan jag ska jobba. Men nu är jag i alla fall ledig hela kvällen- skönt!